Tagande av muta och spelfusk vid fotbollsmatcher

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och fastställt domen utan ändringar. Den tilltalade döms därför även i hovrätten för tagande av muta och spelfusk. Hovrätten ändrar inte tingsrättens bedömning i skuldfrågan eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde i hovrätten dels de så kallade Kvarnbymatcherna, dels händelsen kring ett gult kort i en match mellan IF Elfsborg och Kalmar FF. Hovrätten redovisar att den tilltalade, enligt tingsrättens i denna del inte överklagade dom, ska dömas för tagande av muta. Hovrätten prövade också åtalspunkterna om spelfusk och den händelse som gällde det gula kortet.

För åtalspunkterna 1–3, som avsåg tagande av muta och givande av muta samt spelfusk i samband med Kvarnbymatcherna, anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning att det var styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till tagande av muta och spelfusk. Hovrätten fann att ansvar för brotten skulle dömas ut i konkurrens. Den tilltalade skulle därför dömas för både tagande av muta och spelfusk.

För åtalspunkterna 4–6, som gällde det gula kortet, beskrev hovrätten att en person kontaktade en annan person för att låna pengar mot ovanligt hög återbetalning. Därefter upprättades ett skuldebrev och senare fördes pengarna över. Samma dag som den aktuella matchen spelades tilldelades den tilltalade en varning i den 60:e minuten. Hovrätten noterade också att ett stort antal spelkonton öppnades och användes för spel på att den tilltalade skulle få ett gult kort eller på ett kombinationsspel kopplat till matchen. Enligt hovrätten var det styrkt att den tilltalade genom att se till att han tilldelades en varning mot att han erhöll lånet gjort sig skyldig till tagande av muta och spelfusk. Hovrätten fann vidare att en annan person, genom att förmedla önskemål om lån, medverka vid upprättandet av lånehandlingen och ha ett ekonomiskt intresse av upplägget, hade varit så delaktig att han skulle dömas för givande av muta och spelfusk tillsammans och i samförstånd med den andre medverkande.

Hovrätten behandlade också frågan om brottsrubriceringarna skulle dömas i konkurrens. Domstolen konstaterade att mutbrotten och spelfusket skyddar olika intressen och att ansvar därför skulle dömas ut för båda brotten. Tingsrättens dom stod därmed fast även i denna del.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och tog del av förhören genom uppspelning av tingsrättens upptagningar. I hovrätten åberopades också viss ytterligare skriftlig bevisning, bland annat uppgifter om transaktioner på bankkonton för att belysa finansieringen av lånet, samt en anmälan till disciplinnämnd för att styrka att den tilltalade tilldelades det gula kortet i matchminut 60.

I skuldfrågan för det gula kortet framhöll hovrätten att det inte fanns någon direkt bevisning om en överenskommelse om att den tilltalade skulle ta ett gult kort. Samtidigt ansåg hovrätten att omständigheterna sammantaget gjorde det praktiskt taget uteslutet att det inte funnits en sådan överenskommelse. Särskilt vägde det tidsmässiga sambandet mellan skuldebrevet, det gula kortet och låneutbetalningen tungt. Hovrätten fäste också stor vikt vid att många nya spelkonton öppnats kring matchdagen och använts för spel på just detta utfall. Vidare ansåg hovrätten att finansieringen av lånet, där en del kom från vinster på spel kopplat till det gula kortet, starkt talade för att upplägget var planerat redan när skuldebrevet upprättades.

När det gällde den tilltalades motiv konstaterade hovrätten att han enligt egen uppgift befann sig i ett svårt spelmissbruk och hade ett stort behov av pengar. Den höga räntan på lånet talade enligt hovrätten för att han var i ekonomisk nöd och hade svårt att få lån på annat sätt. Sammantaget ledde detta till att hovrätten ansåg det styrkt att han tagit emot en otillbörlig förmån i form av lånet i utbyte mot att han tilldelades en varning.

Hovrätten gjorde alltså inte någon annan bevisvärdering än tingsrätten i skuldfrågan. I stället anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning och fastställde domen.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut utan ändringar. Den tilltalade döms alltså för tagande av muta och spelfusk. Tingsrätten hade även dömt till villkorlig dom och dagsböter, beslutat om förverkande av värde av utbyte av brott samt ålagt avgift till brottsofferfonden. Hovrätten ändrade inte detta.

Hovrätten redovisade att den samlade brottslighetens straffvärde motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att det inte var brottslighet av sådan art att fängelse skulle väljas. Påföljden bestämdes därför till villkorlig dom, och hovrätten gjorde ingen ändring i påföljden jämfört med tingsrätten. Det framgår även av hovrättens dom att den tilltalade varit frihetsberövad i målet, men någon exakt tid anges inte i den återgivna texten.

I tingsrätten förpliktades den tilltalade att betala förverkat värde av utbyte av brott med 44 500 kr och en avgift om 800 kr till brottsofferfonden. Hovrätten ändrade inte dessa delar. Av hovrättens beslut framgår också att den tilltalade ska ersätta staten för en del av kostnaden för försvaret i hovrätten, medan försvararen fick ersättning av allmänna medel för ett högre belopp. Hovrätten fastställde alltså tingsrättens dom i dess helhet.