Villkorlig dom för misshandel

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel efter att ha funnit att han dragit målsäganden i armen under en händelse mellan den 25 och 26 december 2025. Domstolen ansåg att hans invändning om nödvärn var obefogad och bestämde påföljden till villkorlig dom med samhällstjänst. Den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och viss återbetalning till staten.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda åtalspunkt. Den gällde misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och byggde på att den tilltalade hade dragit målsäganden i armen någon gång mellan den 25 december 2025 och den 26 december 2025 på en gata i Växjö. Enligt gärningsbeskrivningen orsakade detta målsäganden smärta och blånader, och gärningen ska ha begåtts med uppsåt.

Den tilltalade erkände gärningen men bestred ansvar för brott med hänvisning till nödvärn. Han gjorde gällande att han haft rätt att använda våld för att avlägsna målsäganden från den aktuella bostaden. Målsäganden yrkade skadestånd med 23 200 kronor jämte ränta, varav 20 000 kronor avsåg kränkningsersättning och 3 200 kronor sveda och värk.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att utredningen och de samstämmiga uppgifterna i målet visade att den tilltalade dragit målsäganden i armen på den tid och plats som åklagaren påstått och att detta orsakat smärta och blånader. Domstolen bedömde därför att de objektiva förutsättningarna för misshandel var uppfyllda.

Frågan blev därefter om den tilltalade haft rätt till nödvärn. Tingsrätten redogjorde för att nödvärn kan förekomma när någon vägrar lämna en bostad efter tillsägelse, men fann att den tilltalades invändning inte höll. Domstolen lade vikt vid att målsäganden och den tilltalade levde under äktenskapsliknande förhållanden och att båda var införstådda med att lägenheten utgjorde även målsägandens bostad. Att målsäganden delvis vistades i en annan lägenhet av familjeskäl förändrade inte bedömningen. Tingsrätten ansåg därför att den tilltalade saknat rätt att använda våld mot målsäganden.

Domstolen fann också att den tilltalades uppgifter om syftet med våldet brast i trovärdighet. Hans påstående om att han flera gånger tydligt uppmanat målsäganden att lämna lägenheten saknade stöd i övrig utredning. Tingsrätten noterade även motsägelser i hans uppgifter om att både ha släpat henne för att få ut henne och samtidigt lämnat henne kvar i lägenheten för att hon skulle få tid att packa sina saker. Mot denna bakgrund dömdes den tilltalade för misshandel enligt åtalet.

Domslut och påföljd

Påföljden bestämdes till villkorlig dom med samhällstjänst. Tingsrätten bedömde att gärningens straffvärde motsvarade ett kortare fängelsestraff, men fann särskilda skäl att i stället välja villkorlig dom. Skälen som nämndes var att den tilltalade samtyckte till samhällstjänst och att detta framstod som lämpligt med hänsyn till hans livssituation. Antalet timmar samhällstjänst bestämdes till 50. Om fängelse i stället hade valts skulle straffets längd ha bestämts till en månad.

I skadeståndsfrågan bestämde tingsrätten att den tilltalade skulle betala 11 600 kronor till målsäganden. Beloppet avsåg 10 000 kronor i kränkningsersättning och 1 600 kronor för sveda och värk, jämte ränta enligt räntelagen från den 26 december 2025. Domstolen ansåg att gärningen utgjort en allvarlig kränkning av målsägandens personliga integritet, men fann att ersättningen för sveda och värk skulle sättas lägre än vad som yrkats.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Dessutom ska han återbetala 16 298 kronor av kostnaderna till staten.