Hanterade pyroteknik och narkotika

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Den tilltalade åtalades för två brott som båda ska ha begåtts den 15 mars 2026. I den första åtalspunkten gällde saken brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor enligt 28 § första stycket lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor. Enligt åtalet hade den tilltalade hanterat en explosiv vara genom att inneha, antända och avfyra den i eller i anslutning till en folksamling. Hanteringen hade enligt åklagaren inte varit ändamålsenlig eller befogad och därför varit tillståndspliktig. Åklagaren gjorde också gällande att den tilltalade inte hade vidtagit de åtgärder och försiktighetsmått som behövdes för att hindra, förebygga och begränsa olyckor och skador. Händelsen påstods ha inträffat den 15 mars 2026 på en gata i samband med och på väg till ett idrottsarrangemang. I andra hand yrkade åklagaren ansvar för brott mot ordningslagen för samma förfarande med pyroteknisk vara. Domstolen dömde den tilltalade för brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.

I den andra åtalspunkten gällde åtalet ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen (1968:64). Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade olovligen hade använt MDMA, som är narkotika, den 15 mars 2026 på samma plats. Domstolen dömde den tilltalade även för ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Domstolen konstaterade att den tilltalade hade erkänt gärningarna. Målet avgjordes utan huvudförhandling. I skälen anges att den tilltalade döms för uppsåtligt brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor samt för ringa narkotikabrott. Någon mer utförlig bevisvärdering redovisas inte i den text som finns tillgänglig.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till 70 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 3 500 kronor. Domstolen antecknade att den tilltalades ungdom hade beaktats vid straffmätningen med stöd av 29 kap. 7 § första stycket första meningen brottsbalken. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Vidare beslutade domstolen om ersättning av staten till försvararen med 11 011,50 kronor, fördelat på arbete, tidsspillan, utlägg och mervärdesskatt. Staten ska stå för kostnaderna.