Villkorlig dom för penningtvättsbrott

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott som enligt domen begicks den 26 februari 2026. Tingsrätten har funnit att han tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad hanterade pengar som kom från ett bedrägeri och att han därmed medverkade till att dölja pengarnas ursprung. Påföljden blev villkorlig dom, och den tilltalades ungdom beaktades vid straffmätningen.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde en enda punkt, penningtvättsbrott enligt 3 § 1 st 1 p lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott. Enligt gärningsbeskrivningen hade en okänd gärningsman vilselett målsäganden att via Swish föra över 9 800 kronor från målsägandens bankkonto till den tilltalades bankkonto. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade och den medtilltalade, trots att de insett eller i vart fall haft skälig anledning att anta att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet, vidtagit åtgärder för att dölja detta och för att främja möjligheterna att tillgodogöra sig pengarna. Det skulle ha skett genom att de ställt den tilltalades bankkonto till förfogande, tagit emot pengarna, blandat samman dem med andra tillgångar på kontot och därefter omsatt en del av medlen genom bankomatuttag. Gärningen angavs ha ägt rum den 26 februari 2026 i Malmö eller på annan okänd ort eller plats i Sverige.

Den tilltalade bestred åtalet. Han bestred också skadeståndsyrkandet, förverkandeyrkandet och begärde ersättning för rättegångskostnader om han frikändes. Tingsrätten noterade att både han och den medtilltalade hörts i målet och att åklagaren åberopat skriftlig bevisning, däribland uppgifter i polisanmälan om det s.k. förbrottet, Swishrapport, kontoutdrag, journalkopia från bankomat och fotografier från bankomatuttaget.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att det först måste vara styrkt att det bakomliggande bedrägeriet faktiskt hade ägt rum för att penningtvättsbrott skulle kunna läggas den tilltalade till last. Domstolen fann att det fanns stöd för detta genom att målsäganden hade skickat det aktuella beloppet via Swish till den tilltalades bankkonto strax före uttag gjordes, trots att målsäganden och de tilltalade inte kände varandra. Rätten bedömde därför att bedrägeriet var styrkt.

När det gällde själva penningtvätten konstaterade tingsrätten att målsäganden den 26 februari 2026 kl. 20:50 skickade 9 800 kronor via Swish till den tilltalade, att pengarna kom in på hans bankkonto kl. 20:50:12 och att ett bankomatuttag om 5 200 kronor gjordes kl. 20:52:44, följt av ett misslyckat uttagsförsök. Det nära tidssambandet ansågs tala starkt för att den tilltalade och den medtilltalade visste att pengarna skulle bli tillgängliga och var beredda att ta ut dem.

Tingsrätten fann den tilltalades förklaring osannolik. Hans uppgift om att pengarna kom från en försäljning av kläder och elektronik ansågs inte trovärdig, bland annat eftersom det inte framstod som rimligt att en sådan försäljning skulle ha skett på det sätt han berättat eller att någon skulle ha betalat mer än väntat utan betalning i samband med överlämnandet. Domstolen ansåg därför att pengarna inte kom från den påstådda försäljningen. Den enda rimliga förklaringen ansågs vara att den tilltalade upplåtit kontot väl medveten om att pengarna inte var lagliga i syfte att någon skulle kunna få del av dem.

Även den medtilltalades uppgifter avfärdades. Tingsrätten fann inte trovärdigt att hon inte skulle ha förstått hur mycket pengar som skulle tas ut, särskilt som utredningen visade försök att ta ut sammanlagt strax över 10 000 kronor. Rätten fann att också hon förstått att det rörde sig om pengar som inte var lagligen åtkomna och att hon medverkade till att någon kunde tillgodogöra sig dem.

Tingsrätten kom därför fram till att den tilltalade och den medtilltalade tillsammans och i samförstånd hade begått penningtvättsbrott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för penningtvättsbrott som begicks den 26 februari 2026. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Tingsrätten beaktade att den tilltalade var endast 18 år vid gärningstillfället och att hans ungdom skulle påverka straffmätningen. Domstolen ansåg att straffvärdet i sig motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att påföljden ändå kunde stanna vid villkorlig dom. Några dagsböter dömdes inte ut för honom.

Den tilltalade och den medtilltalade ålades också solidariskt skadeståndsansvar. De ska betala 5 056 kronor till målsäganden, och tingsrätten fastställde att målsäganden har rätt att få betalning ur de förverkade medel som tas in från den tilltalade med 2 528 kronor.

Tingsrätten beslutade vidare att den tilltalade ska betala 2 528 kronor som förverkat värde av brottsvinst till staten. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Hans begäran om ersättning för rättegångskostnader avslogs.