Grovt penningtvättsbrott och skattebrott i bolagssfär prövat i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt skattebrott och grovt penningtvättsbrott. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens bedömning av skuldfrågorna men dömde den tilltalade även för ytterligare grovt penningtvättsbrott för perioden 2015-04-24 till 2016-07-26. Påföljden skärptes till fängelse i 2 år 3 månader, och det förverkade värdet justerades till 780 990 kr.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde enligt hovrätten ett upplägg där osanna fakturor och andra betalningsflöden i en bolagssfär påstods ha använts för att flytta oredovisade medel. Hovrätten utgick från att den tilltalade, tillsammans med andra personer som inte behandlas närmare här, varit del i ett system där medel ansamlats på utländska konton och därefter förts vidare på ett sätt som enligt åklagaren utgjorde grovt skattebrott och grovt penningtvättsbrott.

Hovrätten tog i första hand ställning till åtalet om grovt skattebrott för beskattningsåren 2016-2020. Den fann, i likhet med tingsrätten, att de oredovisade ersättningarna skulle bedömas som inkomst av tjänst och att skatteunderlaget samt skatteeffekten varit sådan att de åtalade skattebrotten var styrkta. Hovrätten fann också att den tilltalade skulle betala skattetillägg, med en mindre justering av underlaget för ett av åren.

När det gäller grovt penningtvättsbrott hade tingsrätten dömt den tilltalade för delar av åtalet men frikänt honom från de tidigaste sex gärningarna, som avsåg perioden 2015-04-24 till 2016-07-26. Hovrätten ändrade den bedömningen och fann att även dessa sex tillfällen var styrkta. Hovrätten godtog alltså åtalet fullt ut såvitt gällde den tilltalades del av penningtvättsåtalet och tillämpade samma lagrum även för de tidigare gärningarna.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för grovt penningtvättsbrott vid tio tillfällen under perioden 2017-10-25 till 2021-05-18 och frikänt honom från sex tidigare tillfällen under perioden 2015-04-24 till 2016-07-26. Hovrätten ändrade denna del och dömde även för de sex tidigare tillfällena. Totalt kom alltså hovrätten fram till att den tilltalade skulle dömas för de gärningar som omfattades av åtalet i den delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma utredning som tingsrätten i huvudsak, men den åklagare som överklagat hade också lagt fram ny bevisning, bland annat beräkningar från Skatteverket, ytterligare fakturor och analyser av kontoutdrag. Hovrätten ansåg att materialet visade att faktureringen i bolagssfären inte avspeglade verkliga tjänster utan var en konstruktion för att flytta oredovisade överskott.

I fråga om skattebrotten fann hovrätten att de oredovisade ersättningarna utgjorde inkomst av tjänst och att beskattningstidpunkten skulle bedömas på det sätt som tingsrätten gjort. Hovrätten godtog därför åklagarens inkomstunderlag och skatteeffekt i huvudsak. Den anslöt sig också till tingsrättens bedömning av uppsåt, rubricering och antalet skattebrott.

I fråga om penningtvättsbrotten gjorde hovrätten en mer detaljerad prövning av förbrottskraven för de tidiga låneöverföringarna. Hovrätten fann att det inte rörde sig om verkliga lån utan om skenavtal och att de överförda beloppen beloppsmässigt kunde kopplas till undandragen skatt. För vissa tidiga transaktioner justerades dock beloppen ned med försiktighet. För den tilltalades del ansåg hovrätten att två överföringar under 2015 och en överföring under 2016 uppfyllde förutsättningarna för penningtvättsbrott, och att de övriga gärningarna i den delen redan var styrkta. Hovrätten godtog även att gärningarna skulle bedömas som grova penningtvättsbrott.

Hovrätten delade tingsrättens syn på att varje uppgivet lån skulle ses som en egen gärning, medan åtgärderna kopplade till målvaktsbetalningar skulle behandlas som ett brott. Den tillkommande delen av åtalet ledde därför till att den tilltalade dömdes för ytterligare sex brottstillfällen. Hovrätten ansåg också att penningtvättsbrotten och skattebrotten kunde dömas i konkurrens.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i fråga om skuld för grovt penningtvättsbrott genom att även döma den tilltalade för de sex gärningar som tidigare hade ogillats. I övrigt stod tingsrättens fällande bedömning i huvudsak fast.

Påföljden skärptes i hovrätten från fängelse i 2 år till fängelse i 2 år 3 månader. Hovrätten hänvisade till att den samlade brottsligheten hade ett högre straffvärde än tingsrätten funnit, och att den tilltalade även drabbades av skattetillägg och näringsförbud. Hovrätten beaktade också att han hade varit häktad med restriktioner i drygt åtta månader.

Frågan om förverkande ändrades också. Tingsrätten hade förklarat 1 007 970 kr förverkat från den tilltalade såsom utbyte av brott. Hovrätten sänkte det förverkade beloppet till 780 990 kr. Hovrätten ansåg att det var uppenbart oskäligt att förverka ett belopp som motsvarade hela det sammanlagda belopp som varit föremål för penningtvättsåtgärderna, och att ersättningen för hans medverkan i låneuppläggen fick uppskattas försiktigt.

Hovrätten beslutade vidare att de beslag som tingsrätten hade bestämt skulle fortsätta att gälla. Någon ändring gjordes inte i den delen.

Tingsrättens dom i fråga om brottsofferfondsavgiften framgår av materialet, men hovrätten har inte angett någon ändring där i det utdrag som lämnats.