Fängelse för grovt bokföringsbrott

Den tilltalade döms för grovt bokföringsbrott vid två tillfällen och får fängelse i nio månader. Tingsrätten meddelar också näringsförbud i tre år, avslår begäran om företagsbot och slår fast att den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade bedrivit bokföringspliktig verksamhet och ansvarat för att bokföringen fullgjordes enligt bokföringslagen. Skatteverket beslutade om revision den 30 maj 2024.

Den första delen av åtalet avsåg räkenskapsåret 2022. Då hade den tilltalade enligt åtalet inte löpande bokfört affärshändelser på ett varaktigt sätt eller i vart fall inte bevarat räkenskapsinformation i form av grund- och huvudbok på ett betryggande sätt. Den andra delen av åtalet avsåg räkenskapsåret 2023, då han enligt åtalet på motsvarande sätt underlåtit att löpande bokföra uppkomna affärshändelser eller bevara räkenskapsinformation i form av grund- och huvudbok på ett betryggande sätt.

Åklagaren gjorde gällande att åsidosättandet av bokföringsskyldigheten avsåg två räkenskapsår under perioden 1 januari 2022 till 31 december 2023 och att det skett i Danderyds kommun. Enligt åtalet hade rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Brotten ansågs grova eftersom de avsett mycket betydande belopp, angivna till 6 154 238 kronor för 2022 och 5 745 081 kronor för 2023. Den tilltalade angavs ha begått gärningen med uppsåt eller i andra hand av oaktsamhet.

Tingsrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott vid båda tillfällena, det vill säga för räkenskapsåret 2022 och för räkenskapsåret 2023.

Rättens bedömning

Den tilltalade bestred ansvar men medgav de faktiska omständigheterna. Han uppgav att han trodde att det räckte med att bokföringen sköttes i det aktiebolag där han bedrev den egentliga verksamheten och att de bokförda affärshändelserna där speglade verksamheten i den enskilda firman.

Tingsrätten fann att utredningen visade att den tilltalade bedrivit bokföringspliktig verksamhet i den enskilda firman Phinance. Domstolen ansåg också att han åsidosatt bokföringsskyldigheten genom att för räkenskapsåren 2022 och 2023 inte löpande bokföra affärshändelser på ett varaktigt sätt, och att rörelsens förlopp därmed inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Av förhöret med den tilltalade framkom enligt rätten inte annat än att han inte verkar ha förstått vad han höll på med i den enskilda firman. Han hade uppgett att han trodde att firmans bankkonto var som hans eget privata konto och att det räckte med att ha ett excelblad.

Rätten konstaterade att den tilltalade trots att han bedrev bokföringspliktig verksamhet inte satt sig in i vad som krävdes. Domstolen ansåg dock inte att han haft för avsikt att få ekonomisk fördel, utan att underlåtenheten kunde förklaras med brister i både kunskap och skicklighet. Gärningarna bedömdes i vart fall ha begåtts av oaktsamhet. Med hänsyn till de betydande beloppen för respektive år bedömde tingsrätten brotten som grova.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms till fängelse i nio månader. Tingsrätten utgick från att det rörde sig om två brott och angav att lägsta straff för ett brott uppgår till fängelse sex månader. Med beaktande av detta och brottets art ansågs ingen annan påföljd än fängelse komma i fråga.

Åklagarens begäran om företagsbot avslogs. Domstolen bedömde att en företagsbot, eftersom den tilltalade var enskild näringsidkare, skulle innebära att den samlade reaktionen på brottsligheten blev oproportionerligt sträng. Tingsrätten ansåg därför att det var särskilt påkallat att efterge företagsboten.

Den tilltalade meddelas näringsförbud i tre år. Förbudet gäller omedelbart från och med den 1 september 2026, även om domen kan överklagas. Tingsrätten hänvisade till bedömningen i skuldfrågan och fann att förutsättningar fanns att meddela yrkat näringsförbud.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Dessutom beslutade domstolen att staten ska stå för kostnaderna och att ersättning till ett vittne ska utgå av staten med 43 439 kronor.