Misshandel och egenmäktigt förfarande fastställs i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel och egenmäktigt förfarande. Den tilltalade yrkade att han skulle frikännas från åtalet för misshandel, befrias från skadeståndsskyldigheten och att påföljden i vart fall skulle lindras. Hovrätten fastställde tingsrättens dom och gjorde ingen ändring i skuldfrågan eller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde två brott som den tilltalade dömts för i tingsrätten. Enligt tingsrättens dom avsåg åtalet misshandel och egenmäktigt förfarande, båda med händelsedatum den 31 oktober 2024. I hovrätten var det endast misshandelsåtalet som uttryckligen överklagades av den tilltalade. Hovrätten konstaterade samtidigt att den del av tingsrättens dom som gällde egenmäktigt förfarande inte hade överklagats i den delen och skulle stå fast.

Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades. Målet avgjordes utan huvudförhandling.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten uppgav att utredningen i hovrätten var densamma som i tingsrätten när det gällde åtalet för misshandel. Domstolen gjorde inga andra bedömningar än tingsrätten hade gjort. Hovrätten redovisade därför inte någon avvikande bevisvärdering eller ny bedömning i skuldfrågan, utan anslöt sig till tingsrättens slutsats.

Det innebär att hovrätten fann att tingsrättens bedömning av bevisningen var riktig och att det inte fanns skäl att frikänna den tilltalade från misshandel eller att ändra bedömningen i övrigt.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom. Den tilltalade står därmed kvar som dömd för misshandel den 31 oktober 2024 och egenmäktigt förfarande den 31 oktober 2024.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade till villkorlig dom med samhällstjänst 50 timmar. Om fängelse i stället hade valts skulle straffet ha blivit fängelse i 1 månad. Tingsrätten hade också ålagt den tilltalade att betala kränkningsersättning till målsäganden med 10 000 kronor jämte ränta från brottsdagen. Begäran om skadestånd från en annan målsägande hade avslagits. Dessutom skulle den tilltalade betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor.

I hovrätten tillerkändes ett ombud ersättning av staten med 5 589 kronor, och kostnaden skulle stanna på staten. Någon ändring av påföljd, skadestånd eller övriga ekonomiska konsekvenser gjordes inte i hovrätten. Det framgår inte av hovrättens beslut att den tilltalade var häktad.