Grov misshandel fastställs i hovrätten efter överklagande

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom i ett mål om grov misshandel och fastställt tingsrättens avgörande i sin helhet. Den tilltalade döms alltså alltjämt för grov misshandel, påföljden står fast vid fängelse i 1 år och 6 månader och skadeståndsfrågan ändras inte. Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas.

Om händelsen och åtalet

Målet gäller en händelse den 4 oktober 2024. Åtalet avser grov misshandel. Enligt tingsrättens dom dömdes den tilltalade för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Hovrätten prövade samma brottsrubricering och fann inte skäl att ändra den bedömningen.

I hovrätten yrkade den tilltalade frikännande dom och att skadeståndsyrkandet skulle avslås. I andra hand yrkade han att gärningen skulle bedömas som misshandel av normalgraden. Han yrkade också strafflindring och att skadeståndet skulle sättas ned. Åklagaren yrkade i sin tur längre fängelsestraff. Hovrätten konstaterade att målet var ett överklagande av tingsrättens dom.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för grov misshandel den 4 oktober 2024. Påföljden bestämdes till fängelse i 1 år och 6 månader. Den tilltalade skulle också vara kvar i häkte till dess straffet fick verkställas. Vidare dömdes han att betala skadestånd till målsäganden med 62 500 kronor, varav 60 000 kronor avsåg kränkningsersättning och 2 500 kronor sveda och värk, jämte ränta. Han skulle också betala avgift till brottsofferfonden. Betalningsansvaret var solidariskt med en medtilltalad, men hovrättens avgörande här gäller endast den tilltalade.

Rättens bedömning och bevisning

I hovrätten åberopades samma bevisning som vid tingsrätten. De videoinspelade förhören från tingsrätten och tre filmer från övervakningskameror spelades upp.

Hovrätten anslöt sig i allt väsentligt till tingsrättens bedömning i skuldfrågan. Domstolen godtog att den tilltalade och den medtilltalade hade utsatts för ett brottsligt angrepp från målsäganden, men framhöll att den första övervakningsfilmen visade att målsäganden vid den inledande diskussionen inte hanterade någon kniv, utan endast hade en mobiltelefon och en handske.

Hovrätten fann att det saknades bevisning som motsade uppgifterna om att målsäganden inne i parken vid Vängåvan angrep de tilltalade med hot med kniv, och den tilltalade med visst våld. Samtidigt ansågs detta angrepp vara avslutat när våldsutövningen mot målsäganden påbörjades.

Hovrätten bedömde att uppgifterna om att målsäganden även då skulle ha hållit i en kniv var motbevisade genom den tredje övervakningsfilmen. Av filmen framgick att målsäganden endast höll sin telefon i handen och inte hade sin uppmärksamhet riktad mot de tilltalade. I stället sprang först den medtilltalade och därefter den tilltalade fram mot målsäganden, som försökte undkomma men föll. Hovrätten fann därför att det inte funnits någon nödvärnsrätt för de tilltalade att använda våld i det skedet.

När det gällde själva våldet ansåg hovrätten att filmen visade att den medtilltalade först kom fram till den fallne målsäganden och höll tag i hans överkropp medan den tilltalade utdelade fyra sparkar mot målsägandens huvud. Därefter drog den tilltalade målsäganden i jackan längs marken, utdelade ytterligare tre sparkar mot den liggande målsägandens överkropp och senare tre knytnävsslag mot huvudet. I ett senare skede utdelade den medtilltalade ett slag mot målsägandens rygg.

Hovrätten ansåg att den tilltalade och den medtilltalade hade deltagit i våldsutövningen tillsammans och i samförstånd. Domstolen fastställde därför att de skulle dömas för misshandel tillsammans. Hovrätten delade tingsrättens bedömning att gärningen skulle rubriceras som grov misshandel. Skuldfrågan och rubriceringen ändrades alltså inte i hovrätten.

Domslut och påföljd

Hovrätten fastställde tingsrättens dom i fråga om skuld, rubricering, påföljd och skadestånd. Den tilltalade döms därför alltjämt för grov misshandel enligt 3 kap. 6 § första stycket brottsbalken för gärningen den 4 oktober 2024. Påföljden är fängelse i 1 år och 6 månader.

Hovrätten delade tingsrättens bedömning i fråga om straffvärde och påföljdsval. Någon ändring av påföljden gjordes alltså inte.

När det gäller skadeståndet fann hovrätten att det inte fanns skäl att sätta ned kränkningsersättningen eller jämka ersättningen för sveda och värk. Hovrätten hänvisade till att målsäganden bland annat drabbats av blödning i hjärnhinnan och hjärnskakning, att misshandeln skett på öppen gata, att målsäganden fått motta sparkar och slag i ett försvarslöst läge och att han även släpats på marken flera gånger. Hovrätten noterade att målsäganden visserligen hade agerat provocerande i ett tidigare skede inne i parken, men att parterna därefter skilts åt och lämnat parken från var sin sida. Det var sedan de tilltalade som sökt upp målsäganden och misshandlat honom. Skadeståndet stod därför fast.

Hovrätten beslutade också att den tilltalade ska vara kvar i häkte till dess fängelsestraffet får verkställas. Domstolen ansåg att det inte var uppenbart att det saknades risk för fortsatt brottslighet. Hovrätten fann däremot inte att det fanns sådan risk att den tilltalade skulle undandra sig straff att häktning kunde grundas på den omständigheten.

Tingsrättens tidigare beslut stod alltså fast även i fråga om skadestånd, häktning och påföljd.