Två fall av trolöshet mot huvudman

Den tilltalade döms för två fall av trolöshet mot huvudman efter att ha missbrukat sin förtroendeställning som kassör i två bostadsrättsföreningar. Tingsrätten fann att han olovligen fört över pengar till sig själv och att transaktionerna saknade stöd i underlag som fakturor, avtal eller styrelsebeslut. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I det första åtalet gällde trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 § 1 stycket brottsbalken. Enligt åtalet hade den tilltalade, i sin roll som kassör i en bostadsrättsförening, fått i uppgift att sköta föreningens ekonomiska angelägenheter. Han ska då ha missbrukat sin förtroendeställning genom att olovligen göra överföringar och betalningar från föreningens konto till sitt eget bankkonto och skattekonto samt till sin hyresvärd avseende egen hyra. Gärningen påstods ha skett vid 15 tillfällen någon gång mellan den 2 juni 2021 och den 14 december 2022 och ha orsakat skada med sammanlagt 208 718 kronor. Tingsrätten dömde honom för detta åtal.

I det andra åtalet gällde också trolöshet mot huvudman enligt 10 kap. 5 § 1 stycket brottsbalken. Där hade den tilltalade enligt åtalet, i sin roll som kassör i en annan bostadsrättsförening, fått ansvar för föreningens ekonomiska angelägenheter och därefter olovligen gjort överföringar från föreningens konto till sitt eget bankkonto och skattekonto. Åtalet avsåg två tillfällen mellan den 2 juni 2021 och den 20 oktober 2021 och en sammanlagd skada om 28 597 kronor. Även i denna del dömde tingsrätten honom.

Den tilltalade förnekade brott men medgav att överföringarna och betalningarna hade gjorts från föreningarnas konton till honom själv, hans skattekonto och hans hyresvärd. Han gjorde gällande att transaktionerna varit lovliga och avsett ersättning för arbete samt utlägg.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från kontoutdrag och den tilltalades egna uppgifter som visade att de aktuella överföringarna och betalningarna faktiskt hade genomförts. Frågan blev därför om transaktionerna varit tillåtna eller om de utgjort ett missbruk av den förtroendeställning den tilltalade haft i föreningarna.

Domstolen ansåg att utredningen visade att den tilltalade under perioden hade ett mycket långtgående ansvar för båda föreningarnas ekonomi och ensam kontroll över den löpande ekonomiska förvaltningen. Därmed var det klarlagt att han haft en sådan förtroendeställning som avses i bestämmelsen om trolöshet mot huvudman.

Tingsrätten fann vidare att betalningarna avsett den tilltalades privata förhållanden. I det första fallet hade betalningar skett direkt till hans hyresvärd avseende hans egen bostad, och därutöver hade betydande belopp förts över till hans privata konto och skattekonto. Motsvarande gällde i det andra fallet. Några fakturor, avtal, styrelsebeslut eller andra handlingar som stödde att betalningarna avsåg ersättning för arbete eller utlägg hade inte presenterats. Inte heller bokföringen gav något sådant stöd. Vittnesuppgifterna och den skriftliga bevisningen talade enligt tingsrätten också för att det saknades underlag för betalningarna.

Domstolen tog hänsyn till att den tilltalade uppgett att han har betydande minnessvårigheter, men ansåg att detta inte rubbade värdet av den övriga bevisningen. Tingsrätten bedömde sammantaget att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade uppsåtligen och olovligen fört över medel från föreningarnas konton till sig själv och därigenom missbrukat sin förtroendeställning. Han dömdes därför för trolöshet mot huvudman i enlighet med åtalet.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bedömde att brottsligheten pågått under en förhållandevis lång tid och att gärningarna inneburit ett missbruk av det förtroende som föreningarna visat den tilltalade. Straffvärdet ansågs motsvara fängelse, men vid påföljdsvalet beaktades att den tilltalade var tidigare ostraffad, ålderspensionär och bodde på särskilt boende på grund av betydande medicinska besvär. Frivården hade uppgett att det inte fanns någon förhöjd risk för återfall och inget övervakningsbehov. Tingsrätten bestämde därför påföljden till villkorlig dom utan dagsböter.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden om 800 kronor. Staten ska stå för kostnaderna för försvaret, och den offentliga försvararen tillerkändes ersättning av staten med 62 969 kronor, varav 36 992 kronor avsåg arbete, 13 383 kronor tidsspillan och 12 594 kronor mervärdesskatt.