Fällande dom för våld och bedrägeri

Tingsrätten dömde den tilltalade för grov kvinnofridskränkning, barnfridsbrott och tre fall av bedrägeri. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Den tilltalade ska också vara kvar i häkte tills fängelsestraffet får verkställas. I domen fastställdes även skadestånd till målsägandena och en avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde först grov kvinnofridskränkning mot målsäganden under perioden 1 januari 2026 till 26 mars 2026. Enligt åtalet bestod gärningarna av flera olika brottsliga handlingar. Den tilltalade dömdes för misshandel den 27 januari 2026, när han enligt domen stampade på målsägandens fot, puttade in henne i ett skåp och böjde hennes fingrar bakåt. Han dömdes också för olaga frihetsberövande, mindre grovt, samma dag när han vägrade släppa ut henne ur en bil under färd mellan Kållekärr och Göteborg. Vidare dömdes han för olaga hot den 27 januari 2026 genom uttalanden i bilen som var ägnade att framkalla allvarlig rädsla.

Tingsrätten fann även att den tilltalade gjort sig skyldig till ringa misshandel någon gång mellan 1 februari och 18 februari 2026 genom att trycka sina fingrar i målsägandens rygg. Han dömdes också för misshandel den 16 mars 2026 efter att ha kastat sig över målsäganden och försökt bända loss en telefon ur hennes hand, vilket gav henne smärta och ett blåmärke på armen. Dessutom dömdes han för ofredande den 24 mars 2026 genom att spruta citronjuice i målsägandens ansikte.

Vidare omfattade åtalet två separata olaga hot den 24 och 26 mars 2026, båda bedömda som egna brott. Den första hotgärningen avsåg ett meddelande den 24 mars 2026 med hot om att tejpa hela huvudet på målsäganden. Den andra avsåg meddelanden den 26 mars 2026 med formuleringar om att hon skulle få en rejäl örfil och en riktig smäll. Slutligen dömdes den tilltalade för ofredande vid upprepade tillfällen från 1 januari 2026 till 26 mars 2026 genom kränkande tillmälen.

Åtalet om barnfridsbrott gällde samma händelse som ofredandet den 24 mars 2026. Enligt domen bevittnades gärningen av målsägandens son, som var närstående till både målsäganden och den tilltalade. Den tilltalade dömdes därför för barnfridsbrott den 24 mars 2026.

Åtalet om bedrägeri omfattade tre tillfällen mellan 6 februari 2026 och 17 mars 2026. Den tilltalade dömdes för bedrägeri den 6 februari 2026 samt den 14 februari 2026 och den 17 mars 2026. I de fallen ansåg tingsrätten att han genom vilseledande fått målsäganden att föra över pengar som han sedan tog ut kontant. Däremot dömdes han inte för det påstådda bedrägeriet den 4 januari 2026.

Rättens bedömning

Tingsrätten ansåg att målsägandens uppgifter var utförliga, detaljrika och trovärdiga. Hennes berättelse fick enligt domen stöd av ljudinspelningar, skärmdumpar, fotografier, uppgifter från vittnen och annan skriftlig bevisning. Domstolen lade särskild vikt vid att hennes uppgifter stämde överens med den övriga utredningen.

När det gällde misshandeln den 27 januari 2026 fann tingsrätten att ljudinspelningen från bilfärden och uppgifter från vittnen stödde målsägandens berättelse. Den tilltalades förklaring avvisades som en efterhandskonstruktion. Även beträffande den ringa misshandeln i februari och misshandeln den 16 mars 2026 ansåg tingsrätten att målsägandens uppgifter fick starkt stöd av vittnesmål och fotografisk bevisning.

För ofredandet den 24 mars 2026 bedömde tingsrätten att det redan genom den tilltalades egna uppgifter var visat att han sprutat citronjuice på målsäganden och att detta var ett hänsynslöst agerande som kränkte hennes frid. Domstolen fann också att det var styrkt att citronjuicen träffade henne i ansiktet. Barnfridsbrottet ansågs styrkt eftersom den tilltalade hade begått gärningen i målet och eftersom sonen enligt utredningen hade sett eller hört händelsen.

När det gällde hoten den 24 och 26 mars 2026 ansåg tingsrätten att meddelandena inte kunde uppfattas som något annat än hot om våld. Domstolen bedömde också att hoten skulle ses som två skilda brott, eftersom det gick en viss tid mellan dem. För de återkommande kränkningarna i åtalet om grov kvinnofridskränkning fann tingsrätten att gärningarna under knappt tre månader utgjorde ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet och att de var ägnade att allvarligt skada hennes självkänsla.

I bedrägeridelen ansåg domstolen att den tilltalade hade erkänt de centrala omständigheterna för tre av tillfällena och att dessa var styrkta. Däremot kunde inte åtalet den 4 januari 2026 bevisas bortom rimligt tvivel, eftersom det saknades motbevisning mot hans uppgift om att det rörde sig om ett lån.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Han ska vara kvar i häkte tills straffet får verkställas. Han ska också betala 1 000 kr till brottsofferfonden.

När det gäller skadestånd ska den tilltalade betala 90 000 kr till målsäganden, med ränta från den 26 mars 2026. Hennes yrkande om ytterligare 2 000 kr avslogs. Den tilltalade ska också betala 20 000 kr till målsägandens son, med ränta från den 24 mars 2026, samt 6 200 kr med ränta från den 17 mars 2026. Tingsrätten biföll även statens kostnadsersättning till försvarare och målsägandebiträden samt beslutade att staten ska stå för kostnaderna. Den tilltalades yrkande om ersättning för rättegångskostnad avslogs.