Flera brott prövades mot den tilltalade

Tingsrätten i Helsingborg dömde den tilltalade för misshandel i tre fall, ringa narkotikabrott i två fall och dopningsbrott, ringa brott. Samtidigt frikändes han från ett åtal om grovt brott mot knivlagen och från ett åtal om misshandel. Påföljden bestämdes till fängelse i fyra månader.

Händelserna och samtliga åtalspunkter

Målet rörde flera händelser under våren och sommaren 2026. Enligt åtalet i det ena målet hade den tilltalade olovligen använt cannabis någon gång mellan den 21 maj 2026 och den 4 juni 2026, och det påstods därför utgöra ringa narkotikabrott. Han dömdes för den gärningen. Åklagaren hade också påstått att han den 4 juni 2026 på en allmän plats i Perstorp hade haft en kniv utan att det var befogat, och att brottet därför skulle bedömas som grovt. Den punkten ogillades. Vidare hade åklagaren påstått att han den 4 juni 2026 olovligen innehaft en ampull med testosteronenantat, vilket också prövades som dopningsbrott, ringa brott, och den punkten ledde till fällande dom.

I samma mål gällde fyra åtalspunkter om våld och narkotika. Den tilltalade dömdes för misshandel som enligt åtalet hade skett någon gång mellan den 28 februari 2026 och den 1 mars 2026, då han enligt åtalet höll ett hårt tag om målsägandens käke, drog henne i håret och puttade henne så att hon föll till marken. Han dömdes också för misshandel den 18 juli 2026, då han enligt åtalet tog ett hårt tag om målsägandens käke och kastade henne till marken. Vidare dömdes han för misshandel den 18 juli 2026 mot en annan målsägande, genom att ha hållit ett grepp om och tryckt hårt på dennes handled när han skulle ta telefonen. Han dömdes dessutom för ringa narkotikabrott den 18 juli 2026 eller kort tid dessförinnan, efter att ha använt amfetamin, buprenorfin och kokain. Även i det målet ogillades en annan misshandelspunktsom avsåg den 13 mars 2026.

I den tredje delen av målet gällde en misshandel den 13 mars 2026, då den tilltalade enligt åtalet utdelade flertalet slag och knäade en målsägande i huvudet i ett trapphus i Perstorp. Den åtalspunkten ledde till frikännande. De uppgifter som lades fram ansågs inte räcka för att det skulle vara ställt utom rimligt tvivel att det var han som orsakade skadorna.

Rättens bedömning

Tingsrätten framhöll att en fällande dom kräver att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till det som åklagaren påstått. I bedömningen av misshandeln mot den första målsäganden lade rätten avgörande vikt vid att målsägandens berättelse ansågs detaljerad, trovärdig och i huvudsak stödd av annan bevisning, bland annat uppgifter från vittnen, barnförhör, fotografier och rättsintyg. Rätten ansåg att den tilltalade försökt tona ner det inträffade och att åtalet var styrkt. Gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden.

Även vid den andra misshandelspunkten ansåg rätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av övrig utredning, bland annat av barnförhör, ett larmsamtal, fotografier och rättsintyg. Rätten fann att den tilltalade hade utsatt målsäganden för det våld som framgick av åtalet och att detta orsakat smärta, blåmärken, hudblödningar och ytliga hudskador. Även den gärningen bedömdes som misshandel av normalgraden.

När det gällde greppet om den andra målsägandens handled ansåg tingsrätten att uppgifterna från målsäganden fick stöd av den första målsäganden och av övrig utredning. Rätten fann att den tilltalade hade hållit ett hårt grepp om handleden och orsakat smärta. Även den gärningen bedömdes som misshandel.

I narkotikadelen konstaterade rätten att analysresultatet visade amfetamin, buprenorfin och bensoylekgonin i kroppen den 18 juli 2026. Den tilltalades förklaring om läkemedel via Laro godtogs i fråga om amfetamin och buprenorfin. Däremot ansågs bensoylekgonin visa på kokainanvändning, och därför dömdes han för ringa narkotikabrott i den delen.

I knivmålet lade rätten till grund att den tilltalade bar en arbetskniv och arbetskläder och var på väg hem från arbetet när han stoppades av polis. Mot den bakgrunden ansågs innehavet befogat, och åtalet för grovt brott mot knivlagen ogillades.

I den äldre misshandelsdelen bedömde tingsrätten att bevisningen inte räckte. Det ansågs inte uteslutet att skadorna kunde ha uppkommit på annat sätt, och därför frikändes den tilltalade från det åtalet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i fyra månader. Rätten fann att straffvärdet motsvarade fyra månaders fängelse och att annan påföljd var utesluten med hänsyn till gärningarnas art och återfall.

Han ska betala skadestånd till en målsägande med 31 600 kronor jämte ränta från den 18 juli 2026 och till en annan målsägande med 10 000 kronor jämte ränta från samma datum. Ett skadeståndsyrkande från den frikända målsäganden lämnades utan bifall. Yrkandet om förverkande av den beslagtagna kniven avslogs och beslaget hävdes.

Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kronor. Han ska dessutom ersätta staten för kostnad för två provtagningar och/eller analyser med 5 200 kronor.