Rån och övergrepp i rättssak ledde till fängelse i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån, övergrepp i rättssak, försök till utpressning, skadegörelse och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade dömdes för rån och övergrepp i rättssak i de överklagade delarna och inte särskilt för skadegörelse. Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år och 3 månader, vilket innebar en sänkning jämfört med tingsrättens dom på 3 år.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde flera gärningar som enligt hovrätten hade ett nära samband med varandra. Av utredningen framgick att målsägandena lockades till en lägenhet och att händelserna där och därefter präglades av planering, hot och våld. Hovrätten godtog tingsrättens bedömning att det fanns en gemensam brottsplan och att de inblandade agerat tillsammans och i samförstånd.

I hovrätten var det främst åtalspunkterna 1.1, 1.2 och 1.3 i bilaga 1 till tingsrättens dom som ändrades i den meningen att den tilltalade dömdes för rån och övergrepp i rättssak, medan skadegörelsen inte bedömdes som en särskild brottslig gärning. Hovrätten konstaterade också att åtalet för försök till utpressning var styrkt i den del det avsåg skickade meddelanden, men inte i den del det påstods att telefonsamtal hade ringts.

Enligt hovrätten var händelseförloppet sådant att två rån hade begåtts, ett mot den första målsäganden och ett mot den andra. I samband med dessa gärningar hade även övergrepp i rättssak begåtts genom hot om att inte kontakta polisen. Hovrätten ansåg däremot inte att det var visat att den tilltalade och medtilltalade hade uttalat att de skulle hänga ut den första målsäganden om polisanmälan gjordes. Skadegörelsen, som bestod i att en kniv stacks i ett bildäck, ansågs ligga så nära rångärningen i tiden att den ingick i rånet och därför inte skulle bedömas separat.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog i allt väsentligt del av samma bevisning som tingsrätten, och ljud- och bildupptagningar från förhören hade spelats upp. Domstolen fäste stor vikt vid målsägandenas berättelser, som bedömdes som trovärdiga och i huvudsak samstämmiga med övrig utredning.

Hovrätten godtog inte den tilltalades invändningar om att han inte skulle dömas för gärningarna i den omfattning åklagaren gjort gällande. Domstolen ansåg att utredningen visade att de inblandade haft olika roller men att deras agerande ändå utgjort ett gemensamt utförande. Det saknade därför avgörande betydelse vem som hade lockat dit målsägandena, uttalat hoten eller tagit emot pengar.

När det gällde försök till utpressning ansåg hovrätten att meddelanden skickats till den första målsäganden från den använda telefonen med uppmaning att betala pengar via swish till ett visst telefonnummer. Detta bedömdes som ett led i den gemensamma brottsplanen. Däremot var det inte bevisat att telefonsamtal hade ringts för att kräva mer pengar.

Hovrätten gjorde alltså i huvudsak samma skuldvärdering som tingsrätten, men med den viktiga skillnaden att skadegörelsen inte bedömdes som en separat gärning. I stället ansågs den ingå i rånet.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för rån i två fall, övergrepp i rättssak i två fall och försök till utpressning. Skadegörelse bedömdes inte som ett särskilt brott. För de delar som låg fast från tingsrätten framgår att den tilltalade även hade dömts för ringa narkotikabrott, men hovrätten redovisade inte någon ändring i den delen.

Påföljden bestämdes till fängelse i 2 år och 3 månader. Hovrätten ansåg att straffvärdet för gärningarna motsvarade tre års fängelse i det samlade måttet, men att den tilltalades straffmätningsvärde skulle sättas ned till 2 år och 3 månader. Hovrätten bestämde också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad till dess fängelsestraffet fick verkställas.

När det gällde skadestånd anslöt sig hovrätten till tingsrättens bedömning av målsägandenas ersättningsanspråk. Hovrätten fann inte skäl att jämka skadeståndet till den första målsäganden. I hovrättens dom anges också att ersättning skulle betalas till ett målsägandebiträde med 78 451 kr, och att staten skulle stå för kostnaden.