Flera grova brott i långvarig relation

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning i två fall, våldtäkt, försök till våldtäkt, ringa misshandel, ofredande, hot mot tjänsteman vid tre tillfällen och ringa narkotikabrott. Han frikändes från ett åtal om försök till våldtäkt, men dömdes i övrigt enligt åtalet. Påföljden bestämdes till fängelse i fem år.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet rörde en längre period av våld, hot och kränkningar i en samborelation samt händelser under den 25 oktober 2025 i samband med en insats där polis och ambulans kallades till en bostad. Enligt domen hade den tilltalade och målsäganden levt tillsammans under lång tid och hade två barn. Utredningen byggde i stor utsträckning på ljudinspelningar som målsäganden gjort.

När det gäller åtalspunkt 1 dömdes den tilltalade för ringa misshandel den 25 oktober 2025 genom att ha knuffat målsäganden så att hon föll omkull, och för ofredande samma dag genom att ha spottat henne i ansiktet. Han dömdes också för grov fridskränkning avseende barnen, men den uppgiften avser de gärningar som hovrats under samma dag och som domstolen fann styrkta som barnfridsbrott respektive misshandel i relation till barnen. Åtalspunkten om våldtäkt den 1 februari 2025 bedömdes också som styrkt, liksom åtalspunkt 4 om försök till våldtäkt den 22 april 2024, men den senare gärningen ledde till fällande dom för försök till våldtäkt endast i den del som avsåg eftermiddagshändelsen den dagen. Den tidigare delen av åtalspunkt 4 ogillades.

Åtalspunkten om hot mot tjänsteman den 25 oktober 2025 omfattade två poliser och en ambulanssjuksköterska. Den tilltalade dömdes för hot mot tjänsteman i förhållande till poliserna vid samma händelse och även för hot mot tjänsteman i förhållande till ambulanssjuksköterskan. Åtalspunkten om ringa narkotikabrott den 25 oktober 2025, avseende innehav av amfetamin och cannabisharts, ledde också till fällande dom.

Vad gäller de senare åtalspunkterna dömdes den tilltalade för grov kvinnofridskränkning mot målsäganden för gärningar mellan den 22 april 2024 och den 18 maj 2026. Domstolen bedömde att gärningarna utgjorde ett led i en upprepad kränkning och att de varit ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla. Han dömdes också för grov fridskränkning mot barnen utifrån de barnfridsbrott som domstolen fann styrkta. Däremot ogillades vissa delmoment, bland annat den del av åtalspunkt 1.4 som avsåg barnfridsbrott, samt åtalspunkt 1.7 och 1.8 i den del som avsåg barnfridsbrott för båda barnen, och åtalspunkt 1.12 och 1.13 i den del som avsåg misshandel mot målsäganden.

Den tilltalade frikändes från den åtalspunkt som gällde försök till våldtäkt den 22 april 2024 i dess andra, äldre, formulering, men dömdes för försök till våldtäkt i den senare åtalspunkten avseende samma datum eftermiddagen. Domstolen fann att bevisningen, särskilt ljudinspelningen, visade att han försökt genomföra ett samlag med målsäganden trots att hon inte deltog frivilligt. Däremot ansåg rätten inte att den andra, tidigare åtalsvarianten var styrkt.

Rättens bedömning

Tingsrätten framhöll att bevisningen i målet i stor utsträckning bestod av ljudfiler, och att målsägandens berättelse därför varit mer begränsad än i många andra mål. Trots det ansåg domstolen att hennes uppgifter i huvudsak varit trovärdiga och att det inte funnits skäl att misstro henne. Flera vittnen och barnförhör gav också stöd för att det förekommit återkommande hot och våld i hemmet.

Vid prövningen av händelsen den 18 maj 2026 fann rätten att den tilltalade kom till målsägandens bostad, slog henne med hantlar i magen och förstörde hennes egendom. Domstolen ansåg att hans förklaring om att hantlarna skulle kastas i soptunnan inte var sannolik. Barnen bedömdes ha bevittnat händelsen, vilket ledde till ansvar för barnfridsbrott. Även händelsen den 17 maj 2026 bedömdes som styrkt genom att den tilltalade tagit tag i ett av barnens öron och orsakat smärta samt rivmärken, och att det andra barnet bevittnat händelsen.

För händelsen den 11 februari 2026 fann rätten stöd i målsägandens uppgifter, fotografier och sms mellan parterna. Åtalet för misshandel bedömdes därför som styrkt. Skadegörelsen den 25 oktober 2025 bedömdes också som erkänd och styrkt, men barnfridsbrottet i anslutning till den händelsen ogillades eftersom utredningen inte visade att barnet faktiskt bevittnat eller uppfattat gärningen.

För händelserna den 30 augusti 2025 och den 3 februari 2025 ansåg domstolen att ljudinspelningarna gav starkt stöd för misshandel och hot. Rätten bedömde att hoten uttalats för att skapa rädsla för målsägandens personliga säkerhet, även om den tilltalade sagt att hoten inte varit allvarligt menade. Barnfridsbrott godkändes bara i de delar där barnens närvaro och uppfattning kunde styrkas.

Vid händelsen den 1 februari 2025 fann domstolen att den tilltalade uttalat hot om att våldta målsäganden. Rätten ansåg att ljudinspelningen och omständigheterna visade att målsäganden inte deltog frivilligt i samlaget och att den tilltalade måste ha förstått detta. Han dömdes därför för våldtäkt. Barnfridsbrott i anslutning till denna händelse ogillades, eftersom det inte visades att barnen uppfattat gärningen.

När det gällde den 3 september 2025 bedömde rätten att uttalandena på ljudfilen utgjorde olaga hot och att barnet som var närvarande hade uppfattat hotet, vilket ledde till fällande dom även för barnfridsbrott. För händelsen den 14–15 juli 2024 fann rätten att målsägandens uppgifter fick stöd av hennes anteckning i mobilen och ett foto på en blånad, och misshandel ansågs därför styrkt.

För händelsen den 8 juni 2024 fann domstolen att ljudinspelningen visade att den tilltalade hotat målsäganden med att strypa henne framför ett av barnen. Det ledde till fällande dom för olaga hot och barnfridsbrott mot det barnet, men inte mot det andra barnet. Däremot ansågs misshandelsdelen inte tillräckligt bevisad och ogillades.

För händelserna på morgonen den 22 april 2024 bedömde rätten att ljudinspelningen stödde att den tilltalade försökt tvinga fram samlag och att målsäganden tydligt motsatt sig detta. Den tilltalade dömdes därför för försök till våldtäkt. Den del av åtalet som avsåg barnfridsbrott för denna händelse ogillades. För eftermiddagsdelen samma dag fann rätten att misshandel var styrkt, men inte det påstådda olaga hotet. Åtalet om försök till våldtäkt i den delen ogillades också.

Domstolen bedömde sammantaget att den tilltalades gärningar mot målsäganden under en längre tid utgjorde grov kvinnofridskränkning. Mot barnen bedömdes vissa gärningar som grov fridskränkning, eftersom flera barnfridsbrott och i ett fall även egen misshandel ansågs utgöra upprepad kränkning.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i fem år och skulle vara kvar i häkte tills straffet får verkställas. Han ska betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.

Han ska också betala skadestånd till målsäganden för grov kvinnofridskränkning, våldtäkt och försök till våldtäkt. Till barnen ska han betala kränkningsersättning för de grova fridskränkningarna. Skadestånd utdömdes även till den målsägande som utsattes för ringa misshandel och ofredande den 25 oktober 2025 samt till ambulanssjuksköterskan för hot mot tjänsteman. Däremot avslog domstolen kraven från de två poliserna, eftersom hoten mot dem inte ansågs utgöra en sådan allvarlig kränkning som ger rätt till ersättning.