Narkotikabrott ledde till fängelse

Den tilltalade döms för narkotikabrott avseende innehav den 26–27 februari 2026 och för narkotikabrott avseende innehav den 25 mars 2026. Tingsrätten friar honom dock från ett åtal om narkotikabrott som gällde den 25 mars 2026 i en annan del av målet. Påföljden bestäms till fängelse i nio månader. Tingsrätten beslutar också att delar av de beslagtagna kontanterna ska förverkas, medan yrkandena om förverkande av andra kontanter och ett armbandsur avslås.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Enligt åtalet gällde den första åtalspunkten narkotikabrott, när den tilltalade tillsammans och i samförstånd med en medtilltalad olovligen skulle ha innehaft 670 gram cannabisharts mellan den 26 och 27 februari 2026. Åtalet omfattade dessutom att den tilltalade under samma brottstid på andra platser skulle ha innehaft ytterligare narkotika, men domstolen prövade den tilltalades ansvar utifrån de delar som rörde honom. Tingsrätten fann att han skulle dömas för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 5 p. och andra stycket narkotikastrafflagen (1968:64) för denna gärning.

Den andra åtalspunkten gällde narkotikabrott den 25 mars 2026. Där påstod åklagaren att den tilltalade olovligen hade innehaft 96,7 gram cannabisharts i ett garageutrymme som tillhörde honom. Tingsrätten kom fram till att han skulle frikännas från denna gärning.

I åtalet fanns också en tredje punkt som gällde narkotikabrott den 25 mars 2026 i samma garageutrymme. Även denna punkt avsåg innehav av 96,7 gram cannabisharts. Också från den gärningen frikänns den tilltalade.

Rättens bedömning

Tingsrätten utgick från den tekniska och övriga utredningen, där bland annat beslag, fotografier, analysresultat, DNA- och fingeravtrycksutredning, chattar och en finansiell utredning ingick. När det gällde den första åtalspunkten ansåg domstolen att den tilltalade hade erkänt innehav av den narkotika som påträffades på honom vid ingripandet och av den narkotika som hittades i den bostad där han vistades. Dessa erkännanden stöddes av utredningen.

Domstolen bedömde också att omständigheterna visade att innehavet inte bara avsåg eget bruk utan åtminstone delvis skedde i försäljningssyfte. Den tilltalade hade portionsförpackad narkotika på sig när han greps, och i bostaden fanns en förhållandevis stor mängd cannabisharts. Den finansiella utredningen ansågs också tala emot att innehavet endast varit för eget bruk.

När det gällde den narkotika som fanns i bilen gjorde tingsrätten bedömningen att den tilltalade och medtilltalad hade haft faktisk rådighet över den tillsammans och i samförstånd. Domstolen fäste vikt vid kopplingarna mellan de båda, att de befann sig i samma bil, att narkotika påträffades på båda de adresser där de bodde, att den tilltalade hade samma typer av narkotika på sig som i bilen, att analysen visade att cannabishartsen i olika beslag kom från samma parti samt att DNA från den tilltalade påträffats på vågar i samband med beslaget. Sammantaget ansågs bevisningen tillräcklig för att han skulle dömas för att ha innehaft 670 gram cannabisharts tillsammans och i samförstånd, och även detta innehav bedömdes ha skett åtminstone delvis i försäljningssyfte.

För den andra och tredje åtalspunkten om garageutrymmet fann tingsrätten att kopplingen mellan den tilltalade och narkotikan inte var tillräckligt entydig. Det fanns enligt domstolen rimliga tvivel, bland annat eftersom utrymmet stod olåst och andra personer kände till detta. Den tilltalade frikändes därför från dessa gärningar.

Domslut och påföljd

Den tilltalade döms för narkotikabrott enligt åtalspunkten som avsåg innehav den 26–27 februari 2026. Han frikänns från åtalet om narkotikabrott den 25 mars 2026 som rörde garageutrymmet.

Påföljden bestäms till fängelse i nio månader. Tingsrätten anser att brottslighetens art talar starkt för fängelse och att skyddstillsyn inte är tillräckligt ingripande i förhållande till brottslighetens allvar.

I frågan om beslag och förverkande beslutar domstolen att beslagtagna kontanter om sammanlagt 56 000 kronor ska förverkas. Yrkandet om förverkande av beslagtagna kontanter om sammanlagt 355 euro avslås och beslaget hävs. Yrkandet om förverkande av ett beslagtaget armbandsur med ett uppskattat värde om 113 000 kronor avslås också och beslaget hävs.

Den tilltalade ska betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Han ska också återbetala 1 223 kronor av kostnaderna till staten.