Rån och häleri prövades i hovrätten

Hovrätten prövade ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån m.m. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens dom endast i fråga om påföljden och skadeståndet till ett av bolaget, medan övriga delar stod fast eller ogillades i hovrätten. Den tilltalade dömdes för försök till stöld, narkotikabrott av ringa grad, rån och olovligt brukande, men hovrätten ogillade åtalet för häleri som gällde en medtilltalad. Eftersom den tilltalade i hovrätten fortfarande fälldes för samma huvudbrott som i tingsrätten, men med justerat fängelsestraff och lägre skadestånd, ändrades tingsrättens dom endast delvis.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten byggde på samma händelser som i tingsrätten. Enligt domen gällde det först försök till stöld, där hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten. Därutöver gällde målet narkotikabrott av ringa grad, som hovrätten också ansåg styrkt för den tilltalade.

Den centrala delen av målet rörde ett rån mot en butik den 28 oktober 2016. Hovrätten fann utrett att butiken utsattes för rån på morgonen, att en tidigare tillgripen bil kördes in i entrén och att två gärningsmän rusade in i butiken medan en tredje blev kvar i bilen utanför. Rånet pågick i knappt två minuter och gärningsmännen fick med sig 106 100 kronor i kontanter. Hovrätten bedömde att den tilltalade och en medtilltalad var de två gärningsmännen inne i butiken och att de därmed gjort sig skyldiga till rån och olovligt brukande, i enlighet med tingsrättens rubricering.

Hovrätten prövade även en åtalsdel som gällde häleri för en medtilltalad. Den delen ledde till en annan utgång än för rånet: hovrätten ansåg att det inte var ställt utom rimligt tvivel att den medtilltalade hade gjort sig skyldig till rån eller olovligt brukande, men att han genom erkännande och övrig utredning hade gjort sig skyldig till häleri av normalgraden. Den delen av domen rörde dock inte den tilltalade som artikeln fokuserar på, annat än att den påverkade skadeståndsfrågan för övriga tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning av den tilltalades skuld i huvudsak på indicier. Det fanns enligt hovrätten inte någon direkt bevisning som band den tilltalade till själva rånet eller brukandet av bilen. Domstolen slog samtidigt fast att det i sådana mål krävs att det är klarlagt att den misstänkte befunnit sig på eller i närheten av brottsplatsen, haft möjlighet att utföra gärningen och att annan gärningsman kan uteslutas.

För den tilltalade ansåg hovrätten att bevisningen sammantaget var mycket stark. Domstolen fäste vikt vid att den tilltalades bil återfanns i Enköping i princip omedelbart efter rånet och att bilen lastades med gods som kunde knytas till brottet. I bilen hittades också påsar med kläder och skor. En av påsarna innehöll bland annat vita Nikeskor, grå byxor med ett munskydd i fickan och en blåsvart munkjacka. På dessa föremål fanns DNA från den tilltalade respektive den medtilltalade. Hovrätten ansåg att detta, tillsammans med övrig utredning, visade att det var den tilltalade och den medtilltalade som befann sig inne i butiken under rånet.

Hovrätten prövade även invändningen att de skulle kunna ha befunnit sig på annan plats tidigare på morgonen, men fann att detta inte uteslöt att de ändå hade hunnit till platsen för rånet. Domstolen fann det också osannolikt att helt andra personer skulle ha använt den tilltalades bil, kläderna och munskyddet på det sätt som åklagaren gjort gällande. Hovrätten kom därför till slutsatsen att det var ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade hade gjort sig skyldig till rån och olovligt brukande.

När det gällde den tilltalades narkotikabrott av ringa grad gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Försöket till stöld bedömdes också på samma sätt som i tingsrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast delvis. Den tilltalade dömdes fortsatt för försök till stöld den 26 september 2016, rån den 28 oktober 2016, olovligt brukande den 27–28 oktober 2016 och narkotikabrott, ringa brott. Hovrätten ändrade däremot fängelsestraffets längd från två år till två år och tre månader.

Hovrätten uttalade att rånet och det olovliga brukandet hade ett straffvärde som motsvarade två års fängelse och att den samlade brottsligheten för den tilltalade uppgick till drygt två år och tre månader. Påföljden skulle därför vara fängelse, och hovrätten bestämde straffet till två år och tre månader med hänsyn till straffvärdet och återfall.

I skadeståndsfrågan gjorde hovrätten en justering. Den tilltalade och en medtilltalad skulle solidariskt betala 72 519 kronor till ett bolag, jämte ränta från den 28 oktober 2016. Hovrätten fann inte skäl att ändra övriga skadeståndsbedömningar som tingsrätten gjort i förhållande till den tilltalade.

Den tilltalade skulle vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet fick verkställas. Tingsrättens beslut om beslag skulle fortfarande gälla. Hovrätten nämnde också att den tilltalade skulle stå kvar i häkte enligt domslutet. Någon annan särskild åtgärd, som kontaktförbud, framgår inte av materialet.