Villkorlig dom för misshandel i centrum

Den tilltalade döms för misshandel efter en händelse den 30 augusti 2025 i Karlstad. Tingsrätten fann att han uppsåtligen knuffade målsäganden så att denne föll till marken och slog i huvudet och armbågen. Påföljden blev villkorlig dom med samhällstjänst i 50 timmar. Tingsrätten bestämde också skadestånd till målsäganden och ålade den tilltalade att betala avgift till brottsofferfonden samt återbetala försvararkostnader.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde ett fall av misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade misshandlat målsäganden genom att knuffa honom så att han föll till marken och slog i huvudet och armbågen. Händelsen angavs ha inträffat någon gång den 30 augusti 2025 på Östra Torggatan i Karlstad. Enligt åtalet orsakades målsäganden smärta, bula och spricka i skelettet, och gärningen påstods ha begåtts med uppsåt.

Den tilltalade medgav att han i nödvärn, eller i vart fall putativt nödvärn, hade knuffat målsäganden vid den aktuella tiden och platsen. Han bestred däremot att knuffen hade orsakat att målsäganden föll till marken och slog i huvudet och armbågen, och han bestred också att de följder som åklagaren påstod hade uppkommit. Han motsatte sig skadestånd men godtog räntesättet som rimligt.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att det var utrett att parterna inte kände varandra, att de båda hade varit ute på stan under kvällen och druckit alkohol samt att de först träffades utanför en snabbmatsrestaurang på Östra Torggatan. Genom en film från mobilkamera ansåg rätten det också utrett att målsäganden varit utåtagerande mot den tilltalade. En stund senare, längre ner i korsningen mellan Östra Torggatan och Drottninggatan, träffades de igen och då knuffade den tilltalade målsäganden. Rätten ansåg det också utrett att målsäganden föll till marken.

Målsägandens berättelse bedömdes som trovärdig och fick stöd av journalanteckningar och fotografier. Rätten ansåg dock inte att det var bevisat att han hade fått en spricka i skelettet, eftersom utredningen inte gav stöd för just den skadan. Hans uppgifter fick också starkt stöd av vittnet, som enligt tingsrätten på ett trovärdigt sätt berättade om både delar av händelseförloppet vid den första platsen och det som senare skedde längre bort. Vittnet hade ingen relation till någon av parterna, och rätten fann ingen anledning att ifrågasätta hans uppgifter. Genom vittnesmålet ansåg tingsrätten att det var bevisat att den tilltalade knuffade målsäganden så att denne föll i marken och slog i huvudet och armbågen.

Tingsrätten godtog inte den tilltalades uppgift om att det handlade om nödvärn eller putativt nödvärn. Hans invändningar ansågs motbevisade av vittnets berättelse. Rätten fann att det inte hade varit fråga om någon nödvärnssituation och inte heller att den tilltalade haft skäl att uppfatta en sådan situation. Tvärtom ansågs det framgå att det var den tilltalade som sökte kontakt med målsäganden. Även invändningen om att det saknades orsakssamband mellan knuffen och fallet avvisades. Tingsrättens slutsats blev att det ställdes utom rimligt tvivel att den tilltalade uppsåtligen misshandlat målsäganden i enlighet med gärningspåståendet. Han dömdes därför för misshandel enligt åtalet.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst. Tingsrätten bedömde att brottet var av sådant slag att det ofta leder till fängelse, men fann särskilda skäl att i stället välja villkorlig dom, bland annat eftersom den tilltalade samtyckte till samhällstjänst och eftersom sådan tjänst bedömdes lämplig med hänsyn till hans situation. Antalet timmar samhällstjänst bestämdes till 50. Om fängelse hade valts skulle straffets längd ha bestämts till en månad.

När det gällde skadestånd ansåg tingsrätten att målsäganden hade rätt till ersättning för kränkning. Det yrkade beloppet om 10 000 kronor bedömdes som väl högt, och skadeståndet för kränkning sattes därför ned till 8 000 kronor. Däremot avslogs yrkandet om 9 600 kronor för sveda och värk, eftersom målsäganden inte hade styrkt sådan akut sjuktid som gav rätt till ersättning.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Vidare ska han återbetala 17 654 kronor av kostnaderna till staten. Rätten godkände också ersättningen till försvararen.