Våldtäktsdom med fängelse och utvisning

Tingsrätten dömde den tilltalade för våldtäkt efter en händelse den 2 maj 2026. Påföljden bestämdes till fängelse i tre år och fyra månader. Den tilltalade ska också utvisas ur Sverige och betala skadestånd samt avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal i en punkt och gjorde gällande att den tilltalade den 2 maj 2026 hade gjort sig skyldig till våldtäkt enligt 6 kap. 1 § 1 st. 1 men. och 4 men. 1 p. brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade genomfört vaginalt och oralt samlag med målsäganden samt annan sexuell handling jämförlig med samlag genom att föra in fingrar i hennes underliv. Han hade också försökt föra in sin penis i hennes mun. Åklagaren gjorde gällande att målsäganden inte deltog frivilligt och att hon deltog i samlaget och den sexuella handlingen som en följd av våld. Våldet beskrevs som att den tilltalade bet målsäganden på olika delar av kroppen, tog grepp om hennes ben och pressade isär dem, tog tag i och höll fast hennes armar, tog grepp runt hennes huvud samt lade sig på henne. Målsäganden uppgav att hon fick smärta och blåmärken.

Brottet angavs ha begåtts i Arboga. I samma åtalspunkt hade åklagaren också framställt ett andrahandsyrkande om oaktsam våldtäkt, med uppgift om att den tilltalade i vart fall varit grovt oaktsam beträffande omständigheten att målsäganden deltog frivilligt. Tingsrätten tog dock ställning till ansvar för våldtäkt och dömde den tilltalade för den brottsrubriceringen.

Rättens bedömning

Den tilltalade förnekade brott och bestred skadestånd samt utvisning. Tingsrätten konstaterade att det var ostridigt att parterna haft vaginalt och oralt samlag vid tillfället, men den tilltalade förnekade att våld hade använts och att han fört in fingrar i målsägandens underliv eller försökt föra in sin penis i hennes mun.

Domstolen ansåg att målsägandens berättelse var detaljerad och sammanhållen och att den inte innehöll några ologiska eller motsägelsefulla moment. Att hon polisanmälde händelsen omedelbart talade enligt tingsrätten för hennes uppgifter. Tingsrätten fann inte heller någon omständighet som gav stöd för att hon skulle ha haft anledning att falskt anklaga den tilltalade. Hennes uppgifter vid huvudförhandlingen ansågs också stämma i allt väsentligt med vad hon berättat för undersökande läkare och för vittnet som hon kontaktade efter händelsen.

Rätten lade även vikt vid rättsintyg. Där framkom bland annat blåmärken på flera delar av kroppen och en huddefekt på vänster underarm. Skadorna bedömdes vara förenliga med det uppgivna händelseförloppet, och vissa fynd ansågs tala starkt för trubbigt våld, grepp och bett. Tingsrätten noterade att två läkare haft olika uppfattningar om blåmärket på det högra bröstet kunde vara resultatet av ett bett, men fann ändå, bland annat med stöd av den tilltalades egen uppgift om att han kan ha kommit åt målsägandens kropp med tänderna, att det inte fanns skäl att ifrågasätta målsägandens uppgift om att hon blivit biten. Domstolen beaktade också att avsaknad av genitala skador kan förekomma även vid ofrivilligt samlag.

Sammantaget fann tingsrätten att målsägandens uppgifter fick så starkt stöd av övrig bevisning att de skulle läggas till grund för bedömningen. Domstolen fann därmed styrkt att den tilltalade utfört de sexuella handlingarna och utövat det våld som angetts i gärningsbeskrivningen. Eftersom tingsrätten utgick från målsägandens uppgifter ansågs den tilltalade inte ha kunnat undgå att förstå att hon inte deltog frivilligt. Domstolen fäste också vikt vid att den tilltalade själv uppgett att han inte försäkrat sig uttryckligen om frivillighet. Tingsrätten fann därför att gärningen begåtts med uppsåt och att den tilltalade skulle dömas för våldtäkt.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde straffvärdet till fängelse i tre år och fyra månader. Eftersom straffvärdet var högt ansåg domstolen att annan påföljd än fängelse inte kunde komma i fråga.

Den tilltalade ska betala skadestånd till målsäganden med 220 000 kronor. Beloppet avser kränkning och sveda och värk, och ränta ska betalas enligt räntelagen från den 2 maj 2026.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade ska utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända hit. Domstolen ansåg att hans brottslighet var sådan att utvisning var motiverad av hänsyn till allmän ordning och säkerhet. Beslutet om utvisning skulle inte tidsbegränsas.

Den tilltalade ska vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas och tills utvisningsbeslutet får laga kraft eller dessförinnan får verkställas. Han ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden.