Hemfridsbrott och våldsamt motstånd ledde till villkorlig dom

Den tilltalade döms för hemfridsbrott och våldsamt motstånd efter en händelse den 2 oktober 2025 i en bostad i Norrtälje kommun. Tingsrätten fann att han olovligen trängde in i målsägandens bostad och stannade kvar där mot hennes vilja, och att han därefter gjorde motstånd när polisen skulle gripa honom. Påföljden bestämdes till villkorlig dom i förening med 50 dagsböter om 160 kronor, sammanlagt 8 000 kronor.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet omfattade två punkter. Den första gällde hemfridsbrott enligt 4 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen olovligen trängde den tilltalade in och stannade kvar i målsägandens bostad den 2 oktober 2025 i Norrtälje kommun. Tingsrätten fann att gärningen var styrkt och dömde honom för hemfridsbrott av normalgraden.

Den andra åtalspunkten gällde våldsamt motstånd enligt 17 kap. 4 § brottsbalken. Enligt åtalet krängde den tilltalade med kroppen och armarna för att hindra poliserna när de grep honom misstänkt för hemfridsbrottet, också detta den 2 oktober 2025 i Norrtälje kommun. Tingsrätten fann även denna gärning styrkt och dömde honom för våldsamt motstånd.

Rättens bedömning

Målsäganden berättade att den tilltalade kom oanmäld till bostaden och gick in trots att han inte var inbjuden. Hon uppgav att hon försökte hindra honom från att komma in, att han satte en fot framför dörren så att hon inte kunde stänga den och att hon därefter låste in sig på toaletten. Hennes uppgifter bedömdes med viss försiktighet eftersom hon hade svårt att minnas vissa delar, men tingsrätten ansåg att berättelsen i huvudsak fick starkt stöd av larmsamtalet, som spelades in i direkt anslutning till händelsen, samt av övrig bevisning. Även vittnets uppgifter bekräftade att den tilltalade satt i en fåtölj i bostaden.

Den tilltalade lämnade en annan version av händelsen och uppgav att han gått dit för att reda ut saker, att han inte satte någon fot framför dörren och att han bara satte sig i fåtöljen och väntade. Tingsrätten ansåg dock att utredningen, inklusive hans egna uppgifter, visade att han gått in i bostaden och stannat kvar där mot målsägandens vilja. Domstolen lade också vikt vid att det hade framgått att målsäganden uttryckligen sagt att han inte var välkommen, att hennes ombud upplyst honom om att hon inte önskade kontakt och att han gjort upprepade kontaktförsök utan framgång. Mot den bakgrunden ansågs det ha stått klart för honom att han inte hade tillåtelse att gå in eller vara i bostaden. Tingsrätten fann därför att hemfridsbrottet var begånget med uppsåt.

När det gällde våldsamt motstånd hördes ett vittne som var polis. Hon berättade att den tilltalade satte sig emot när han skulle gripas, att det uppstod tumult och att poliserna fick bära ut honom. Hennes uppgifter fick stöd av film från kroppskamera och tillhörande promemoria. Tingsrätten ansåg att åklagaren genom bevisningen visat att den tilltalade gjort motstånd på det sätt som angetts i åtalet och att även denna gärning var uppsåtlig.

Domslut och påföljd

Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom. Den villkorliga domen förenades med 50 dagsböter om 160 kronor, vilket innebär ett totalt bötesbelopp om 8 000 kronor. Domstolen bedömde att det samlade straffvärdet motsvarade fängelse i två månader, men att den tilltalade var tidigare ostraffad, att det saknades övervakningsbehov och att det inte fanns skäl att tro att han skulle begå nya brott.

Eftersom den tilltalade dömdes för brott med svårare straff än penningböter i straffskalan ska han också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Domstolen beslutade vidare att han ska betala tillbaka 28 246 kronor av kostnaderna till staten. Försvaret och målsägandebiträdet tillerkändes ersättning av staten enligt domslutet.