Misshandel ledde till ändrad påföljd i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om misshandel. Den tilltalade begärde frikännande och att skadeståndet skulle avslås, men hovrätten gjorde samma skuld- och brottsrubriceringsbedömning som tingsrätten. I stället ändrades domen på så sätt att den tidigare utdömda slutna ungdomsvården ska omfatta även den nu aktuella misshandeln. Tingsrättens dom står alltså fast i skuldfrågan och i fråga om skadestånd, men ändras när det gäller påföljden.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde misshandel som enligt tingsrätten begicks under perioden den 9 maj 2025 till den 13 maj 2025. Tingsrätten fann att den tilltalade gjort sig skyldig till misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och dömde honom till ungdomstjänst 30 timmar. Tingsrätten beslutade också om skadestånd till målsäganden.

I hovrätten yrkade den tilltalade i första hand att han skulle frikännas och att målsägandens skadeståndsyrkande skulle avslås. I andra hand yrkade han att den tidigare utdömda slutna ungdomsvården skulle omfatta även det nu aktuella brottet och att skadeståndet skulle sättas ned. En annan person yrkade att han, oavsett utgången i skuldfrågan, skulle befrias från skyldigheten att solidariskt betala en del av skadeståndet. Åklagaren och målsäganden motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten gjorde ingen annan bedömning än tingsrätten i fråga om skuld eller brottsrubricering. Det innebär att misshandeln bestod som åtalad och dömd gärning även i hovrätten.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten konstaterade att bevisningen var densamma som vid tingsrätten. Domstolen gick därför inte in i någon ny bevisvärdering som förändrade skuldfrågan. I stället slog hovrätten fast att den instämde i tingsrättens bedömningar både när det gällde ansvar och brottsrubricering.

När det gällde påföljden konstaterade hovrätten att den tilltalade redan den 30 mars 2026 dömts för annan brottslighet till sluten ungdomsvård i ett år och åtta månader. Hovrätten prövade därefter om den nu aktuella misshandeln kunde omfattas av den tidigare utdömda påföljden som en konsumtionsdom enligt 34 kap. 3 § brottsbalken. Hovrätten uttalade att misshandeln, med hänsyn till påföljden, var utan nämnvärd betydelse i jämförelse med den tidigare brottsligheten.

Domstolen resonerade därefter kring om brottet skulle anses vara nyupptäckt i förhållande till den tidigare domen. Hovrätten hänvisade till den ordning som gäller för när en tidigare fällande dom utgör brytpunkt och till Högsta domstolens uttalanden om ny och nyupptäckt brottslighet. Hovrätten ansåg att det fanns starka skäl att betrakta misshandeln som nyupptäckt i förhållande till den tidigare domen, eftersom gärningen begicks före den tidigare domen och det inte var fråga om någon återfallssituation. Hovrätten framhöll också att det fanns anledning att avvika från den normala ordningen för att undvika en stötande tröskeleffekt.

På denna grund fann hovrätten att den tidigare utdömda slutna ungdomsvården skulle avse även den aktuella misshandeln. Hovrätten ändrade därför tingsrättens dom i påföljdsdelen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom endast i fråga om påföljden. Den tilltalade blev inte frikänd, och skadeståndsfrågan ändrades inte. Hovrätten beslutade att den tidigare utdömda slutna ungdomsvården ska avse även den nu aktuella misshandeln.

Tingsrätten hade tidigare dömt den tilltalade till ungdomstjänst 30 timmar för misshandeln. Den påföljden ersattes alltså genom hovrättens beslut i den del som rörde den överklagade domen, eftersom hovrätten lät den tidigare utdömda slutna ungdomsvården omfatta även detta brott.

Tingsrätten hade också förpliktat den tilltalade att solidariskt med en annan person betala skadestånd till målsäganden med 20 000 kr jämte ränta från den 13 maj 2025. Av detta skadestånd skulle 11 760 kr betalas solidariskt med vårdnadshavaren. Hovrätten fann ingen anledning att ändra skadeståndsbedömningen.

I hovrätten fick ett målsägandebiträde ersättning av staten med 22 950 kr, och hovrätten beslutade att denna kostnad samt kostnaden i hovrätten för det tidigare målsägandebiträdet ska stanna på staten. Uppgift om häktning finns inte i det material som lämnats.

Fakta