Skattebrottsdom ändras i hovrätten efter preskriptionsprövning

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om skattebrott. Den tilltalade frias i hovrätten från skattebrott enligt åtalspunkten 3 eftersom gärningen bedöms vara preskriberad. Tingsrättens dom ändras därför i den delen, liksom beslutet om skattetillägg för inkomståret 2018. I övrigt står tingsrättens bedömning fast, men antalet samhällstjänsttimmar höjs från 120 till 140.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde tre åtalspunkter om skattebrott enligt 2 § skattebrottslagen. Enligt tingsrättens dom gällde gärningarna skattebrott vid tre tillfällen under perioden 2019-04-24 till 2021-05-03. I hovrätten överklagade den tilltalade och yrkade att han skulle frikännas från ansvar för skattebrott och att yrkandet om skattetillägg skulle avslås. Han begärde också i andra hand lindrigare påföljd och ersättning för rättegångskostnader om han friades.

Åklagaren yrkade i hovrätten att straffet skulle skärpas och att fängelse överstigande fem månader skulle dömas ut. Parterna motsatte sig varandras ändringsyrkanden.

Hovrätten redovisar att åtalspunkterna 1 och 2 inte gav anledning till någon annan bedömning än tingsrättens. De står därför fast som skattebrott. För åtalspunkten 3 gjorde den tilltalade även i hovrätten gällande att åtalet skulle ogillas på grund av preskription.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från samma utredning som tingsrätten och noterade att åklagaren åberopat samma bevisning som tidigare, medan den tilltalade lagt fram viss ny skriftlig bevisning.

Den centrala frågan i hovrätten blev om gärningen i åtalspunkten 3 hade preskriberats. Hovrätten redogjorde för att skattebrott omfattas av en särskild preskriptionsregel i 14 § andra stycket skattebrottslagen, enligt vilken delgivning av en särskild underrättelse under förundersökningen kan bryta preskription. Hovrätten konstaterade att preskriptionstiden för gärningen var fem år och att preskriptionsavbrott därför behövde ha skett före 2024-04-24.

Domstolen fann att den skriftliga gärningsbeskrivning som den tilltalade fick del av vid förhör den 2023-09-27 inte kunde anses vara en sådan särskild underrättelse, eftersom den inte delgivits av en åklagare och inte heller visats vara framtagen eller undertecknad av en åklagare. Hovrätten prövade därefter om slutdelgivningen av förundersökningsprotokollet den 2024-01-08 kunde jämställas med en särskild underrättelse. Hovrätten gjorde där en restriktiv tolkning och fann att lagens ordalydelse, förarbetena och syftet med bestämmelsen talade emot att slutdelgivning av förundersökningsprotokoll skulle godtas som preskriptionsbrytande underrättelse. Eftersom det inte var utrett att den tilltalade fått del av en korrekt underrättelse i tid, ansågs gärningen preskriberad.

Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom och frikände den tilltalade från skattebrott enligt åtalspunkten 3. I övriga skuldfrågor delade hovrätten tingsrättens bedömning.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom på så sätt att den tilltalade frikändes från skattebrott enligt åtalspunkten 3 och att beslutet om skattetillägg för inkomståret 2018 upphävdes. Tingsrättens bedömning av åtalspunkterna 1 och 2 stod fast.

När det gällde påföljden ansåg hovrätten, liksom tingsrätten, att gärningarnas samlade straffmätningsvärde motsvarade fängelse i fem månader. Påföljden blev fortsatt villkorlig dom förenad med samhällstjänst, men antalet timmar bestämdes i hovrätten till 140 i stället för 120. Hovrätten uttalade också att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle fängelse i fem månader ha dömts ut. Hovrätten nämnde att en av gärningarna hade begåtts under prövotid för en tidigare villkorlig dom, men gjorde ingen annan påföljdsbedömning än tingsrätten.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till villkorlig dom med 120 timmars samhällstjänst och hade också dömt ut en avgift till brottsofferfonden om 800 kr. Av det material som nu lämnats framgår inte att hovrätten ändrat detta brottsoffersfondsbeslut, och någon uppgift om häktning eller häktningstid finns inte i underlaget.

Hovrätten tillerkände den tilltalade ersättning av staten för rättegångskostnader med 10 000 kr i tingsrätten och 10 000 kr i hovrätten, båda avseende ombudsarvode. Detta motiverades med att han delvis hade fått framgång i sitt överklagande trots att han samtidigt dömdes till en strängare påföljd i hovrätten.