Fällande och friande i relationsmål

Tingsrätten dömde den tilltalade för misshandel och bestämde påföljden till villkorlig dom förenad med 40 dagsböter om 50 kronor. Samtidigt friades den tilltalade från flera andra åtalspunkter, däribland grov kvinnofridskränkning, grov misshandel, grovt barnfridsbrott och skadegörelse. Domstolen ogillade också den tilltalades yrkande om att inte betala skadestånd, men satte det sammanlagda skadeståndet till målsäganden till 80 000 kronor.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

I målet väcktes åtal mot den tilltalade för flera gärningar mot målsäganden under perioden juni till augusti 2026. Åklagaren påstod att den tilltalade skulle dömas för grov kvinnofridskränkning enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken. I den åtalspunkten ingick misshandel någon gång mellan den 1 juni och 31 juni 2026 i Nyköpings kommun, olaga hot den 13 juni 2026, misshandel under perioden 15 juni till 3 juli 2026, olaga hot den 31 juli 2026, olaga hot den 10 augusti 2026, olaga hot den 12 augusti 2026, skadegörelse under natten mellan den 13 och 14 augusti 2026 samt misshandel den 14 augusti 2026. Tingsrätten fann att endast vissa delar av denna åtalspunkt var styrkta och att de utgjorde ett led i en upprepad kränkning, men rubricerade gärningarna som grov kvinnofridskränkning under perioden 13 juni till 14 augusti 2026. I slutändan framgår dock av domslutet att den tilltalade dömdes för misshandel och inte för grov kvinnofridskränkning, medan de delar av åtalet som avsåg misshandel i delgärningarna A och C samt skadegörelse ogillades, liksom delar av övriga åtal.

Åklagaren hade också begärt att den tilltalade skulle dömas för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § brottsbalken för en gärning mellan den 15 juni och 3 juli 2026 i Nyköpings kommun, där målsäganden enligt åtalet skulle ha hållits fast, fått stryptag runt halsen, fått huvudet dunkat i golvet och blivit slagen. Tingsrätten fann att åklagaren inte hade styrkt att gärningen var grov misshandel och frikände den tilltalade från denna åtalspunkt.

Vidare påstod åklagaren grov misshandel enligt 3 kap. 6 § brottsbalken för att den tilltalade den 13 augusti 2026 i Sigtuna kommun skulle ha tagit stryptag om målsägandens hals så att hon fick smärta, svullnad, andnöd och att det svartnade för henne. Tingsrätten fann att åklagaren styrkt att det varit fråga om misshandel, men inte att den var grov. Även denna åtalspunkt ogillades som grov misshandel.

Åklagaren åtalade också den tilltalade för grovt barnfridsbrott enligt 4 kap. 3 § brottsbalken för att den gärning som beskrivs i åtalspunkten om misshandel den 13 augusti 2026 i Sigtuna kommun skulle ha bevittnats av sonen. Tingsrätten fann att det inte var styrkt att barnet bevittnat gärningen och frikände den tilltalade från grovt barnfridsbrott.

Slutligen åtalades den tilltalade för ringa narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 och 2 § narkotikastrafflagen, för att den 14 augusti 2026 i Märsta och Skärholmen olovligen ha innehaft 6,06 gram cannabisharts. Den tilltalade erkände denna gärning och tingsrätten fann åtalet styrkt. Den tilltalade dömdes för ringa narkotikabrott.

I ett annat mål i samma dom åtalades målsäganden för misshandel mot den tilltalade den 5 juli 2025 vid Idholmsvägen i Skärholmen, Stockholms stad. Tingsrätten fann att målsäganden hade gjort sig skyldig till misshandel, men enligt domslutet är det den tilltalade som var den person som dömdes i målet. Artikeln fokuserar därför på den tilltalade och dennes straffansvar.

Rättens bedömning

Tingsrätten redovisade att målsägandens uppgifter hade ett högt bevisvärde och att flera vittnen bedömdes som trovärdiga och tillförlitliga. Domstolen ansåg att hotfulla meddelanden som den tilltalade själv medgett att han skrivit gav stöd för att olaga hot var styrkt i vissa delar. För andra delar, som misshandel i början av juni och i början av juli 2026 samt skadegörelse, ansåg tingsrätten att utredningen inte räckte för en fällande dom. När det gällde misshandeln den 14 augusti 2026 fann domstolen att åklagaren hade uppfyllt sin bevisbörda och att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel.

I fråga om den stryptagssituation som inträffade den 13 augusti 2026 bedömde tingsrätten att det var utrett att målsäganden utsatts för misshandel, men inte att våldet var av sådan karaktär att det skulle bedömas som grov misshandel. Domstolen uttalade också att det saknades stöd för att barnet hade bevittnat gärningen på det sätt som krävs för grovt barnfridsbrott. För narkotikabrottet byggde domen på den tilltalades erkännande och den skriftliga utredningen.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel och ringa narkotikabrott. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 40 dagsböter om 50 kronor, totalt 2 000 kronor. Tingsrätten bedömde att straffvärdet av den brottslighet som den tilltalade dömdes för motsvarade fängelse i ett år, men valde annan påföljd än fängelse.

Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten beslutade vidare att sekretessbestämmelsen i 21 kap. 3 a § offentlighets- och sekretesslagen ska fortsätta att vara tillämplig på den tilltalades folkbokföringsuppgifter i bilagan till domen och i handlingar som föredragits bakom stängda dörrar. Den tilltalade skulle dessutom vara fortsatt häktad tills domen får verkställas.

När det gäller skadestånd fann tingsrätten att den tilltalade ska betala 80 000 kronor till målsäganden. Yrkandet om ersättning för sveda och värk ogillades. Staten ska stå för kostnaderna för de ersättningar som betalats ut till försvarare och målsägandebiträden.