Misshandel och barnfridsbrott gav fängelse

Den tilltalade döms för misshandel av normalgraden och barnfridsbrott av normalgraden efter en händelse i en bostad den 13 juni 2026. Tingsrätten fann att utredningen inte räckte för att döma för de grövre brott som åklagaren hade påstått. Påföljden blev fängelse i nio månader, och den tilltalade ska också betala skadestånd och avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade den 13 juni 2026 utsatt målsäganden för grov misshandel genom att ta grepp om axel, bröst och hals, slå mot hennes huvud och orsaka att hon föll eller kastades i golvet. Åklagaren gjorde gällande att målsäganden förlorade medvetandet och att gärningen skulle bedömas som grov eftersom hon befunnit sig i ett livshotande tillstånd och eftersom den tilltalade visat särskild hänsynslöshet och råhet. I samma åtalspunkt angavs att gärningen skulle bedömas enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken.

I den andra åtalspunkten påstod åklagaren att den tilltalade den 13 juni 2026 gjort sig skyldig till grovt barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § andra stycket brottsbalken genom att utsätta målsäganden för brottet i en situation där ett barn bevittnade händelsen. Enligt åtalet var barnet den tilltalades och målsägandens barn.

Tingsrätten konstaterade att den tilltalade och målsäganden båda berättat att han hade tagit tag bakifrån runt hennes axel och bröst, att han svingat runt henne en gång, att han utdelat en örfil och att hon föll till golvet. Den tilltalade hade medgett att han gjort detta, men inte att han tagit grepp runt halsen eller att målsäganden förlorat medvetandet. Domstolen fann att det var utrett att händelsen hade lett till smärta, blånad, rodnad och en fraktur på nyckelbenet.

När det gällde frågan om strypgrepp och medvetslöshet ansåg tingsrätten att utredningen inte var tillräckligt robust för att med tillräcklig grad av sannolikhet slå fast att den tilltalade hade tagit grepp om halsen eller att målsäganden förlorat medvetandet. Den tilltalade dömdes därför inte för grov misshandel, utan för misshandel av normalgraden enligt 3 kap. 5 § brottsbalken.

I fråga om barnfridsbrottet fann tingsrätten att barnet befunnit sig endast några meter från händelsen och att våldet pågått under minst 1-2 minuter. Domstolen bedömde att det framstod som uteslutet att barnet inte skulle ha hört delar av händelseförloppet. Den tilltalade dömdes därför för barnfridsbrott av normalgraden enligt 4 kap. 3 § första stycket 1 brottsbalken i dess lydelse före den 1 juli 2026.

Rättens bedömning

Tingsrätten byggde sin bedömning på uppgifter från den tilltalade och målsäganden samt på övrig bevisning, däribland videoinspelat polisförhör, vittnesförhör med socialsekreterare och specialistläkare samt skriftlig bevisning. Domstolen ansåg att det var klarlagt att den tilltalade hållit ett hårt grepp bakifrån runt målsägandens axel och bröst under cirka 1-1,5 minuter, att han slagit henne i huvudet och att hon därefter fallit handlöst till golvet.

Domstolen prövade särskilt om det hade förekommit grepp runt halsen och om målsäganden hade förlorat medvetandet. Tingsrätten noterade att både den tilltalade och målsäganden förnekat detta, men fäste vikt vid uppgifter som målsäganden lämnat till vården och socialtjänsten samt vad socialsekreteraren berättat om samtal där målsäganden uppgett att det förekommit strypgrepp och medvetslöshet. Samtidigt konstaterade domstolen att uppgifterna inte var tillräckligt säkra, bland annat eftersom de inte tydligt dokumenterats i journalhandlingar och eftersom den medicinska bevisningen inte räckte för att slå fast att strypgrepp hade förekommit.

När det gällde barnfridsbrottet ansåg tingsrätten att barnet måste ha bevittnat delar av brottet, även om både den tilltalade och målsäganden sagt motsatsen. Avgörande för bedömningen var bland annat att barnet befann sig nära händelsen, att våldet varade under en längre tid och att det innefattade flera tydliga moment som rimligen kunde uppfattas av barnet.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel av normalgraden och barnfridsbrott av normalgraden. Straffvärdet för misshandeln bedömdes motsvara omkring sex månaders fängelse, och det samlade straffvärdet för båda brotten bedömdes motsvara nio månaders fängelse. Tingsrätten fann att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga och bestämde straffet till fängelse i nio månader.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 30 000 kronor jämte ränta från den 13 juni 2026 till dess betalning sker. Dessutom ska han betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade även att den tilltalade ska återbetala 30 000 kronor av statens kostnader.

Fakta