Fängelse efter grovt rattfylleri och narkotikabrott

Den tilltalade döms av Dold domstol för grovt rattfylleri, brott mot trafikförordningen och narkotikabrott. Tingsrätten bedömde att körningen innebar en påtaglig fara för trafiksäkerheten och att den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad hade innehaft narkotika med försäljningssyfte. Den tilltalade döms också för ringa narkotikabrott som bedömdes ingå i narkotikabrottet. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet körde den tilltalade personbil den 30 april 2025 på E14 i Sundsvalls kommun efter att ha använt hasch- eller cannabisprodukter innehållande tetrahydrocannabinol. Åklagaren gjorde gällande att detta ledde till att det under eller efter färden fanns narkotika kvar i blodet och att brottet därför skulle bedömas som grovt rattfylleri. Samma dag påstods den tilltalade också ha kört personbil utan att stanna på polismans tecken, vilket åklagaren rubricerade som brott mot trafikförordningen.

Åklagaren gjorde vidare gällande att den tilltalade någon gång mellan den 16 april 2025 och den 30 april 2025 olovligen hade använt hasch- eller cannabispreparat innehållande tetrahydrocannabinol. Detta åtalades som ringa narkotikabrott. Dessutom påstod åklagaren att den tilltalade och en medtilltalad den 30 april 2025 på olika platser inom Sundsvalls kommun tillsammans och i samförstånd hade innehaft cirka 110,05 gram amfetamin, 225,6 gram cannabis och 39 e-cigaretter innehållande sammanlagt cirka 28 gram cannabis. Den gärningen åtalades som narkotikabrott, med uppgiften att innehavet delvis skett i försäljningssyfte.

Den tilltalade erkände rattfylleriet men bestred att det skulle bedömas som grovt. Hon erkände ringa narkotikabrott och medgav också narkotikabrott, men bestred att det funnits något försäljningssyfte. Hon förnekade brott mot trafikförordningen. Ringa narkotikabrottet bedömdes senare ingå i narkotikabrottet.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att vittnets berättelse om körningen var klar, detaljerad och självupplevd. Vittnet uppgav att polisen signalerade mot den tilltalades bil, att sirenerna sattes på när färden fortsatte och att den tilltalade därefter gjorde flera farliga omkörningar med små marginaler. Enligt vittnet uppgick hastigheten till mellan 150 och 160 kilometer i timmen. Domstolen lade vittnesuppgifterna till grund för bedömningen och fann att körningen, mot bakgrund av de omständigheter som åklagaren gjort gällande, hade inneburit en påtaglig fara för trafiksäkerheten. Tingsrätten dömde därför den tilltalade för grovt rattfylleri. Eftersom det också var visat att hon sett polisbilen signalera och ändå fortsatt köra, fann domstolen att hon uppsåtligen inte hade stannat på polismans tecken och därmed skulle dömas för brott mot trafikförordningen.

När det gällde narkotikabrottet fann tingsrätten att den tilltalade hade haft den aktuella narkotikan i sin besittning. Genom bland annat resultatet av polisens mobiltömning ansåg domstolen det visat att hon hade sålt narkotika, och vittnesuppgifter från en polis talade enligt rätten för att både den tilltalade och den medtilltalade hade deltagit i överlåtelsesituationer. Rätten bedömde att förklaringen om att hon bara förvarat narkotikan åt någon annan var en efterhandskonstruktion. Mot den bakgrunden fann tingsrätten att den tilltalade innehaft narkotikan med försäljningssyfte beträffande delar av partiet.

För den medtilltalade gjorde tingsrätten en liknande bedömning, men eftersom den här artikeln endast avser den tilltalade redovisas inte hans utgång. När det gällde det ringa narkotikabrottet godtog tingsrätten den tilltalades erkännande och fann stöd för det i utredningen i övrigt. Eftersom bruket av narkotika avsåg en del av det parti som hon redan dömdes för att ha innehaft, dömdes hon inte särskilt för bruket.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för grovt rattfylleri, brott mot trafikförordningen och narkotikabrott. Det ringa narkotikabrottet bedömdes som en del av narkotikabrottet. Påföljden bestämdes till fängelse i ett år.

Tingsrätten beslutade också att beslagtagna kontanter skulle förklaras förverkade. Två beslagtagna telefoner skulle återlämnas när domen vunnit laga kraft. Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor och ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys med 2 600 kronor. Hon ålades också att betala ersättning till målsägandens ombudskostnader enligt domstolens beslut.