Rån, försök till rån och övergrepp i rättssak ändrades i hovrätten

Dold domstol har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat rån, försök till rån, övergrepp i rättssak och inbrottsstöld. Hovrätten ändrade tingsrättens dom och dömde den tilltalade även för rån, samtidigt som fängelsestraffet bestämdes till 2 år och 3 månader. Hovrätten höjde också skadeståndet till målsäganden i den delen som avsåg kränkning, men avslog häktningsyrkandet.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde gärningar som enligt hovrätten begicks den 2 mars 2021. Åklagaren hade i hovrätten yrkat att de tilltalade skulle dömas för grovt rån, eller i andra hand för rån, försök till rån och olaga frihetsberövande. När det gällde den tilltalade i detta ärende avsåg prövningen även åtalen för inbrottsstöld och övergrepp i rättssak.

Hovrätten utgick från att den tilltalade tillsammans med andra trängde sig in i en bostad för att konfrontera målsäganden. Enligt hovrätten stängdes målsäganden in i ett sovrum där han utsattes för våld i form av knytnävsslag och slag med knivskaft mot ansikte och huvud. Han utsattes också för hot om våld med kniv. Hoten bestod i upprepade uttalanden om att han skulle misshandlas och dödas om han inte lydde. Hovrätten fann även att de tilltalade försökte tvinga målsäganden att föra över pengar till dem.

Åtalet omfattade också påståenden om att den tilltalade tillsammans med andra tillgrep egendom från målsäganden. Hovrätten fann inte bevisat att kontanter eller två par solglasögon tillgreps, men ansåg att det var styrkt att accessoarer i form av solglasögon och smycken tillgreps. Hovrätten bedömde därför gärningen som rån och försök till rån, inte grovt rån. Något särskilt olaga frihetsberövande dömdes inte ut eftersom inlåsningen och kontrollen av målsäganden ansågs ligga inom ramen för råntvånget.

Hovrätten fann också att den tilltalade tillsammans med andra, med hot om våld, angripit målsäganden för att hindra honom från att göra polisanmälan. Den gärningen bedömdes som övergrepp i rättssak.

När det gäller inbrottsstöld kom hovrätten, liksom tingsrätten, fram till att den tilltalade tillsammans med andra olovligen tog sig in i en bostad och tillgrep egendom som tillhörde en annan målsägande. Hovrätten fann att den tilltalade skulle dömas även för inbrottsstöld.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten ansåg, i likhet med tingsrätten, att målsägandena lämnat trovärdiga och tillförlitliga uppgifter. Deras berättelser bedömdes som klara, sammanhängande och i centrala delar samstämmiga, och hovrätten fann inte något som talade för att de felaktigt skulle ha velat beskylla de tilltalade för brott. Uppgifterna fick också stöd av annan utredning.

Bevisningen bestod i huvudsak av samma material som i tingsrätten, med uppspelade förhör därifrån. Hovrätten lade dessutom till skriftlig bevisning i form av faktablad om DNA och nära släktskap. På denna grund drog hovrätten samma slutsats som tingsrätten i vissa delar, men en annan i frågan om rånets rubricering.

Tingsrätten hade inte funnit tillräckligt stöd för att den tilltalade skulle dömas för rån i den del som avsåg tillgrepp från målsäganden. Hovrätten gjorde en annan bedömning. Den ansåg att utredningen visade att accessoarer, bland annat solglasögon och smycken, tillgreps med tillägnelseuppsåt. Även om egendomen återlämnades kort efteråt var tillgreppet redan fullbordat, och återlämnandet påverkade inte bedömningen.

Hovrätten prövade också om gärningen skulle bedömas som grovt rån. Den kom fram till att omständigheterna visserligen var allvarliga, men att våldet inte var omfattande, skadorna var lindriga och det tillgripna värdet var begränsat. Vid en helhetsbedömning ansåg hovrätten därför att synnerlig råhet inte var visad. Därmed stannade rubriceringen vid rån och försök till rån.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom i fråga om ansvar och dömde den tilltalade för rån, försök till rån, övergrepp i rättssak och inbrottsstöld. Den tilltalade var alltså inte bara dömd för de brott som tingsrätten funnit styrkta, utan även för rån. Hovrätten bestämde fängelsestraffet till 2 år och 3 månader, vilket innebär att straffet skärptes jämfört med tingsrättens fängelse på 1 år och 4 månader.

Hovrätten ändrade också skadeståndet. Den tilltalade ska solidariskt med andra medtilltalade betala 27 600 kr till målsäganden i den del som avsåg kränkning och sveda och värk. Hovrätten fann att skälig kränkningsersättning uppgick till 25 000 kr och att ersättning för sveda och värk skulle vara 2 600 kr. Däremot ogillades ersättningsyrkandet för påstådd sakskada, eftersom hovrätten inte fann det bevisat att kontanter eller de två par solglasögon som yrkandet avsåg hade tillgripits.

Hovrätten avslog häktningsyrkandet. Av beslutet framgår att beslagen ska bestå. Någon uppgift om att den tilltalade varit häktad under viss tid anges inte i materialet. Jämfört med tingsrätten innebär hovrättens dom en strängare påföljd och ett högre skadestånd till målsäganden.