Ringa misshandel i hemmet

Den tilltalade döms för misshandel, ringa brott, efter en händelse den 17 juli 2026 i en bostad. Tingsrätten fann att två slag med öppen hand mot målsägandens huvud var styrkta och att gärningen orsakat smärta. Påföljden bestämdes till 100 dagsböter om 50 kronor, som ansågs helt betalda efter avräkning för frihetsberövande. Den tilltalade ska också betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åklagaren väckte åtal för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken och gärningsbeskrivningen avsåg att den tilltalade den 17 juli 2026 skulle ha utdelat slag med öppen och knuten hand som träffade målsägandens huvud samt dragit henne i håret. Enligt åtalet skulle händelsen ha orsakat smärta, rodnad och rivmärken.

Den tilltalade medgav att han slagit målsäganden två gånger på huvudet med öppen handflata, men bestred ansvar för misshandel med hänvisning till att målsäganden inte tillfogats smärta. Han medgav ansvar för ofredande. Målsäganden biträdde åtalet.

Av utredningen framgår att den tilltalade och målsäganden bodde tillsammans i en lägenhet vid tidpunkten för händelsen. På förmiddagen larmades polis till bostaden genom en vän till målsäganden. Målsäganden hade dessförinnan kontaktat vännen via Snapchat och bett henne ringa polisen eftersom hon blivit misshandlad av sin pappa. När polisen kom till bostaden öppnade den tilltalade dörren, och målsäganden anträffades inne i lägenheten.

Rättens bedömning

Tingsrätten hörde den tilltalade, målsäganden och flera vittnen samt tog del av skriftlig och teknisk bevisning, däribland anmälan, händelserapport, transkriberat larmsamtal, Snapchat-meddelanden, fotografier och rättsintyg. Domstolen konstaterade att målsägandens uppgifter var förhållandevis vaga och osammanhängande och att hon ändrat vissa uppgifter i senare förhör. Hennes berättelse fick därför bedömas med försiktighet och krävde starkt stöd av övrig bevisning.

Tingsrätten fann visst stöd för att en konflikt uppstått genom att målsäganden kontaktade vännen i direkt anslutning till händelsen och uppgav att hon blivit misshandlad och dragen i håret. Även hennes upprördhet vid polisens första förhör talade i samma riktning. Samtidigt styrkte den dokumenterade skadebilden inte hennes mer långtgående uppgifter. Av fotografier och rättsintyg framgick endast ett rivmärke under ögat med viss rodnad, och inga andra skador på armar eller i ansiktet kunde påvisas.

Domstolen fann inte styrkt att den tilltalade orsakat rivmärket uppsåtligen eller att det uppkommit i samband med misshandeln. Det ansågs därför inte bevisat att målsäganden utsatts för den mer omfattande våldsutövning som hon beskrivit. Däremot var den tilltalades erkännande, med stöd av övrig bevisning, tillräckligt för att slå fast att han hade gett målsäganden två slag med öppen hand mot huvudet. Tingsrätten bedömde att sådana slag typiskt sett orsakar smärta och fann det styrkt att målsäganden faktiskt tillfogats smärta. Den tilltalade måste ha insett detta.

Vid rubriceringen beaktade domstolen att utredningen inte gav stöd för något annat än en snabb och övergående smärta av lindrig art. Även med hänsyn till att våldet riktats mot ett barn i hemmet bedömdes gärningen därför som ringa brott.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för misshandel, ringa brott, avseende den 17 juli 2026. Påföljden bestämdes till 100 dagsböter om 50 kronor, sammanlagt 5 000 kronor, och böterna ska anses helt betalda. Tingsrätten tog hänsyn till att den tilltalade varit frihetsberövad i anledning av målet.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. Staten ska stå för kostnaderna. Tingsrätten beslutade även att ersättning skulle betalas av staten till målsäganden och till två försvararrelaterade ersättningsposter, och domstolen ansåg att de begärda kostnaderna var skäliga.