Misshandel ledde till skyddstillsyn i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande i ett mål om misshandel och ändrat tingsrättens dom. Den tilltalade dömdes även i hovrätten för misshandel, men påföljden ändrades från fängelse till skyddstillsyn med föreskrifter om vård och behandling samt samhällstjänst. Hovrätten avslog samtidigt åklagarens begäran om rättspsykiatrisk undersökning.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde en misshandel som enligt tingsrätten begicks den 28 mars 2025. Hovrätten utgick från att den tilltalade skulle dömas för den gärning som redan hade prövats i tingsrätten, eftersom den delen av domen inte hade överklagats. I hovrätten låg fokus därför främst på påföljden och på om det fanns skäl att låta den tilltalade genomgå en rättspsykiatrisk undersökning inför straffmätningen.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle döma den tilltalade till ett längre fängelsestraff. Åklagaren begärde också att den tilltalade skulle genomgå en rättspsykiatrisk undersökning för att hovrätten skulle kunna avgöra om det fanns hinder mot att döma ut fängelse. Den tilltalade motsatte sig att tingsrättens dom ändrades men motsatte sig inte undersökningen om hovrätten bedömde att den behövdes för påföljdsbestämningen.

Tingsrätten hade dömt den tilltalade för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken. I hovrätten framgår att den tilltalade även där skulle dömas för misshandel. Det är endast den tilltalade som är aktuell i denna redogörelse.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma skriftliga bevisning som i tingsrätten och höll syn på övervakningsfilmer och filmklipp från TikTok. Förhören i tingsrätten med den tilltalade, målsäganden, en tidigare medtilltalad och ett vittne lades fram genom uppläsning av referaten i tingsrättens dom.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning att den tilltalade hade begått den åtalade gärningen med uppsåt och att han varit tillräckligt medveten om sitt handlande för att straffrättsligt ansvar skulle inträda. Hovrätten gjorde alltså ingen annan skuldprövning än tingsrätten i sak, utan konstaterade att den tilltalade skulle dömas för misshandel.

När hovrätten bedömde straffvärdet ansåg domstolen att det var högre än vad tingsrätten hade kommit fram till, men inte så högt som åklagaren hade gjort gällande. Hovrätten bedömde straffvärdet till omkring sex månaders fängelse.

Vid den bedömningen lade hovrätten vikt vid att två gärningsmän tillsammans och i samförstånd hade utdelat flera slag och sparkar mot målsägandens huvud, ansikte och kropp, även när målsäganden låg ner och inte kunde ta sig loss. Domstolen beaktade också att målsägandens huvud vid ett tillfälle hade dunkats i marken. Samtidigt ansågs det få viss betydelse att målsäganden flera gånger under händelseförloppet hade kunnat ställa sig upp och röra sig bort från gärningsmännen samt att skadorna trots det omfattande våldet blev lindriga.

Hovrätten tog dessutom hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden. Domstolen ansåg att den tilltalades lindriga intellektuella funktionsnedsättning kunde innebära en viss nedsatt förmåga att kontrollera sitt handlande och att våldet kunde ha samband med en bristande förmåga att förstå situationen. Hovrätten beaktade också att det hade förekommit en viss provokation från målsägandens sida och att det inte hade visats att den tilltalade varit delaktig i planeringen av gärningen.

Trots att misshandel med det aktuella straffvärdet ofta leder till fängelse ansåg hovrätten att det fanns särskilda skäl att välja en icke frihetsberövande påföljd. Domstolen framhöll att den tilltalade inte tidigare hade gjort sig skyldig till brott och att han inte, såvitt känt, hade återfallit i brott efter den aktuella händelsen. Hovrätten noterade också att han levde under ordnade förhållanden med bostad och sysselsättning samt hade stöd av god man och stödpersoner.

Hovrätten ansåg inte att den inhämtade utredningen visade att den intellektuella funktionsnedsättningen var av så allvarlig karaktär att det rörde sig om en allvarlig psykisk störning. Därför fann domstolen att det eventuella vårdbehovet kunde tillgodoses inom Kriminalvården om den tilltalade dömdes till en icke frihetsberövande påföljd. Eftersom han samtyckt till samhällstjänst bedömde hovrätten att detta också var praktiskt möjligt.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom och bestämde påföljden till skyddstillsyn. Till skyddstillsynen fogades en föreskrift om att den tilltalade ska delta i den vård och behandling som Kriminalvården anser erforderlig samt en föreskrift om samhällstjänst om 140 timmar. Hovrätten uttalade att om fängelse i stället hade valts som påföljd skulle straffet ha blivit sex månaders fängelse.

Hovrätten avslog åklagarens begäran om rättspsykiatrisk undersökning. Domstolen beslutade också att den sekretess som tingsrätten hade bestämt skulle fortsätta att gälla, liksom sekretessen för uppgifter i det utvidgade läkarintyget som lagts fram i hovrätten inom stängda dörrar.

I tingsrätten hade den tilltalade dömts till fängelse i tre månader, och fängelsestraffet skulle anses helt verkställt. Tingsrätten hade också ålagt honom att betala skadestånd till målsäganden med 33 200 kronor jämte ränta från den 28 mars 2025 samt en avgift till brottsofferfonden om 1 000 kronor. I hovrättens beslut återges inte någon ändring av skadeståndsfrågan eller brottsofferfondsavgiften, och några nya uppgifter om häktning anges inte i materialet.

Hovrätten beslutade slutligen om ersättning till försvararen och angav att kostnaden skulle stanna på staten.