Delvis fällande dom om narkotika och våld

Tingsrätten har dömt den tilltalade för narkotikabrott i två delar och för våld mot tjänsteman. Han frikändes samtidigt från en del av åtalet om gemensamt narkotikainnehav tillsammans med andra. Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till Brottsofferfonden och vissa kostnader.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Målet gällde flera gärningar under perioden november 2024 till september 2025. Den tilltalade dömdes för narkotikabrott den 2 december 2024 enligt 1 § första stycket 5 narkotikastrafflagen, i den del som avsåg olovligt innehav av 0,63 gram cannabisharts och 28,49 gram amfetamin. Tingsrätten fann att innehavet var styrkt och att det skett uppsåtligen.

Han frikändes däremot från åtalet om narkotikabrott den 2 december 2024 i den del som avsåg gemensamt innehav tillsammans med andra personer. Den åtalspunkten gällde 65 tabletter diazepam och 76,47 gram amfetamin på Mariedalsvägen, men domstolen ansåg att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade haft sådan rådighet över den narkotikan att han skulle dömas för den delen.

Den tilltalade dömdes också för narkotikabrott den 16 mars 2025 enligt 1 § första stycket 1 och 5 narkotikastrafflagen, i den del som avsåg olovligt innehav av 35,27 gram amfetamin, 9,72 gram cannabisharts och 0,36 gram buprenorfin i försäljningssyfte. Samma dag dömdes han även för brott mot lagen om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål, men inte som grovt brott utan som brott av normalgraden. Åklagaren hade åtalat gärningen som grovt brott, men tingsrätten rubricerade den lindrigare.

Den tilltalade dömdes vidare för ringa narkotikabrott den 23–26 augusti 2025 enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen, avseende olovligt bruk av amfetamin, buprenorfin och alprazolam. Han dömdes också för ringa narkotikabrott den 26 augusti 2025, avseende olovligt innehav av 2,52 gram cannabis. Båda dessa gärningar ansågs styrkta genom erkännande och övrig utredning.

Slutligen dömdes den tilltalade för våld mot tjänsteman den 4 september 2025 enligt 17 kap. 1 § första stycket brottsbalken. Åtalet avsåg att han angripit en polis med en elsparkcykel så att polisen föll till marken och skadades. Den tilltalade dömdes även för narkotikabrott samma dag, avseende olovligt innehav av 7,04 gram amfetamin och 0,34 gram buprenorfin.

Rättens bedömning

Tingsrätten grundade sin bedömning på en kombination av beslag, analysresultat, telefonutläsningar, chattkonversationer, fotografier, händelserapporter och vittnesförhör. I den del som rörde narkotikabrottet den 2 december 2024 fann domstolen att telefonmaterial och övriga omständigheter visade att den tilltalade var den som brukade telefonen och att konversationerna tydde starkt på försäljning av narkotika. Det fick därför betydelse för bedömningen att innehavet var i försäljningssyfte.

När det gällde knivåtalet den 16 mars 2025 ansåg tingsrätten att det var utrett att den tilltalade hade en kniv på allmän plats och att innehavet inte var befogat. Däremot ansågs omständigheterna inte vara så försvårande att gärningen skulle bedömas som grovt brott. Domstolen betonade knivens utformning och den samlade situationen, men kom fram till att brottet skulle bedömas som normalgraden.

I fråga om händelsen den 2 december 2024, där narkotika hittades i bilen och i anslutning till bilen, bedömde tingsrätten att den tilltalade endast skulle dömas för den narkotika som var direkt knuten till honom. De delar av åtalet som gällde övrig narkotika i och omkring bilen ledde inte till fällande dom för honom, eftersom det inte ansågs bevisat bortom rimligt tvivel att han haft sådan rådighet över den narkotikan att han skulle anses ha innehaft den tillsammans med de andra.

Vad gäller våld mot tjänsteman den 4 september 2025 fann tingsrätten att polismannens uppgifter, tillsammans med journalmaterial, fotografier och ett annat vittnes berättelse, styrkte att den tilltalade slungade eller tryckte en elsparkcykel mot polisen. Domstolen ansåg att gärningen begåtts med likgiltighetsuppsåt och att våldet orsakade smärta, blånader, sårskador och trasiga glasögon.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till fängelse i två månader. Tingsrätten beaktade att den tilltalade tidigare återfallit i brott och att den aktuella brottsligheten bedömdes ha ett straffvärde som motsvarade fyra månaders fängelse. Brottsligheten ansågs dessutom vara av sådan art att fängelse normalt följer. Tingsrätten fann inte skäl att välja en annan påföljd.

Den tilltalade ska betala 11 808 kronor i skadestånd till målsäganden, avseende kränkningsersättning, vård och förlorad inkomst. Tingsrätten avslog dock yrkandet om ersättning för sveda och värk. Den tilltalade ska också betala en avgift till Brottsofferfonden på 1 000 kronor.

Tingsrätten beslutade vidare att viss förverkad egendom skulle förklaras förverkad, däribland kniv, våg, snortrör av papper och mobiltelefon. Kostnaderna för försvararen skulle stanna på staten, och den tilltalade skulle stå för vissa analys- och provtagningskostnader.