Vårdslöshet i trafik vid övergångsställe

Den tilltalade döms för vårdslöshet i trafik efter en händelse den 5 mars 2026 i Göteborg. Tingsrätten fann att körningen innebar ett medvetet risktagande och att den tilltalade i väsentlig mån brustit i omsorg och varsamhet. Påföljden bestämdes till dagsböter och den tilltalade ska även betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal för vårdslöshet i trafik och angav att den tilltalade den 5 mars 2026 hade kört personbil på ett sätt som bland annat innebar att hon inte stannat före ett obevakat övergångsställe för att låta gående passera, inte stannat på polismans tecken och varit nära att kollidera med en buss som hade företräde. Den förstnämnda gärningen avsåg vårdslöshet i trafik enligt 1 § första stycket trafikbrottslagen. Som alternativa gärningar angavs brott mot trafikförordningen avseende att inte stanna för polismans tecken samt att inte stanna före ett obevakat övergångsställe, båda med samma händelsedatum.

Den tilltalade bestred ansvar för vårdslöshet i trafik. Hon förnekade att hon inte skulle ha stannat före det obevakade övergångsstället eftersom det inte fanns någon gående där, och hon förnekade att hon underlåtit att stanna på polismans tecken eftersom personen enligt henne var civilklädd och inte visade någon polisbricka. Däremot medgav hon att hon varit nära att kollidera med en buss som hade företräde. Hon förnekade också ansvar för de alternativa gärningarna.

Rättens bedömning

Tingsrätten lade vittnesuppgifterna från de två hörda vittnena till grund för bedömningen och ansåg att deras berättelser var i huvudsak samstämmiga och gav inte uttryck för överdrift. Rätten fann därför ingen anledning att ifrågasätta deras utsagor.

När det gällde påståendet att den tilltalade inte stannat före ett obevakat övergångsställe fann tingsrätten att det var utrett att övergångsstället var obevakat och att gående befann sig i eller vid passage över det. Rätten konstaterade att den tilltalade inte hade anpassat hastigheten så att hon kunde uppmärksamma de gående i tid och att hon själv uppgett att hon stannade först efter övergångsstället. Det ansågs därför styrkt att hon inte iakttagit sin väjningsplikt.

När det gällde påståendet att hon inte stannat på polismans tecken fann tingsrätten att personen som försökte stoppa henne var civilklädd men hade uppgett sig vara polis och vid åtminstone ett tillfälle visat legitimation. Samtidigt ansåg rätten att utredningen inte var tillräcklig för att slå fast att legitimationen visats i ett så tidigt skede att den tilltalade borde ha uppfattat behörigheten. Med hänsyn till det korta händelseförloppet och den tilltalades uppgift om rädsla kunde rätten inte utesluta att hon uppfattat personen som obehörig. Det gärningsmomentet ansågs därför inte styrkt.

Vad gäller händelsen med bussen fann tingsrätten att den tilltalade själv hade berättat att hon körde vidare när bussen redan var på väg ut i hennes körfält. Rätten konstaterade att bussen hade företräde och att det av såväl hennes egna uppgifter som vittnesuppgifterna stod klart att hon varit nära att kollidera med bussen.

Vid den samlade bedömningen ansåg tingsrätten att den tilltalade genom att inte anpassa sin hastighet och genom att fortsätta köra trots den uppkomna situationen hade gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande. Rätten framhöll att vägen var högtrafikerad, att övergångsstället var skyltat och att hennes körsätt innebar att hon allvarligt brustit i uppmärksamhet och försiktighet. Det ansågs därmed vara fråga om vårdslöshet i trafik.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för vårdslöshet i trafik den 5 mars 2026 enligt 1 § första stycket trafikbrottslagen. Påföljden bestämdes till 40 dagsböter om 390 kronor, sammanlagt 15 600 kronor. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.