Upprepade våldshändelser ledde till fängelse

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning och ringa narkotikabrott. Han frikändes samtidigt från åtal om grov misshandel och grovt barnfridsbrott. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år, och han ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade haft en nära relation med målsäganden och bodde åtminstone under vissa perioder tillsammans med henne under äktenskapsliknande förhållanden. Åklagaren påstod att flera olika gärningar begicks mellan den 13 juni 2026 och den 14 augusti 2026.

I åtalspunkten om grov kvinnofridskränkning omfattade åtalet flera delgärningar. Delgärning A gällde misshandel någon gång mellan den 1 juni 2026 och den 31 juni 2026 i Nyköpings kommun, där den tilltalade enligt åtalet tog stryptag på målsäganden och tryckte upp henne mot sänggaveln så att hon fick rodnad och smärta. Delgärning B gällde olaga hot den 13 juni 2026 genom ett meddelande om att han skulle slå sönder henne. Delgärning C avsåg misshandel någon gång mellan den 15 juni 2026 och den 3 juli 2026 i Nyköpings kommun, där han enligt åtalet kastade eller puttade ner henne i sängen, drog henne i håret och slog mot hennes huvud flera gånger så att hon fick smärta och bulor. Delgärning D gällde olaga hot den 31 juli 2026 genom ett mejl där hon enligt åtalet hotades att dödas eller skadas. Delgärning E gällde olaga hot den 10 augusti 2026 genom att han skickade en bild på ett vapenliknande föremål och skrev ”fixad t din begravning” eller liknande. Delgärning F gällde olaga hot den 12 augusti 2026 genom flera mejl där han enligt åtalet skrev att han skulle döda henne eller liknande. Delgärning G gällde skadegörelse under kvällen eller natten mellan den 13 och 14 augusti 2026 i Sigtuna kommun, där telefonen enligt åtalet kastades i golvet och gick sönder. Delgärning H gällde misshandel den 14 augusti 2026 i Sigtuna kommun på morgonen, där den tilltalade enligt åtalet slog målsäganden i ansiktet och på benet, drog henne i håret, örfilade henne och slängde ner henne i marken så att hon fick smärta och blåmärken.

Tingsrätten fann att delgärningarna B, D, E och F var styrkta och rubricerade dem som olaga hot. Däremot frikändes den tilltalade från delgärning A och C samt från den del av åtalet som avsåg skadegörelse i delgärning G. När det gällde delgärning H fann domstolen att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel. Sammantaget ansåg tingsrätten att de styrkta gärningarna utgjorde grov kvinnofridskränkning under perioden 13 juni till 14 augusti 2026.

I åtalspunkt 2 påstod åklagaren att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § brottsbalken i dess lydelse före 1 augusti 2026. Enligt åtalet hade han satt sig grensle över målsäganden, hållit fast hennes armar, tagit stryptag om hennes hals, dunkat hennes huvud i golvet och slagit henne någon gång mellan den 15 juni 2026 och den 3 juli 2026 i Nyköpings kommun. Åtalet byggde på att hon skulle ha fått medvetslöshet, blåmärken, bulor och smärta. Tingsrätten frikände honom från denna åtalspunkt.

I åtalspunkt 3 påstod åklagaren grov misshandel den 13 augusti 2026 i Sigtuna kommun. Enligt åtalet hade den tilltalade tagit stryptag om målsägandens hals och orsakat smärta, svullnad, andnöd och att det svartnade för henne. Även denna åtalspunkt ogillades delvis genom att tingsrätten inte bedömde gärningen som grov misshandel, men domstolen fann att han gjort sig skyldig till misshandel.

I åtalspunkt 4 påstod åklagaren grovt barnfridsbrott den 13 augusti 2026 i Sigtuna kommun. Åtalet byggde på att den misshandel som avsågs i åtalspunkt 3 skulle ha bevittnats av parets son. Tingsrätten fann att det inte var styrkt att sonen bevittnat gärningen och frikände den tilltalade från åtalet.

I åtalspunkt 5 påstod åklagaren ringa narkotikabrott den 14 augusti 2026 i Märsta och Skärholmen, Stockholms stad. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen innehaft 6,06 gram cannabisharts. Han erkände gärningen och dömdes för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att åklagaren måste bevisa gärningarna bortom rimligt tvivel. Domstolen ansåg att målsägandens berättelse hade högt bevisvärde och att flera vittnen också hade lämnat trovärdiga och tillförlitliga uppgifter. När det gällde de hotfulla meddelandena konstaterade domstolen att den tilltalade själv medgett att han skrivit och skickat dem, och att innehållet var sådant att målsäganden kunde förväntas känna allvarlig rädsla för sin personliga säkerhet. Åklagaren ansågs därför ha styrkt delgärningarna B, D, E och F.

För misshandeln i delgärning H fann tingsrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av den skriftliga bevisningen, bland annat fotografier, rättsintyg, rättsläkarens uppgifter, larmsamtal och händelserapport. Domstolen godtog inte den tilltalades invändning om att han endast försvarat sig eller att skadorna orsakats på annat sätt. Åklagaren ansågs ha bevisat att han gjort sig skyldig till misshandel.

För åtalspunkt 3 konstaterade tingsrätten att det var styrkt att den tilltalade tagit stryptag om målsägandens hals och att detta orsakat smärta och andnöd. Däremot fann domstolen inte stöd för att våldet varit livsfarligt eller att andra försvårande omständigheter nådde upp till grov misshandel. Gärningen rubricerades därför som misshandel av normalgraden.

När domstolen prövade om gärningarna utgjorde grov kvinnofridskränkning fann den att den tilltalade gjort sig skyldig till två fall av misshandel och fyra fall av olaga hot under en sammanhållen period. Eftersom relationen varit nära och gärningarna riktats upprepade gånger mot målsäganden ansåg tingsrätten att de utgjorde ett led i en upprepad kränkning av hennes integritet. Därmed dömdes han för grov kvinnofridskränkning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskränkning och ringa narkotikabrott. Han frikändes från grov misshandel i åtalspunkt 2, grovt barnfridsbrott i åtalspunkt 4 och den del av åtalspunkt 1 som avsåg delgärning A, C och G. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år. Han ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas.

Tingsrätten bestämde skadeståndet till målsäganden till 80 000 kronor. Begäran om ersättning för sveda och värk ogillades. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor.