Bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll i en enskild firma – hovrätten sänkte straffet

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bland annat bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Den tilltalade yrkade frikännande eller i andra hand en icke frihetsberövande påföljd, men hovrätten fastställde i huvudsak ansvarsdelen och ändrade endast påföljden till fängelse sex månader.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en enskild firma och frågor om bokföringen i verksamheten. I hovrätten stod det klart att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. Hovrätten prövade därför samma gärningar som tidigare, med den skillnaden att hovrätten uttryckligen tog ställning till om den tilltalade hade ett sådant ansvar för bokföringen att straffansvar kunde inträda.

Åtalet omfattade två fall av bokföringsbrott, ett för perioden 2020-01-01 till 2020-12-31 och ett för perioden 2021-01-01 till 2021-09-30. Vidare omfattade åtalet försvårande av skattekontroll för perioden 2020-01-01 till 2020-12-31. Tingsrätten hade också dömt för medhjälp till skattebrott vid tre angivna datum samt för två fall av näringspenningtvätt under perioderna 2020-03-19 till 2020-12-30 och 2021-01-01 till 2021-09-30.

Hovrätten prövade överklagandet utifrån dessa omständigheter men med fokus på den tilltalades ansvar för bokföringen. Hovrätten framhöll att den tilltalade hade haft en mer underordnad och passiv roll i verksamheten än den andre medverkande, men att hon faktiskt hade hand om bokföringen och att detta ansvar hade delegerats till henne.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten byggde sin bedömning på samma utredning som tingsrätten, med kompletterande förhör i hovrätten. Enligt hovrätten visade utredningen tydligt att den andre medverkande hade haft en central och bestämmande roll i firman och varit faktisk företrädare. Samtidigt ansåg hovrätten att den tilltalade hade skött bokföringen i verksamheten och därför ingick i den krets som kunde hållas ansvarig för ett åsidosättande av bokföringsskyldigheten.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts på det sätt som åklagaren påstått och att bristerna i bokföringen varit sådana att rörelsens förlopp inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Hovrätten ansåg också att åsidosättandet för räkenskapsåret 2020 hade medfört fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet allvarligt försvårats.

När det gällde uppsåt och delaktighet gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Hovrätten gick alltså inte med på att fria den tilltalade eller att ändra skuldfrågan. Däremot angav hovrätten uttryckligen att den inte gjorde någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om åtalet för näringspenningtvätt och medhjälp till skattebrott, vilket innebar att tingsrättens dom stod fast i dessa delar.

Hovrätten fann sammanfattningsvis att den tilltalade skulle dömas för två fall av bokföringsbrott och ett fall av försvårande av skattekontroll. I den del som gällde näringspenningtvätt och medhjälp till skattebrott ändrades inte tingsrättens bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens påföljd. Tingsrätten hade dömt den tilltalade till fängelse 1 år och ålagt henne att betala 800 kr till brottsofferfonden. Hovrätten bestämde i stället påföljden till fängelse sex månader.

Hovrätten motiverade påföljden med att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarade fängelse i sex månader. Vid straffvärdebedömningen beaktades att den tilltalade haft en mer underordnad och passiv roll i verksamheten och inte varit styrande på samma sätt som den andre medverkande. Hovrätten fann ändå att brottens art och straffvärdet gjorde att fängelse var oundvikligt.

Frågan om häktning, kontaktförbud, skadestånd och brottsofferfondsavgift redovisas inte i hovrättens domstolstext i den del som tillhandahållits här, utöver att tingsrättens avgift till brottsofferfonden uppgick till 800 kr. Hovrätten beslutade också om ersättning till försvararen med 21 051 kr och slog fast att staten ska stå för kostnaden.