Fängelse för hemfridsbrott, misshandel och narkotikabrott

Den tilltalade döms av tingsrätten för hemfridsbrott, misshandel och ringa narkotikabrott efter händelser i en bostad i Sigtuna kommun under perioden den 30 april till den 2 maj 2026. En annan misshandelspåstående prövades också men ledde till frikännande. Påföljden bestäms till fängelse i två månader, som anses helt verkställt, och den tilltalade ska betala skadestånd och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet ska den tilltalade ha olovligen stannat kvar i målsägandens bostad mellan den 30 april och den 2 maj 2026, vilket rubricerades som hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde också gällande att den tilltalade den 1 maj 2026 till den 2 maj 2026 slog målsäganden i bakhuvudet eller nacken, vilket rubricerades som misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Vidare påstod åklagaren att den tilltalade den 2 maj 2026 slog målsäganden i huvudet så att hon föll omkull, vilket också rubricerades som misshandel enligt samma lagrum. Slutligen åtalades den tilltalade för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 p och 2 § narkotikastrafflagen för att ha innehaft 0,62 gram amfetamin den 2 maj 2026.

Den tilltalade medgav hemfridsbrottet och narkotikabrottet, men förnekade de två misshandelspunkterna. Tingsrätten frikände honom från misshandel som avsåg påståendet om slag i bakhuvudet den 1 maj till den 2 maj 2026, men fann det styrkt att han den 2 maj 2026 slog målsäganden på sidan av huvudet med öppen hand så att hon föll omkull och fick smärta och rodnad. Domstolen fann inte styrkt att blånad eller svullnad hade orsakats genom det slaget.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsäganden i grunden framstod som trovärdig, men att vissa omständigheter gjorde att hennes uppgifter behövde bedömas med försiktighet. Domstolen pekade bland annat på att hon haft svårt att berätta om händelserna, att hennes uppgifter i vissa delar varit mindre detaljerade och att hon hade uppmanat en vän att osant säga till polisen att hon var en orolig granne. Mot den bakgrunden bedömde tingsrätten att det krävdes förhållandevis stark stödbevisning för att fälla den tilltalade för misshandel.

För påståendet om slag i bakhuvudet fann domstolen ingen tydlig stödbevisning och uppgifterna bedömdes inte vara tillräckligt detaljerade. Därför frikändes den tilltalade från den delen av åtalet.

För det senare misshandelsåtalet lade tingsrätten däremot stor vikt vid målsägandens detaljerade berättelse, ett fotografi från den 2 maj 2026 som visade rodnad på höger sida av huvudet, journalanteckningar från läkarbesöket samma dag samt uppgiften som målsäganden lämnade till en polisassistent när polisen kom till platsen. Domstolen ansåg att utredningen gav tillräckligt stöd för att målsägandens uppgifter skulle läggas till grund för bedömningen. Det ansågs styrkt att den tilltalade genom slaget fick målsäganden att falla omkull och att hon orsakades smärta och rodnad.

När det gällde hemfridsbrottet och narkotikabrottet konstaterade tingsrätten att den tilltalades erkännanden fick stöd av den övriga utredningen, och han dömdes därför i enlighet med åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms alltså för hemfridsbrott den 30 april till den 2 maj 2026, misshandel den 2 maj 2026 och ringa narkotikabrott den 2 maj 2026. Han frikänns från den åtalade misshandeln som avsåg perioden den 1 maj till den 2 maj 2026.

Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Tingsrätten uttalade att straffvärdet motsvarade två månaders fängelse och att det, med hänsyn till brottens art och att frivården bedömt att den tilltalade inte var lämplig för samhällstjänst, saknades utrymme för annan påföljd. Eftersom den tilltalade varit frihetsberövad i målet i 41 dagar ansågs fängelsestraffet helt verkställt genom frihetsberövandet.

Den tilltalade ska också betala skadestånd till målsäganden med 25 000 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 30 april 2026. Därutöver ska han betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Tingsrätten beslutade också om ersättning till försvarare och målsägandebiträde, samt att den tilltalade ska återbetala 2 361 kronor av kostnaderna till staten.