Bokföringsbrott i flera bolag ledde till villkorlig dom och samhällstjänst

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bokföringsbrott. Den tilltalade döms i hovrätten för bokföringsbrott av normalgraden i flera bolag, men inte för grovt bokföringsbrott. Hovrätten ändrar därför tingsrättens påföljd från fängelse till villkorlig dom med samhällstjänst, och näringsförbudet står fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde åtal för brister i bokföringen i flera bolag under olika tidsperioder. Hovrätten prövade både skuldfrågan och påföljden efter överklagande från den tilltalade, som ville att åtalet skulle ogillas i sin helhet och att näringsförbudet skulle undanröjas. Åklagaren motsatte sig detta och yrkade i stället ett strängare fängelsestraff.

I hovrätten behandlades först bokföringsbrister i Danas AB. Hovrätten anslöt sig till tingsrättens bedömning att bristerna var visade och att den tilltalade haft ett direkt ansvar för bokföringen. Gärningen bedömdes som bokföringsbrott av normalgraden.

Hovrätten prövade därefter åtalspunkter som avsåg flera bolag, däribland Dolt namn AB, AB Z-Lastbilsservice, Truckbolaget i Stockholm AB, Räcken & Inglasningar i Stockholm AB, VVS i Everöd AB, Dolt namn AB, Dolt namn AB och Dolt namn i Lund AB. Hovrätten fann även här att bokföringsbrister var styrkta och att den tilltalade haft ett sådant ansvar för bolagen att han kunde dömas för uppsåtligt bokföringsbrott av normalgraden.

När det gällde AB Z-Lastbilsservice godtog hovrätten att den tilltalade varit faktisk företrädare för bolaget. Hovrätten fann att bokföringen inte hade skötts löpande och att en insättning om 85 000 kr inte hade bokförts. En särskild bokföringspost på 1 017 944 kr godtogs dock av hovrätten efter den tilltalades förklaring, och åtalet i den delen ledde därför inte till ansvar.

I fråga om Lexis i Göteborg AB fann hovrätten att den tilltalade under perioden 1 juli 2007–30 juni 2008 hade ansvar för bokföringen. Affärshändelserna hade inte bokförts löpande och en insättning om 85 000 kr hade inte bokförts. Hovrätten fann också att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts avseende beloppet 1 017 944 kr i Dolt namn KB. Dessa brister ledde till fällande dom för bokföringsbrott av normalgraden.

För perioden 1 juli 2008–15 juni 2010 fann hovrätten att den tilltalade fortfarande hade ansvar för bokföringen i Lexis i Göteborg AB fram till dess att registreringsändring fått verkan. Hovrätten ansåg att han insett att bokföringen varit bristfällig och att han inte vidtagit några åtgärder. Han dömdes därför för bokföringsbrott av normalgraden även för denna period.

Hovrätten prövade också bokföringsbrott i Dolt namn KB. Där ansågs den tilltalade ha bokfört två affärshändelser felaktigt den 1 mars 2008. Den ena avsåg en inbetalning från Migrationsverket som hade redovisats på fel sätt, och den andra avsåg en faktura som bokförts som om betalning skett trots att det inte hade skett. Hovrätten ansåg att detta utgjorde uppsåtligt åsidosättande av bokföringsskyldigheten.

Vidare fann hovrätten ansvar för brister i Dolt namn KB under perioden 1 december 2010 till 1 februari 2012 samt för bokföringsbrott i Dolt namn AB under perioden 1 juli 2011–18 oktober 2011. Även dessa gärningar bedömdes som bokföringsbrott av normalgraden.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade för bokföringsbrott och grovt bokföringsbrott, men hovrätten ändrade bedömningen så att gärningarna i stället bedömdes som bokföringsbrott av normalgraden. Hovrätten ogillade alltså grov rubricering men fällde för flera enskilda bokföringsbrott.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma muntliga och skriftliga bevisning som hade lagts fram i tingsrätten, och höll dessutom tilläggsförhör med den tilltalade samt ett vittne som varit skatterevisor. Hovrätten prövade särskilt om den tilltalade hade varit formell eller faktisk företrädare för de berörda bolagen och om bokföringsbristerna varit tillräckliga för straffansvar.

När det gällde ansvarsfördelningen konstaterade hovrätten att en formell företrädare kan undgå ansvar endast om bokföringsansvaret delegerats på ett tydligt och verkningsfullt sätt. Hovrätten ansåg att den tilltalade inte hade visat att en sådan delegation skett. Därmed ansågs han ha haft direkt ansvar för bokföringen i de berörda bolagen.

I fråga om AB Z-Lastbilsservice lade hovrätten vikt vid att bolaget hade förvärvats av ett annat bolag där den tilltalade var verksam, att han haft generalfullmakt och att han disponerat en leasad bil. Tillsammans med uppgifter från ett vittne fann hovrätten att detta visade ett bestämmande inflytande och därmed faktisk företrädarroll.

I prövningen av Lexis i Göteborg AB godtog hovrätten att affärshändelserna inte bokförts löpande och att en insättning om 85 000 kr fallit bort ur bokföringen. När det gällde den omtvistade posten om 1 017 944 kr ansåg hovrätten att den tilltalades förklaring inte var orimlig och att åklagaren därför inte hade bevisat att någon verklig affärshändelse saknades. Däremot kunde beloppet inte återfinnas i bokföringen för Dolt namn KB för 2008, och hovrätten fann därför att bokföringsskyldigheten där hade åsidosatts.

Hovrätten godtog också att vissa kontrollmoment vid en tidigare begränsad revision inte ändrade bedömningen, eftersom revisionen hade ett snävare syfte och inte omfattade samma typ av granskning som senare gjorts.

Sammantaget ansåg hovrätten att de många bokföringsbristerna gjort att rörelsens förlopp, ekonomiska resultat eller ställning inte i huvudsak kunnat bedömas med ledning av bokföringen. Däremot fann hovrätten att det inte var visat att brottsligheten varit planerad, systematisk eller begången i skatteundandragande syfte. Därför bedömdes gärningarna som bokföringsbrott av normalgraden, inte som grovt bokföringsbrott.

Domslut och påföljd

Hovrätten dömde den tilltalade för bokföringsbrott av normalgraden i flera fall. Den ändrade tingsrättens dom i den delen att grovt bokföringsbrott inte längre stod fast. Påföljden sattes till villkorlig dom med samhällstjänst 160 timmar. Om fängelse hade valts skulle straffet ha blivit sex månader.

Hovrätten tog hänsyn till att den tilltalade enligt läkarutlåtande led av återkommande depressioner och att fängelse bedömdes kunna förvärra hans psykiska tillstånd. Detta ansågs göra ett fängelsestraff oskäligt hårt. Tingsrätten hade tidigare dömt till fängelse åtta månader.

Näringsförbudet fastställdes. Hovrätten tillämpade lagen om näringsförbud och fann att den tilltalade grovt hade åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet och att ett näringsförbud var motiverat från allmän synpunkt.

Hovrätten nämner inte något beslut om häktning, skadestånd eller avgift till brottsofferfonden i den del som redovisas här. Den tilltalade fick ingen ersättning nämnd i hovrättsavgörandet. En annan ersättning till försvarare eller ombud om 116 435 kr tillerkändes dock av allmänna medel, och kostnaden skulle stanna på staten.