Fängelse för misshandel och narkotikabrott

Den tilltalade döms av Dold domstol för misshandel den 14 juni 2026 och för ringa narkotikabrott som avsåg perioden 30 maj 2026 till 14 juni 2026. Påföljden bestäms till fängelse i åtta månader. Den villkorligt medgivna friheten förverkas i sin helhet, och den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två brott. För det första åtalades den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade den 14 juni 2026 i en bostad i Göteborgs stad tagit strypgrepp på målsäganden, slagit henne flera gånger i ansiktet med knytnäve, sparkat henne på kroppen flera gånger, dragit henne i håret, knuffat ned henne i säng och golv samt dunkat hennes huvud i golvet. Åklagaren angav att målsäganden hade orsakats smärta, andnöd och flera olika skador. Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel.

För det andra åtalades den tilltalade för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen. Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen använt cannabis/hasch, amfetamin, morfin och alprazolam någon gång mellan den 30 maj 2026 och den 14 juni 2026 i Sverige. Tingsrätten dömde den tilltalade även för detta brott.

Den tilltalade förnekade misshandel men medgav vissa delar och gjorde gällande att han blivit slagen av målsäganden, varför han menade att det var fråga om nödvärn. Han erkände ringa narkotikabrott.

Rättens bedömning

Tingsrätten konstaterade att det var klarlagt att det förekommit ett bråk mellan parterna. Frågan var om händelseförloppet skulle bedömas enligt målsägandens första uppgifter till polisen på plats eller enligt den tilltalades version. Domstolen lade stor vikt vid att målsägandens uppgifter i förhöret på plats, liksom på filmen från kroppskameran och det inspelade förhöret, framstod som spontana och självupplevda. Tingsrätten ansåg att det inte fanns något som tydde på att målsäganden varit så kraftigt påverkad att hon inte visste vad hon sade. Hennes senare uppgifter vid förhandlingen, där hon uppgav att hon inte mindes vad som hänt och att den tilltalade aldrig varit våldsam, lades åt sidan.

Domstolen hänvisade också till vittnesuppgifter från grannar som hade hört höga röster, smällar och ordväxling från lägenheten. Dessa uppgifter ansågs stödja målsägandens första berättelse. Tingsrätten noterade vidare att målsägandens skador stämde väl med det hon berättat direkt efter händelsen och att hon själv ringde 112 med uppgifter som överensstämde med den första versionen.

När det gällde den tilltalades uppgifter ansåg tingsrätten att de inte framstod som självupplevda, utan snarare anpassade efter hand. Domstolen framhöll att den tilltalade inte hade sådana skador som motsvarade hans påstående om att han blivit angripen med sparkar och stekpanna. Sammantaget fann tingsrätten det visat att den tilltalade hade misshandlat målsäganden på det sätt åklagaren påstått.

Den tilltalades erkännande av ringa narkotikabrott stöddes av övrig utredning. Även den åtalspunkten ledde därför till fällande dom.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till fängelse i åtta månader. Domstolen ansåg att straffvärdet för misshandeln, med hänsyn till att det rörde sig om ett inte helt kort förlopp och att gärningen innefattade strypgrepp, motsvarade fängelse i åtta månader. Vid bedömningen beaktades också att gärningen riktats mot en närstående i deras gemensamma hem samt att det rörde sig om återfall i brott under prövotid och under pågående skyddstillsyn. Därför förverkades den villkorligt medgivna friheten i sin helhet.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor och ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 2 600 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för ersättningen till målsägandebiträde och försvarare.