Olovligt innehav av avkodningsutrustning och varumärkesbrott prövades i hovrätten

Hovrätten ändrade tingsrättens dom efter ett överklagande och frikände den tilltalade från flera åtalspunkter. Han dömdes dock fortfarande för ringa vapenbrott, för olovligt innehav av avkodningsutrustning i Malmö och för varumärkesbrott. Hovrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och upphävde bland annat näringsförbudet, kvarstaden, flera förverkandebeslut och skadestånden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande från tingsrättens dom i ett omfattande mål om brott mot upphovsrättslagen, avkodningslagen, varumärkeslagen och vapenlagen. Hovrätten prövade först den del av tingsrättens dom som inte hade överklagats och konstaterade att den tilltalade skulle dömas för gärningen i åtalspunkten 9 som ringa vapenbrott. I övrigt tog hovrätten ställning till åtal som rörde upphovsrättsbrott, brott mot avkodningslagen och varumärkesbrott.

Enligt hovrätten var den tilltalade åtalad för olovligt innehav av avkodningsutrustning i Malmö i åtalspunkt 1, med justerad brottstid till den 23 augusti 2016. Åtalspunkt 3 avsåg varumärkesbrott. Åtalspunkt 9 avsåg ringa vapenbrott. Hovrätten ogillade åtalen enligt åtalspunkterna 2, 6 och 8 för brott mot upphovsrättslagen samt åtalspunkterna 5 och 7 för brott mot lagen om förbud beträffande viss avkodningsutrustning.

Hovrätten redovisade att de åtalade gärningarna sammanfattningsvis gällde olovlig avkodning och återutsändning av TV-sändningar till kunder. I fråga om upphovsrättsbrotten prövades om målsägandebolagen hade skydd för sina TV-utsändningar i Sverige. För belN kom hovrätten fram till att något sådant skydd inte förelåg för de återutsändningar som åklagarna gjort gällande. För ART ansågs det inte styrkt att sändningarna utgick från Dolt namn; i stället bedömdes överföringen till allmänheten ha ägt rum i Jordanien, vilket innebar att ART saknade signalrätt i Sverige. För DigitAlb konstaterade hovrätten att bolaget hade skydd i Sverige, men när det gällde åtalspunkt 8 ansågs det inte ställt utom rimligt tvivel att återutsändningarna under åtalstiden saknade stöd i ett gällande licensavtal eller i efterföljande medgivande.

När det gällde åtalspunkt 1 fann hovrätten att den del av avkodningsutrustningen som fanns i Malmö utgjorde olovligt innehav i straffrättslig mening. Däremot ansågs utrustning som var placerad i Amman inte omfattas av gärningsbeskrivningen eller av svensk avkodningslag. I åtalspunkt 3 fann hovrätten att användningen av beIN:s EU-varumärke i de kommersiella utsändningarna utgjorde varumärkesintrång och att gärningen begåtts med uppsåt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten gjorde flera andra bedömningar än tingsrätten, särskilt i frågan om upphovsrättsskydd och om vissa gärningar kunde anses styrkta utom rimligt tvivel. Domstolen hänvisade till den skriftliga och muntliga bevisningen, bland annat uppgifter från personer knutna till verksamheten, teknisk utredning om utrustning och förhör med vittnen.

I fråga om belN byggde hovrätten sin bedömning på utredningen om hur sändningarna producerades och skickades vidare. Domstolen ansåg att överföringen till allmänheten skedde i Qatar och att bolaget därför saknade den aktuella signalrätten i Sverige för trådbunden återutsändning. För ART fann hovrätten att utredningen inte visade att sändningarna skedde från Dolt namn. Med hänvisning till den tekniska och skriftliga utredningen bedömde domstolen i stället att sändningarna fick anses ske i Jordanien, vilket uteslöt signalrätt i Sverige.

I frågan om DigitAlbs återutsändningar gjorde hovrätten en annan bedömning än tingsrätten av den civilrättsliga bakgrunden. Domstolen ansåg inte att det var visat att återutsändningarna var olovliga. Det fanns enligt hovrätten osäkerhet om hur avtalet mellan DigitAlb och Albacorp skulle förstås och om uppsägningen hade verkan. Hovrätten lade vikt vid att det inte kunde uteslutas att DigitAlb genom sitt agerande hade medgett fortsatt återutsändning, även utanför Europa, och att timeshift-funktionen inte visats vara otillåten.

När det gällde avkodningsutrustningen i Malmö ansåg hovrätten att den tekniska utrustningen i serverhallen, tillsammans med TV-boxar, abonnemangskort, server och HDCP-stripper, utgjorde avkodningsutrustning som användes i ett syfte att ta emot och avkoda beIN:s satellitsignaler och kringgå kopieringsskydd. För den tilltalade, som hade ett övergripande ansvar för verksamheten, fann hovrätten att uppsåt var visat. Däremot friades den tilltalades medtilltalade i den delen, men den aktuella artikeln fokuserar endast på den tilltalade.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på flera punkter. Den tilltalade dömdes för olovligt innehav av avkodningsutrustning i Malmö enligt åtalspunkt 1, för varumärkesbrott enligt åtalspunkt 3 och för ringa vapenbrott enligt åtalspunkt 9. Han frikändes från åtalspunkterna 2, 5, 6, 7 och 8. Påföljden bestämdes till villkorlig dom. Hovrätten ansåg att straffvärdet visserligen var sådant att fängelse kunde övervägas, men att det fanns tillräckliga skäl för en icke frihetsberövande påföljd. Den villkorliga domen förenades inte med böter med hänsyn till att handläggningen dragit ut på tiden utan den tilltalades vållande.

Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse i två år och sex månader, meddelat näringsförbud i fem år samt beslutat om omfattande skadestånd, förverkande och kvarstad. Hovrätten upphävde näringsförbudet, ogillade skadeståndsyrkandena, upphävde kvarstaden och ogillade yrkandet om förverkande av utbyte av brott. Hovrätten beslutade också att beslagen skulle bestå. Den tilltalade tillerkändes ersättning av allmänna medel för sina kostnader, och hovrätten angav även ersättning till försvarare och rättshjälpsbiträde i den mån det framgår av domen. Något särskilt förordnande om kontaktförbud förekom inte.