Tingsrätten dömer för försök till stöld, häleri och narkotikabrott

Tingsrätten dömer den tilltalade för tre brott som alla hänförs till den 1 juni 2025. Han fälls för försök till stöld, häleri och ringa narkotikabrott. Påföljden bestäms till skyddstillsyn. Dessutom förverkas vissa beslagtagna verktyg, en elcykel tas i förvar och den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden samt ersätta en del av statens kostnad.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet ska den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en okänd gärningsperson ha försökt att olovligen ta två projektorer som tillhörde en kommun. Gärningen ska ha skett den 1 juni 2025 i Märsta i Sigtuna kommun, och åklagaren gjorde gällande att det var fråga om försök till stöld enligt 8 kap. 1 § och 12 § brottsbalken samt 23 kap. 1 § brottsbalken i dess lydelse före den 1 april 2026. Tingsrätten dömer honom för detta brott i enlighet med åtalet.

På samma datum ska den tilltalade ha tagit befattning med en stulen elcykel. Åklagaren väckte åtal för häleri enligt 9 kap. 6 § första stycket 1 brottsbalken och i andra hand för häleriförseelse. Tingsrätten fann att elcykeln var stulen och dömde honom för häleri. Någon prövning till frikännande i hovrätt eller annat slutligt ändringsbeslut framgår inte av texten.

Den tilltalade åtalades också för ringa narkotikabrott. Enligt åtalet hade han olovligen använt amfetamin den 1 juni 2025, antingen på den angivna platsen i Märsta eller en tid dessförinnan på okänd plats i landet. Åklagaren hänvisade till 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Tingsrätten dömer honom även för detta brott.

I utredningen beskrivs att väktare ingrep mot ett misstänkt stöldförsök på en skola i Märsta den aktuella dagen. Den tilltalade påträffades då tillsammans med en annan person, och väktaren fann honom med verktyg i en ryggsäck. Enligt domskälen hade han också en elcykel som han själv uppgav var hans, medan åklagaren hävdade att den var stulen.

Rättens bedömning

När det gäller ringa narkotikabrott fann tingsrätten att den tilltalades erkännande fick stöd av övrig bevisning. Han dömdes därför i enlighet med åtalet.

I frågan om försök till stöld lade tingsrätten vikt vid väktarens berättelse. Väktaren uppgav att han såg den tilltalade och en annan person inne i skolan, att båda höll varsin projektor i händerna och att de försökte fly när de upptäcktes. Tingsrätten ansåg att väktarens uppgifter var trovärdiga och att den tilltalades version, att han bara gått in för att undersöka ett ljud, var motbevisad. Domstolen fann därför styrkt att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en annan person försökt stjäla båda projektorerna och att brottet påbörjats men inte fullbordats på grund av tillfälliga omständigheter, nämligen att väktare avbröt dem.

När det gäller häleriet konstaterade tingsrätten att elcykeln var avvikande till skick och utseende. Den var ommålad med lila färg, märkning hade dolts och nyckelcylindern till batteriet hade tagits bort. Den tilltalades uppgifter om hur han skulle ha köpt cykeln ansågs inte trovärdiga, bland annat eftersom han inte kunde lämna namn på säljaren och inte heller kunde visa upp något kvitto. Tingsrätten drog slutsatsen att uppgifterna var en efterhandskonstruktion och att elcykeln var stulen samt att den tilltalade måste ha insett detta. Han dömdes därför för häleri. I domen anges också att en ledamot var skiljaktig i just denna fråga och ansåg att bevisningen inte räckte för fällande dom för häleri eller häleriförseelse.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till skyddstillsyn. Domstolen konstaterade att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade två månaders fängelse, men fann att varken straffvärdet, brottslighetens art eller den tilltalades tidigare brottslighet talade för fängelse. Frivården hade uppgett att det fanns förhöjd risk för återfall och behov av övervakning, och den tilltalade hade under huvudförhandlingen uppgett att han skulle acceptera hjälp inom ramen för skyddstillsyn.

Tingsrätten beslutade också att i beslag tagen vinkelkap och skruvdragare med två batterier skulle förverkas. Skälet var att det fanns särskild anledning att befara att egendomen kunde komma till användning vid brott. Den elcykel som tagits i beslag skulle tas i förvar enligt lagen om visst stöldgods m.m.

Den tilltalade ska dessutom betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Vidare ska han ersätta staten för en del av kostnaden för försvararen, och i domen anges att han ska betala tillbaka 590 kronor. Staten ska också betala ersättning till försvararen med 14 748 kronor.