Fortsatt körning vid stopplikt ledde till fällande dom

Den tilltalade döms av tingsrätten för vållande till kroppsskada och brott mot trafikförordningen efter en trafikolycka på riksväg 77 den 9 november 2025. Tingsrätten ansåg att han körde vidare trots stopplikt och att detta ledde till att målsäganden körde in i hans bil och skadades. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 240 kronor. Skadeståndsyrkandet avslogs.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åklagaren väckte åtal mot den tilltalade för två gärningspunkter. Den första gällde brott mot trafikförordningen enligt 10 kap. 1 § andra stycket 12 och 14 kap. 3 § andra stycket 2 trafikförordningen samt lokala trafikföreskrifter. Enligt åtalet körde den tilltalade personbil in i en korsning utan att iaktta stopplikten. Detta ska ha skett den 9 november 2025 på riksväg 77 i Knivsta i Knivsta kommun.

Den andra åtalspunkten gällde vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket brottsbalken. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade, genom att köra ut på riksväg 77 utan att iaktta stopplikten, orsakade att målsäganden körde in i hans bil. Målsäganden ska då ha fått frakturer i ryggen och blåmärken. Även denna gärning ska enligt åtalet ha inträffat den 9 november 2025 på riksväg 77 i Knivsta i Knivsta kommun.

Målsäganden begärde skadestånd med 15 000 kronor för kränkning. Den tilltalade motsatte sig skadeståndsyrkandet och begärde, om han frikändes, ersättning för kostnader för försvarare.

Rättens bedömning

Tingsrätten gick först igenom bevisningen om stopplikten och olycksförloppet. Av fotografierna från olycksplatsen framgick att stopplikten hade meddelats genom vägmärke och vägmarkering. Rätten konstaterade också att det fanns särskilda lokala trafikföreskrifter om stopplikt för fordon som kom från väg 1060 och ämnade färdas in på väg 77.

När det gällde frågan om den tilltalade hade stannat vid stopplinjen ansåg tingsrätten att det inte var visat. Målsägandens uppgifter gav inte stöd för att den tilltalades bil rullade över stopplinjen, och något vittne hade inte sett olyckan. Vittnet som kom till platsen efteråt kunde inte heller lämna uppgifter som visade att bilen passerade stopplinjen. Rätten prövade därför nästa fråga, nämligen om den tilltalade körde vidare trots att det uppkom fara eller hinder.

På den punkten fann tingsrätten att målsägandens berättelse, tillsammans med uppgifterna från vittnet som kom till platsen efter olyckan, gav starkt stöd för att den tilltalade körde ut framför målsäganden. Rätten ansåg att den tilltalades alternativa förklaringar, bland annat om blinkers, hastighet och belysning, inte förändrade bedömningen. Tingsrätten fann därför att han körde vidare trots att det med hänsyn till andra trafikanters placering, avstånd och hastighet uppkom fara eller hinder.

Rätten bedömde också att den tilltalade agerade av oaktsamhet. Siktförhållandena bedömdes som goda och han hade möjlighet att se sig omkring innan han körde ut. Det fanns inget som tydde på att han visste att målsäganden kom körande. Han ansågs dock inte ha varit tillräckligt uppmärksam, och gärningen bedömdes som omedveten oaktsamhet. Tingsrätten kom därmed fram till att den tilltalade skulle dömas för både vållande till kroppsskada och brott mot trafikförordningen.

När det gällde kroppsskadan konstaterade tingsrätten att målsäganden drabbats av frakturer i ländryggen och blåmärken. Rätten ansåg att skadebilden sammantaget inte kunde bedömas som ringa. Bevisningen i den delen bestod bland annat av journalanteckningar.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för vållande till kroppsskada, med händelsedatum den 9 november 2025, och för brott mot trafikförordningen, också med händelsedatum den 9 november 2025. Påföljden bestämdes till 50 dagsböter om 240 kronor, sammanlagt 12 000 kronor.

Tingsrätten avslog målsägandens begäran om skadestånd. Rätten ansåg att det inte var visat att den tilltalades handlande närmat sig en uppsåtlig gärning eller haft samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska också betala tillbaka 20 888 kronor av kostnaderna till staten. Staten ska ersätta målsägandebiträdet med 9 709 kronor och försvararen med 11 179 kronor.