Hundbett ledde till fällande dom

Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada efter att hans hund bitit målsäganden i fingret den 31 juli 2024. Tingsrätten bedömde att den tilltalade hade agerat oaktsamt och att skadan inte var ringa. Påföljden bestämdes till dagsböter, och den tilltalade ska också betala skadestånd, avgift till brottsofferfonden och ersätta kostnader för målsägandebiträde.

Händelsen och åtalet

Åtalet gällde ett brott, vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken, med händelsedatum den 31 juli 2024. Enligt åklagaren hade den tilltalade orsakat målsäganden skada, svullnad, blodvite och infektion på en av fingrarna på höger hand genom att hans hund bet målsäganden. Gärningen uppgavs ha skett på en oinhägnad tomt utomhus, där hunden inte var kopplad eller annars tillräckligt kontrollerad.

I åtalet angavs att oaktsamheten bestod i att den tilltalade inte hade tillräcklig uppsikt och kontroll över hunden. Målsäganden yrkade skadestånd med 20 400 kronor för sveda och värk samt men, jämte ränta.

Rättens bedömning

Den tilltalade medgav de faktiska omständigheterna men bestred ansvar för brott. Han bestred också skadeståndsyrkandet, med hänvisning till att ersättningsfrågan enligt honom var en försäkringsfråga. Målsäganden godtog att räntan beräknades från dagen för dom.

Tingsrätten fann genom utredningen att hunden legat utan koppel i en oinhägnad trädgård, sprungit iväg ut på allmän mark och bitit målsäganden i fingret. Av journalanteckningar och målsägandens uppgifter framgick att hundbettet medfört blödande sårskada, bandagering, antibiotikabehandling och två operationer. Tingsrätten konstaterade också att skadan gett svullnad, blodvite och smärta samt lett till en bestående felställning i fingret och svårigheter att sträcka ut det. Skadan bedömdes därför inte som ringa.

Rätten uttalade att den som har tillsynsansvaret över en hund har ett långtgående ansvar. Mot bakgrund av att hunden normalt var kopplad, att den nyss hade ätit, att den sedan hade lagt sig på altanen och att ingen i familjen tänkte på att koppla den igen, samtidigt som tomten saknade staket, ansåg tingsrätten att det förelåg en överhängande risk för att hunden skulle springa iväg och skada förbipasserande. Den tilltalade borde ha förstått risken och kunde enkelt ha förebyggt den. Han dömdes därför för vållande till kroppsskada.

Domslut och påföljd

För vållande till kroppsskada den 31 juli 2024 döms den tilltalade till 50 dagsböter om 650 kronor, totalt 32 500 kronor. Han ska också betala skadestånd till målsäganden med 14 200 kronor jämte ränta enligt räntelagen från den 24 juni 2026 till dess betalning sker. Av ersättningen avsåg 6 200 kronor sveda och värk och 8 000 kronor men enligt tingsrättens bedömning.

Dessutom ska den tilltalade betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Målsägandebiträdet ska få ersättning av staten med 7 241 kronor, fördelat på arbete, utlägg och mervärdesskatt, och staten ska stå för kostnaderna.