Ringa stöld, narkotika och knivinnehav ledde till skyddstillsyn

Den tilltalade har dömts för ringa narkotikabrott, ringa stöld och brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Tingsrätten ansåg att knivbrottet inte skulle bedömas som grovt, utan som brott av normalgraden. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet hade den tilltalade olovligen använt amfetamin samt hasch- eller cannabispreparat någon gång mellan den 16 april 2026 och den 7 maj 2026. För detta åtal, som avsåg ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen, dömdes han i enlighet med åtalet.

Vidare åtalades den tilltalade för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Åtalet gällde att han den 7 maj 2026 hade haft en kniv på allmän plats utan att det varit befogat. Tingsrätten dömde honom för detta brott, men inte som grovt brott utan som brott av normalgraden.

Slutligen åtalades den tilltalade för ringa stöld enligt 8 kap. 2 § brottsbalken. Åtalet gällde att han den 7 maj 2026 olovligen tagit varor till ett värde av 857,90 kronor som tillhörde ett företag. Även för denna gärning dömdes han i enlighet med åtalet.

Rättens bedömning

Den tilltalade erkände gärningarna avseende ringa narkotikabrott och ringa stöld. Tingsrätten fann att erkännandena fick stöd av övrig utredning och att det saknades anledning att ifrågasätta dem. Han dömdes därför för båda dessa brott.

När det gällde knivinnehavet bestred den tilltalade att brottet skulle vara grovt, men erkände själva gärningen. Tingsrätten konstaterade genom beslagsprotokoll, fotografier och hans egna uppgifter att han på den aktuella tiden och platsen hade haft en fällkniv med en bladlängd på cirka sex centimeter i sin högra byxficka på allmän plats. Domstolen fann att innehavet var ostridigt och inte befogat.

Vid rubriceringsfrågan bedömde tingsrätten att flera omständigheter typiskt sett kunde tala för grovt brott, bland annat att den tilltalade var påverkad av narkotika och bar kniven lättåtkomligt. Samtidigt ansåg domstolen att han inte hade uppträtt hotfullt eller utåtagerande, att kniven inte varit av särskilt farlig beskaffenhet och att de samlade omständigheterna ändå inte visade en påtaglig risk för att kniven skulle komma till brottslig användning. Domstolen fann därför att gärningen inte var grov. Tingsrätten godtog inte heller att det var styrkt att kniven innehafts i självförsvarssyfte. Den tilltalade dömdes därför för brott av normalgraden.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bedömde brottslighetens sammanlagda straffvärde som motsvarande fängelse i tre månader. Mot bakgrund av den tilltalades personliga förhållanden, däribland uppgifter om tidigare likartad brottslighet och behov av stöd för att inte återfalla i brott, ansåg domstolen att skyddstillsyn var en lämplig påföljd. Övervakare ska utses av frivården.

Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Den beslagtagna kniven förklarades förverkad och beslaget ska bestå. Han ska dessutom ersätta staten för provtagning och analys med 2 600 kronor. Kostnaden för den offentliga försvararen stannar på staten.