Ringa misshandel och friad från kvinnofridskränkning

Den tilltalade döms för ringa misshandel efter att ha gett målsäganden en örfil den 13 februari 2026. Han frias samtidigt från åtalet om grov kvinnofridskränkning, som avsåg påstådda gärningar mellan den 12 juli 2024 och den 13 februari 2026. Tingsrätten ansåg att endast ett enstaka brott var styrkt och att det därför inte var fråga om en upprepad kränkning.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde grov kvinnofridskränkning och omfattade fem påstådda gärningar mot målsäganden, som den tilltalade enligt åtalet hade levt tillsammans med. Den första punkten avsåg misshandel den 12–13 juli 2024, då han enligt åtalet puttat henne så hårt att hon föll in i utemöbler och ett trappsteg, vilket ledde till smärta och blåmärken. Den andra punkten avsåg misshandel den 1–22 mars 2025 genom stryptag som enligt åtalet orsakade andnöd, med ett alternativt yrkande om ofredande på samma händelse. Den tredje punkten avsåg misshandel den 1–31 oktober 2025 genom att han tagit tag i hennes armar och hållit fast henne, vilket enligt åtalet orsakade smärta och blåmärken. Den fjärde punkten avsåg misshandel den 8–9 december 2025 genom stryptag som enligt åtalet orsakade andnöd. Den femte punkten avsåg misshandel den 13 februari 2026 genom att han slitit tag i hennes kläder, dragit i henne och gett henne en örfil, vilket enligt åtalet orsakade rodnad och smärta.

Tingsrätten kom fram till att den tilltalade skulle dömas för gärning E, det vill säga misshandel den 13 februari 2026, men endast som ringa misshandel. De övriga åtalspunkterna ogillades. För gärning A ansåg domstolen att utredningen inte styrkte att han knuffat målsäganden på det sätt som åklagaren påstod. För gärning B fann tingsrätten att målsäganden inte närmare kunnat redogöra för händelsen och att sms-bevisningen inte räckte. För gärning C bedömdes gärningen inte vara styrkt eftersom målsäganden inte kunde placera händelsen i tid och inte heller säkert koppla bilderna till den påstådda gärningen. För gärning D fann tingsrätten att det inte var ställt bortom rimligt tvivel att ett strypgrepp hade förekommit; även där ansågs bevisningen otillräcklig.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från att målsägandens uppgifter behövde värderas med försiktighet. Domstolen hänvisade till att det fanns motsägelser i hennes berättelse och att hon haft svårigheter att särskilja olika händelser. Därför krävdes att varje enskild gärning fick starkt stöd av annan utredning för att åtalet skulle kunna bifallas.

När det gällde gärning A fanns en ljudinspelning där det kunde tolkas som att den tilltalade medgav att han knuffat målsäganden, men tingsrätten ansåg att det inte var tillräckligt tydligt vad han svarade på. Den samlade bevisningen ansågs därför inte styrka gärningen. För gärning B bedömdes ett sms till ett vittne inte räcka, särskilt eftersom målsäganden inte kunde redogöra närmare för tillfället. För gärning C ansågs bilderna och rättsintyget inte kunna knyta skadorna till den påstådda händelsen på ett säkert sätt. För gärning D noterade domstolen att ett telefonsamtal till ett vittne låg nära i tiden till det påstådda händelseförloppet, men eftersom målsägandens utsaga i övrigt bedömdes med försiktighet och det saknades direkt bevisning ansågs inte gärningen styrkt.

För gärning E gjorde tingsrätten en annan bedömning. Den tilltalade hade erkänt att han gett målsäganden en örfil, och detta erkännande vann stöd av övrig utredning. Hans invändning om nödvärn godtogs inte. Domstolen fann därför att han skulle dömas för misshandel, men att gärningen var att bedöma som ringa eftersom det inte visats annat än att örfilen ledde till smärta av kortvarig och lindrig art.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel, ringa brott, den 13 februari 2026 enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. Han frikänns från åtalet om grov kvinnofridskränkning för perioden 12 juli 2024 till 13 februari 2026 enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken, i den lydelse som gällde före 1 juli 2025.

Påföljden bestäms till 40 dagsböter om 450 kronor, totalt 18 000 kronor. Böterna ska anses helt betalda. Målsägandens skadeståndsyrkande avslås. Den tilltalade ska också betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna.