Grovt bedrägeri med falsk urkund ledde till fängelse och skärpta skadestånd

Hovrätten har prövat ett överklagande från den tilltalade efter tingsrättens dom i ett mål om grovt bedrägeri, grovt olovligt förfogande och ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på flera centrala punkter, bland annat genom att rubricera en av bedrägerigärningarna som grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund, sänka fängelsestraffet till ett år och minska skadestånden till två av målsägandena. Tingsrättens dom står i övrigt i huvudsak fast, men vissa förverkandebeslut ändras eller upphävs.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades överklagande av tingsrättens dom. Enligt hovrätten skulle han, i enlighet med tingsrättens dom, även dömas för ringa narkotikabrott.

Åtalspunkt 1 avsåg två bedrägeribrott kopplade till en bil och användning av handlingar och föremål som gav intryck av äkthet. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att den tilltalade gjort sig skyldig till bedrägeri, men gör en annan bedömning av bilens värde och rubriceringen. I den första delen anfördes att bilen var värd 95 000 kr, men hovrätten fann att annat inte var styrkt än att värdet uppgick till 65 000 kr. Hovrätten fann också att det äkthetsintyg som den tilltalade använt var en falsk urkund, medan den uppgivna kvittokopian inte ansågs utgöra en urkund. Sammantaget bedömde hovrätten gärningen som grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund.

Åtalspunkt 2 rörde ett annat bedrägeri. Hovrätten ansåg att även detta brott skulle bedömas som grovt bedrägeri. Åklagaren hade gjort gällande att bilens värde uppgick till 355 000 kr, men hovrätten bedömde att värdet vid gärningstillfället var omkring 250 000 kr. Trots att detta i sig inte ansågs tillräckligt för grov rubricering, vägde den tilltalades användning av falsk kryptovaluta på ett mycket förslaget sätt över så att brottet ändå bedömdes som grovt.

Åtalspunkt 4 gällde grovt olovligt förfogande. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten och fann att den tilltalade skulle dömas för grovt olovligt förfogande. Domstolen ansåg att han inte återlämnat bilen när den skulle återlämnas, utan i stället låtit en annan person bruka den, vilket innebar att rättsinnehavaren frånhänts sin rätt till bilen.

I målet hade också en begäran om avvisning av ny bevisning framställts. Hovrätten tillät den bevisning som målsäganden åberopat i hovrätten och avslog den tilltalades avvisningsyrkande.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick i överklagade delar från samma bevisning som tingsrätten, men kompletterade med ny bevisning från en målsägande i form av meddelanden och grafer. Den tilltalade gjorde gällande att denna bevisning skulle avvisas, men hovrätten fann att viss bevisning inte kunnat åberopas i tingsrätten och att övrig ny bevisning fick tillåtas eftersom målsäganden haft giltig ursäkt för att inte tidigare ha åberopat den.

I skuldfrågan för bedrägerierna fann hovrätten, liksom tingsrätten, att den tilltalade gjort sig skyldig till bedrägeri. Skillnaden låg främst i rubriceringen och i hovrättens värdering av den ekonomiska skadan. När det gällde bilen till den första målsäganden ansåg hovrätten att den faktiska värderingen inte hade visats överstiga 65 000 kr. För den andra bedrägeripunkten ansåg hovrätten att bilens värde inte var så högt som åklagaren påstått, men att den tilltalades bruk av falsk kryptovaluta gjorde att brottet ändå skulle bedömas som grovt.

I fråga om grovt olovligt förfogande delade hovrätten tingsrättens bedömning och framhöll att den tilltalade haft möjlighet att återlämna bilen men inte gjort det.

Hovrätten uttalade också att tingsrättens bedömning av penningtvättsbrott för en annan person stod fast, men det är inte en del av den tilltalades ansvar i den artikel som här avser endast den tilltalade.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom genom att bestämma fängelsestraffet till ett år, vilket innebär en sänkning från tingsrättens påföljd om fängelse i ett år och tre månader. Hovrätten fann att straffvärdet för det grova bedrägeriet mot den ena målsäganden var lägre än tingsrätten bedömt och motsvarade sex månaders fängelse. Det samlade straffvärdet bedömdes till ett år.

Hovrätten bestämde också att ett år av den villkorligt medgivna friheten skulle förverkas. Tingsrätten hade förverkat ett år och tre månader av den villkorligt medgivna friheten, så hovrätten gjorde alltså en viss lindring på den punkten.

Den tilltalade skulle vara häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Hovrätten angav att häktningen alltjämt var proportionerlig.

När det gäller skadestånd sänkte hovrätten ersättningen till den första målsäganden till 65 000 kr, med ränta enligt tingsrättens dom. Tingsrätten hade bestämt skadeståndet till 95 000 kr. Hovrätten fastställde också att den målsäganden har rätt till betalning ur statens förverkade medel motsvarande 65 000 kr.

Skadeståndet till den andra målsäganden sattes ned till 41 360 kr. Tingsrätten hade bestämt beloppet till 42 870 kr.

Skadeståndet till ett bolag sattes ned till 18 416 kr. Tingsrätten hade bestämt beloppet till 23 020 kr. Hovrätten ansåg att de yrkade beloppen i huvudsak var skäliga men att mervärdesskatt inte skulle ingå i ersättningen för ett aktiebolag.

Hovrätten upphävde även tingsrättens beslut om förverkande av beslag tagna smycken, skor och väskor. Beslagen hävdes. Däremot skulle tingsrättens beslut om beslag i fråga om klockor med tillbehör och klockverktyg fortsätta att gälla. Hovrätten bestämde också att 65 000 kr skulle förverkas som brottsvinst till staten. Tingsrätten hade tidigare bestämt brottsvinsten till 95 000 kr.

Den tilltalade dömdes alltså i hovrätten för grovt bedrägeri medelst brukande av falsk urkund, grovt bedrägeri och grovt olovligt förfogande samt, enligt tingsrättens dom, ringa narkotikabrott. Hovrätten ändrade tingsrätten i fråga om rubricering, påföljd, skadestånd och viss förverkandehantering.