Bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll gav fängelse i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om bokföringsbrott, försvårande av skattekontroll och näringspenningtvätt. För den tilltalade ändrade hovrätten tingsrättens påföljd till fängelse i nio månader. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i skuldfrågan för näringspenningtvätt och medhjälp till skattebrott, men fastställde ansvar för bokföringsbrott i två fall och försvårande av skattekontroll i ett fall. Tingsrättens dom ändrades alltså endast i fråga om påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde den tilltalades roll i en enskild firma under två tidsperioder. Åklagaren gjorde gällande att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts under perioden den 1 januari 2020 till den 31 december 2020 samt under perioden den 1 januari 2021 till den 30 september 2021. Åtalet omfattade också försvårande av skattekontroll för år 2020 samt två fall av näringspenningtvätt, ett under perioden den 19 mars 2020 till den 30 december 2020 och ett under perioden den 1 januari 2021 till den 30 september 2021.

I hovrätten yrkade den tilltalade att han skulle frikännas från åtalet eller, i andra hand, få en lindrigare påföljd. Åklagaren motsatte sig ändring av tingsrättens dom.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för bokföringsbrott i två fall, försvårande av skattekontroll och två fall av näringspenningtvätt. Hovrätten prövade samma brottslighet men gjorde en annan bedömning av påföljden.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att utredningen i huvudsak var densamma som i tingsrätten. I hovrätten hade den tilltalade även åberopat ett överlåtelseavtal rörande mobilabonnemang. Förhör hade spelats upp, tilläggsförhör hållits med den tilltalade och en medtilltalad, samt ett förhör med ett vittne som hörts på den tilltalades begäran.

Den tilltalade uppgav bland annat att han inte fått lön från den enskilda firman och inte heller haft något ekonomiskt intresse i företaget. Han beskrev att han hjälpt till med försäljning av vissa saker, med kundkontakter och med att ta hand om praktiska frågor, men att en annan person styrt verksamheten. Han förklarade också att användningen av ett visst konto i verksamheten inte hade varit ett beslut han själv fattat.

Hovrätten ansåg, i likhet med tingsrätten, att utredningen tydligt visade att den tilltalade haft en central och bestämmande roll i verksamheten och därmed varit faktisk företrädare för företaget under den aktuella tiden. Det innebar att han haft ansvar för bokföringen. Hovrätten fann vidare att den andra personen som var inblandad inte haft samma bestämmande inflytande, men att hon faktiskt hanterat bokföringen och fått detta ansvar delegerat till sig.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att bokföringsskyldigheten hade åsidosatts på det sätt som åklagaren påstått och att bristerna varit sådana att det inte varit möjligt att i huvudsak bedöma rörelsens förlopp med ledning av bokföringen. Bristerna hade också för räkenskapsåret 2020 medfört fara för att Skatteverkets kontrollverksamhet allvarligt försvårats. Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om uppsåt och delaktighet. Den tilltalade skulle därför dömas för bokföringsbrott i två fall och försvårande av skattekontroll i ett fall.

När det gällde näringspenningtvätt och medhjälp till skattebrott gjorde hovrätten ingen annan bedömning än tingsrätten. Tingsrättens dom stod därför fast i dessa delar.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i påföljdsdelen. För den tilltalade bedömde hovrätten att straffvärdet motsvarade fängelse i nio månader. Hovrätten framhöll att den tilltalade haft en aktiv och beslutande roll i företaget och medverkat i alla delar av verksamheten samt att han återfallit i brottslighet av liknande slag. Eftersom straffvärdet översteg sex månader och det inte fanns särskilda skäl att frångå fängelsepresumtionen, bestämdes påföljden till fängelse i nio månader.

Hovrätten tog även ställning till kostnader för försvar. En namngiven försvarare fick ersättning av allmänna medel med 37 924 kronor, och staten skulle stå för kostnaden.

I tingsrätten hade påföljden varit fängelse i 1 år och 3 månader. Hovrätten sänkte alltså straffet.

Fakta