Grovt narkotikabrott vid transport av amfetamin prövades i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. Den tilltalade överklagade och yrkade att åtalet skulle ogillas, eller i vart fall att fängelsestraffet skulle sättas ned. Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om brottsrubricering, strafflängd och förverkande av villkorligt medgiven frihet. I övrigt fastställdes tingsrättens domslut.

Om händelsen och åtalet

Åklagaren påstod att den tilltalade tillsammans och i samråd eller samförstånd med annan på okänd tid och plats hade förvärvat 1 184,5 gram amfetamin. Hovrätten fann dock inte att detta förvärv var styrkt. I stället ansåg domstolen att det var utrett att den tilltalade och den medåtalade tillsammans och i samförstånd transporterat amfetaminet i en bil på den tid och plats som anges i åtalet.

Hovrätten redovisade att narkotikan låg förvarad i plastpåsar på golvet bakom förarplatsen. I den yttre påsen fanns bland annat rullpapper och ett cigarettpaket. Den DNA-bevisning som åberopades talade enligt hovrätten extremt starkt för att DNA på den yttre plastpåsens bärhandtag kom från den medåtalade, och att DNA på det elastiska bandet runt förpackningen med rullpapper kom från den tilltalade. Hovrätten ansåg att dessa omständigheter, tillsammans med att narkotikan förvarades öppet och att det fanns samtida diskussioner om narkotikahandel i de tilltalades telefoner, visade att transporten skett gemensamt.

I tingsrätten dömdes den tilltalade för grovt narkotikabrott, rattfylleri och ringa narkotikabrott. Hovrätten tog i detta avgörande endast ställning till det överklagade grova narkotikabrottet. De övriga brotten angavs som redan oöverklagade och stod därför fast.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma bevisning som i tingsrätten. Videoförhör från tingsrätten spelades upp och hovrätten höll tilläggsförhör med den tilltalade. Dessutom hördes vittnen i hovrätten.

Den tilltalade förklarade att han inte hade rört kassarna där amfetaminet hittades, men att det var möjligt att han hade hanterat cigarettpappret och därigenom kunnat lämna DNA på det elastiska bandet. Ett vittne med kriminalteknisk bakgrund uppgav att DNA kan avsättas på olika sätt och att det inte går att säga exakt hur amfetaminet legat i förhållande till övriga föremål. Hovrätten ansåg ändå att den samlade bevisningen starkt talade för att de tilltalade hade transporterat narkotikan tillsammans.

Domstolen fäste särskild vikt vid att amfetaminet låg relativt öppet i bilen, att DNA spårats till båda tilltalade i anslutning till emballaget och att de hade diskuterat narkotikaaffärer i nära anslutning till resan. Hovrätten fann att deras förklaringar om resans syfte och de påträffade konversationerna var så osannolika att de inte kunde läggas till grund för en friande bedömning.

Till skillnad från tingsrätten ändrade hovrätten rubriceringen från grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen till grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 samma lag. I övrigt låg skuldfrågan fast.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt narkotikabrott avseende den 14 december 2023. Påföljden bestämdes till fängelse i 3 år. Det är en lindring jämfört med tingsrättens påföljd om fängelse i 3 år och 4 månader.

Eftersom brottsligheten begicks under prövotid för villkorligt medgiven frihet förklarade hovrätten den villkorligt medgivna friheten förverkad, men bara till en tid av 1 år och 9 månader. Tingsrätten hade i stället förverkat hela den villkorligt medgivna friheten.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade skulle häktas och stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Vad tingsrätten hade bestämt om beslag skulle fortsatt gälla.

Hovrätten avslog den tilltalades yrkande om att staten skulle stå för kostnaden för vittnesbevisningen i hovrätten. Den tilltalade fick inte heller ersättning för sin rättegångskostnad. Någon ändring gjordes inte i fråga om brottsofferfondsavgift eller provtagnings- och analyskostnad, varför tingsrättens beslut i dessa delar stod fast.