Narkotikabrott efter hovrättens ändring av grovt åtal

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grovt narkotikabrott. För den tilltalade ändrade hovrätten domen så att gärningen i åtalspunkten 1 bedömdes som narkotikabrott av normalgraden i stället för grovt narkotikabrott. Fängelsestraffet bestämdes till 1 år och 3 månader. I övrigt stod tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Åtalet i hovrätten gällde i huvudsak samma händelse som vid tingsrätten. Åklagaren justerade dock gärningsbeskrivningen i åtalspunkten 1 och gjorde gällande att den tilltalade, tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad, mellan den 12 november 2025 och den 13 november 2025 i Sandviken hade innehaft, förvarat, vägt upp, överlåtit och eller försökt överlåta delar av 100 gram kokain. Enligt åklagaren hade den tilltalade tagit emot, innehaft, förvarat, vägt upp, överlåtit och eller försökt överlåta narkotikan enligt instruktioner från den medtilltalade. Åklagaren gjorde gällande att brottet skulle bedömas som grovt med hänsyn till mängden och eftersom det utgjort ett led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning.

I hovrätten var det också fråga om åtalspunkten 2, där åklagaren påstod att en annan medtilltalad tillsammans och i samförstånd med den tilltalade hade anskaffat, innehaft och förvarat 60,97 gram 2-MMC. Hovrätten frikände dock den tilltalade från den delen.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten utgick från i huvudsak samma bevisning som vid tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten spelades upp.

När det gällde åtalspunkten 1 fann hovrätten att det var utrett att den tilltalade hade befattat sig med 59 gram kokain, inte 100 gram som åklagaren påstod. Hovrätten stödde denna bedömning på den tilltalades egna uppgifter, beslagsprotokoll och analysresultat. Hovrätten ansåg att de Snapchat-konversationer som åklagaren åberopade visserligen innehöll hänvisningar till ”100”, men att det inte fanns tillräcklig ytterligare utredning som med tydlighet visade att det faktiskt hade varit fråga om 100 gram kokain.

Hovrätten ansåg vidare att det var utrett att den tilltalade hade tagit emot, förvarat och vägt upp narkotikan, men inte att hon hade överlåtit eller försökt överlåta den på det sätt som avses i narkotikastrafflagen. Däremot ansågs det klarlagt att narkotikan varit avsedd att säljas senare.

I frågan om brottets rubricering bedömde hovrätten att det visserligen rörde sig om ett större parti narkotika, men att mängden i sig inte var tillräcklig för grovt narkotikabrott. Hovrätten prövade också åklagarens påstående om att gärningen ingått i en verksamhet som bedrivits i större omfattning. Den fann att det inte fanns tillräcklig utredning om en mer omfattande eller välorganiserad narkotikaverksamhet. Den finansiella utredningen ansågs inte visa att transaktionerna hade koppling till narkotikahandel. Därför bedömde hovrätten att gärningen skulle rubriceras som narkotikabrott av normalgraden.

I åtalspunkten 2 ansåg hovrätten att medtilltalads uppgifter endast fick begränsat stöd av övrig utredning. Meddelandena i chattar ansågs inte med tillräcklig tydlighet avse det parti narkotika som åtalspunkten gällde. Hovrätten fann därför inte utrett att den tilltalade agerat på det sätt som åklagaren påstod och frikände henne i den delen.

Domslut och påföljd

Hovrätten ändrade tingsrättens dom så att den tilltalade dömdes för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 4 och andra stycket narkotikastrafflagen, i stället för grovt narkotikabrott, avseende perioden den 12 november 2025 till den 13 november 2025. Straffet bestämdes till fängelse i 1 år och 3 månader.

Hovrätten jämförde också påföljden med tingsrättens dom, där den tilltalade hade dömts till fängelse i 1 år och 4 månader. Hovrätten satte alltså ned straffet med en månad.

Hovrätten tog också ställning till häktningsfrågan och fann att det fortfarande förelåg risk för fortsatt brottslighet på fri fot. Den tilltalade skulle därför vara kvar i häkte till dess att fängelsestraffet fick verkställas.

Tingsrättens beslut i övrigt stod fast. Det innebär att den tilltalade även fortsättningsvis omfattades av tingsrättens övriga avgöranden, men hovrätten ändrade rubriceringen och strafflängden i åtalspunkten 1.