Rån i hovrätten: fängelsestraffet sänktes för den tilltalade

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om rån m.m. för den tilltalade. Hovrätten fastställde i huvudsak tingsrättens dom men ändrade fängelsestraffets längd från 2 år 9 månader till 2 år 3 månader. Beslutet innebär att den tilltalade alltjämt döms för rån och att den villkorligt medgivna friheten förverkas. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet rörde enligt hovrätten ett överklagande av tingsrättens dom i ett ärende om rån m.m. I hovrätten prövades de överklagade delarna med samma muntliga och skriftliga bevisning som hade lagts fram i tingsrätten, och förhören där spelades upp i hovrätten. Den tilltalade yrkade att hovrätten skulle frikänna honom eller i andra hand sänka straffet. Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Åklagaren hade i hovrätten justerat åtalet i vissa delar, men när det gäller den tilltalade framgår av hovrättens dom att han dömdes för rån den 16 januari 2025. Tingsrätten hade redan funnit honom skyldig till rån samma datum, och hovrätten anslöt sig till den bedömningen.

Enligt tingsrättens dom gällde åtalet för rån att den tilltalade den 16 januari 2025 tilltvingade sig en jacka i samband med ett rån mot målsäganden. Åtalet avsåg rån enligt 8 kap. 5 § brottsbalken. Hovrätten tog också upp frågan om brottet hade begåtts med tillägnelseuppsåt och om den påstådda pantsättningen kunde påverka rubriceringen. Hovrätten fann, liksom tingsrätten, att det var bevisat att den tilltalade hade haft tillägnelseuppsåt.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten skrev att den tagit del av samma bevisning som tingsrätten och att den värderade bevisningen på samma sätt som tingsrätten, med ett tillägg i fråga om bevisningen som den tilltalade förde fram till stöd för sitt alibi. Den tilltalade hade i hovrätten invänt att han befann sig i sin lägenhet när rånet begicks och åberopat vittnesförhör med två personer samt en sms-konversation som stöd för att det fanns ett skuldförhållande mellan honom och målsäganden.

Hovrätten fann att vittnesuppgifterna inte rubbade åklagarens bevisning. Ett av vittnena hade inga specifika minnesbilder av den aktuella dagen, och det andra vittnet ansågs inte tillförlitligt i fråga om datumet. Hovrätten betonade att dessa uppgifter framkom först vid huvudförhandlingen i hovrätten flera månader efter frihetsberövandet och att de därför måste värderas med stor försiktighet.

När det gällde frågan om en skuld mellan den tilltalade och målsäganden ansåg hovrätten att det inte fanns något som tydde på att de pengar som krävdes i samband med rånet härrörde från något legitimt skuldförhållande. Hovrätten fann därför, liksom tingsrätten, att det olovliga tagandet av jackan hade inneburit skada för målsäganden.

Hovrätten tog också ställning till invändningen att jackan skulle ha tagits som pant. Även i den delen gjorde hovrätten samma bedömning som tingsrätten och ansåg att syftet med en pant i allmänhet är att tillägna sig det pantsatta föremålet om skulden inte betalas. Eftersom det dessutom inte var fråga om någon legal skuld fann hovrätten att det var bevisat att den tilltalade hade haft tillägnelseuppsåt.

Hovrätten dömde därför, i likhet med tingsrätten, den tilltalade för rån den 16 januari 2025.

Domslut och påföljd

Hovrätten konstaterade att någon annan påföljd än fängelse inte var aktuell. I jämförelse med tingsrätten ansåg hovrätten att straffvärdet var något lägre. Hovrätten bestämde straffvärdet för den tilltalades gärning till 2 år och 3 månader. Tingsrätten hade tidigare bestämt fängelsestraffet till 2 år 9 månader.

Hovrätten ändrade därför tingsrättens domslut endast i fråga om fängelsestraffets längd. Den villkorligt medgivna friheten skulle fortfarande förverkas enligt tingsrättens beslut, och hovrätten lämnade i övrigt tingsrättens domslut utan ändring.

Hovrätten fastställde också att den tilltalade skulle vara fortsatt häktad tills fängelsestraffet får verkställas. Något nytt beslut om skadestånd framgår inte av hovrättsdomen, utan hovrätten uttalade att den gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om skadestånd till målsäganden. Tingsrätten hade bestämt skadestånd till målsäganden med 40 000 kr jämte ränta från den 16 januari 2025, solidariskt med en medtilltalad. Tingsrätten hade också beslutat om avgift till brottsofferfonden, men någon sådan uppgift anges inte i hovrättens beslutstext som återgivits här.