Grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott i flera bolag – hovrätten skärper straffet

Dold domstol har prövat ett överklagande av Dold domstols dom i ett omfattande mål om bland annat grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott. För den tilltalade ändrar hovrätten tingsrättens dom och dömer honom för fler åtalspunkter än tingsrätten gjorde. Påföljden bestäms till fängelse i tre år och sex månader, och hovrätten förlänger samtidigt ett tidigare näringsförbud. I övrigt står tingsrättens dom fast i den del som gäller förverkande av villkorligt medgiven frihet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande av tingsrättens dom och rörde i hovrätten flera åtal för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott i verksamheter kopplade till olika bolag. Hovrätten utgick från samma grundläggande händelseförlopp som tingsrätten men gjorde en mer långtgående bedömning av den tilltalades ansvar.

Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade hade organiserat och drivit verksamheten i flera bolag där fakturor upprättats i den så kallade T 18-datorn. Hovrätten prövade särskilt hans roll i Rivkvadraten och ansåg att han där varit faktisk företrädare. Domstolen ansåg också att han hade ansvar för motsvarande brott i flera andra bolag där han enligt hovrätten organiserat och drivit verksamheten på samma sätt.

Hovrätten dömde den tilltalade för grovt bokföringsbrott enligt 11 kap. 5 § andra stycket brottsbalken för följande åtalspunkter och tidsperioder: åtalspunkt 1, den 25 februari 2011 till 4 juli 2012; åtalspunkt 4, den 25 maj 2012 till 30 oktober 2013; åtalspunkt 9, den 2 juli 2013 till 26 augusti 2014; åtalspunkt 19, den 1 december 2013 till 30 september 2014; åtalspunkt 22, den 22 augusti 2012 till 31 december 2013; åtalspunkt 25, den 28 maj 2012 till 12 september 2014; samt åtalspunkt 28, den 12 augusti 2013 till 14 februari 2014.

Hovrätten dömde honom även för grovt skattebrott enligt 2 och 4 §§ skattebrottslagen för åtalspunkt 2, den 25 februari till 31 december 2011; åtalspunkt 5, den 25 maj 2012 till 30 oktober 2013; åtalspunkt 10, den 2 juli 2013 till 26 augusti 2014; åtalspunkt 20, den 1 december 2013 till 30 september 2014; åtalspunkt 23, den 22 augusti till 31 december 2013; åtalspunkt 26, den 28 maj 2012 till 12 september 2014; samt åtalspunkt 15, den 1 juli till 30 september 2014, som hovrätten omrubricerade till grovt skattebrott.

Hovrätten prövade också åtalspunkt 34 om överträdelse av näringsförbud och kom till samma slutsats som tingsrätten, alltså att den tilltalade skulle dömas även för detta brott. Däremot framgår av hovrättens dom att tingsrättens friande bedömning ändras i flera andra delar som rör de grova bokförings- och skattebrotten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på i huvudsak samma utredning som tingsrätten men tog också del av ny bevisning och nya vittnesförhör. Domstolen hörde bland annat representanter från Skatteverket samt en tilläggsbevisning om fakturor, kontoutdrag och inspelade telefonsamtal.

En central fråga var om de aktuella fakturorna var osanna och om de bokförts på ett sätt som innebar att bokföringsskyldigheten åsidosatts. Hovrätten gjorde en individualiserad bedömning av fakturorna och kom fram till att vissa fakturor var osanna medan andra inte kunde anses bevisade som osanna. För den tilltalades del fann hovrätten att han hade varit drivande i upplägget, ordnat bolag med företrädare, skapat kontakter med mottagare av fakturor och medverkat till att pengar förts vidare och tagits ut kontant.

Domstolen fäste särskild vikt vid inspelade telefonsamtal, kontoutdrag, sms och vittnesuppgifter som visade att den tilltalade haft en aktiv och styrande roll. Hovrätten ansåg att han inte bara deltagit i verksamheten utan faktiskt organiserat och drivit den i samtliga bolag som åtalet mot honom avsåg. Därmed ansågs han ansvarig för att bokföringsskyldigheten inte fullgjorts och för att oriktiga uppgifter lämnats i skattedeklarationer.

När det gäller skattebrotten konstaterade hovrätten att utgående mervärdesskatt skulle ha redovisats även om fakturorna varit osanna. Underlåtenheten att deklarera skatten innebar därför fara för skatteundandragande. För ingående mervärdesskatt kom hovrätten fram till att osanna leverantörsfakturor hade deklarerats felaktigt i den utsträckning som åklagaren gjort gällande.

Hovrätten ansåg att brottsligheten varit systematisk, byggt på osanna handlingar och avsett betydande belopp. Därför skulle gärningarna bedömas som grova bokföringsbrott respektive grova skattebrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade för fler åtalspunkter än tidigare. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och sex månader. Hovrätten förlängde också det tidigare meddelade näringsförbudet med fem år, vilket innebär att det gäller till och med den 28 februari 2022.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till fängelse i ett år och sex månader samt förlängt näringsförbudet med tre år, till och med den 28 februari 2020. Hovrätten skärpte alltså både skuldprövningen och påföljden.

Frågan om förverkande av villkorligt medgiven frihet stod fast enligt tingsrättens dom. Hovrätten tog också upp häktningsfrågan och beslutade att en av de andra tilltalade skulle vara häktad, men för den tilltalade som denna artikel gäller anges inte något nytt häktningsbeslut i den del som nu redovisas.