Smuggling och stöld prövades på nytt i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov smuggling, smuggling och stöld. Utfallet blev att hovrätten ändrade tingsrättens dom i flera delar. De gärningar som tingsrätten hade rubricerat som grov smuggling bedömdes i hovrätten i stället som smuggling av normalgraden, påföljden sattes ned till fängelse i nio månader och det belopp som den tilltalade ska betala till staten som förverkat värde av utbyte av brott bestämdes till 25 000 kronor. I övrigt stod tingsrättens dom fast i de delar som hovrätten prövade.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde överklagande av en tingsrättsdom. Den tilltalade dömdes i tingsrätten för grov smuggling enligt lagen om straff för smuggling samt för två fall av stöld. Tingsrätten bedömde att smugglingsgärningarna hade begåtts vid fem tillfällen under perioden den 21 juni 2011 till den 25 september 2014. Stöldgärningarna avsåg två tillfällen under perioden den 1 juli 2014 till den 1 november 2014.

I hovrätten yrkade den tilltalade att åtalet för grov smuggling skulle ogillas, att besluten om förverkande av beslagtagen alkohol skulle undanröjas och att han skulle befrias från betalningsskyldighet till staten. Han begärde också i första hand en icke frihetsberövande påföljd. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten rubricerade samtliga gärningar i stämningsansökan den 26 januari 2016 som smuggling enligt 3 § första stycket lagen om straff för smuggling. Därmed ändrades tingsrättens bedömning så att det inte längre var fråga om grov smuggling. I den mån tingsrättens dom gällde stöld stod den inte under sådan överprövning i hovrättens avgörande att någon ändring gjordes.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som i tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten med den tilltalade och andra hörda personer spelades upp i hovrätten.

Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att gärningarna utgjorde smugglingsbrott. När det gällde rubriceringen prövade hovrätten om brotten skulle bedömas som grova. Hovrätten konstaterade att åklagaren gjort gällande att varje gärning ingått i en brottslighet som varit systematisk eller av större omfattning. Domstolen hänvisade till förarbetena till smugglingslagen och framhöll att grov rubricering typiskt sett förutsätter organiserad införsel eller omständigheter som pekar mot organiserad eller maffialiknande brottslighet.

Vid den samlade bedömningen fann hovrätten att det inte var visat att den tilltalades smugglingsbrott ingått i en systematisk brottslighet eller i en brottslighet av större omfattning. Hovrätten betonade att gärningarna begåtts under drygt tre års tid, med långa tidsintervall mellan tillfällena, och att det visserligen rörde sig om stora mängder alkohol men att det inte fanns konkreta omständigheter som visade att den tilltalade ingått i en organiserad verksamhet för inköp och distribution. Inte heller hade åklagaren visat mer konkret hur beställning och försäljning gått till. Därför skulle gärningarna rubriceras som smuggling av normalgraden.

När det gällde stöld bedömde hovrätten, i enlighet med tingsrättens dom i inte överklagade delar, att den tilltalade gjort sig skyldig till två fall av stöld.

Domslut och påföljd

Hovrätten bestämde påföljden för den tilltalade till fängelse i nio månader. Skälet var att smugglingsbrotten var de klart allvarligaste gärningarna och att den samlade brottsligheten hade ett inte obetydligt straffvärde. Hovrätten ansåg samtidigt att det saknades särskilt försvårande omständigheter som motiverade en annan bedömning av straffvärdet. Hovrätten fann att annan påföljd än fängelse var utesluten. Detta innebar en ändring jämfört med tingsrättens fängelsestraff på ett år.

I fråga om förverkande av den beslagtagna alkoholen delade hovrätten tingsrättens bedömning att beslaget skulle bestå. Hovrätten godtog också att det fanns förutsättningar att förverka värde av utbyte av brott, men ansåg att tingsrättens beloppsbestämning var för hög. Hovrätten bedömde att den tilltalade skulle betala 25 000 kronor till staten som förverkat värde av utbyte av brott. Tingsrätten hade tidigare beslutat om tre olika belopp som sammanlagt var högre.

Hovrätten uttalade också att ersättningen till försvararen skulle betalas av staten. Vidare framgår av hovrättens beslut att ersättning till ett offentligt biträde fastställdes enligt rättens beräkning. Uppgift om häktningstid framgår inte av materialet och utelämnas därför.