Villkorlig dom och utvisning efter falsk urkund och olovlig körning

Den tilltalade döms för brukande av falsk urkund och olovlig körning efter en händelse vid en poliskontroll den 10 september 2026. Tingsrätten bestämde påföljden till villkorlig dom och beslutade samtidigt om utvisning ur Sverige med återreseförbud i fem år. Domstolen biföll också yrkandet om förverkande av handlingar och slog fast att den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet gällde två brott. För det första åtalades den tilltalade för brukande av falsk urkund enligt 14 kap. 1 § och 10 § brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen uppvisade han vid en poliskontroll ett falskt bulgariskt pass och ett bulgariskt körkort den 10 september 2026 på en plats i Bromma i Stockholms stad. För det andra åtalades han för olovlig körning enligt 3 § första stycket 1 trafikbrottslagen. Enligt åtalet körde han lastbil utan att ha rätt till det samma dag och på samma plats.

Den tilltalade medgav att han hade fört fordonet, men bestred ansvar för olovlig körning eftersom han enligt egen uppgift saknade uppsåt till att han inte hade rätt att köra lastbilen. Han erkände brukande av falsk urkund såvitt avsåg det bulgariska körkortet, men förnekade att han hade åberopat passet på ett sätt som krävdes för straffansvar. Han motsatte sig utvisning men hade ingen erinran mot förverkande.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann det utrett att den tilltalade körde lastbil vid den angivna tidpunkten och platsen samt att han vid poliskontrollen visade upp ett förfalskat körkort. Med stöd av den tilltalades egna uppgifter ansåg domstolen också att han på polisens anmodan visade upp det falska bulgariska passet. Mot bakgrund av syftet med kontrollen bedömde rätten att passet därmed hade åberopats på det sätt som krävs för ansvar. Den tilltalade dömdes därför för brukande av falsk urkund i enlighet med åtalet.

När det gäller olovlig körning konstaterade rätten att det var utrett att den tilltalade körde lastbil utan rätt till det. Domstolen prövade därefter frågan om uppsåt. Tingsrätten ansåg att den tilltalade var medveten om körkortets legitimerande funktion, att han inte hade undersökt vad som krävdes för att köra i Sverige och att han dessutom medvetet hade haft ett falskt körkort. Sammantaget bedömde domstolen att han måste ha insett risken för att han saknade behörighet och att han ändå varit likgiltig inför detta. Han dömdes därför för olovlig körning med uppsåt.

Domslut och påföljd

Straffvärdet bedömdes motsvara en månads fängelse, men tingsrätten fann att varken straffvärdet eller brottslighetens art talade för fängelse. Påföljden bestämdes därför till villkorlig dom. Eftersom den tilltalade hade varit frihetsberövad i målet förenades den villkorliga domen inte med dagsböter.

Tingsrätten beslutade också att den tilltalade skulle utvisas ur Sverige och förbjudas att återvända under fem år. Domstolen hänvisade till att han saknade laglig rätt att vistas i Sverige, att hans sociala förhållanden talade för utvisning och att hans anknytning till Sverige bedömdes som svag. Förbudstiden sattes till fem år med hänsyn till brottslighetens straffvärde.

Vidare bifölls yrkandet om förverkande av ett pass, ett körkort och ett id-kort. Den tilltalade ålades också att betala en avgift till brottsofferfonden på 1 000 kronor. Staten skulle stå för ersättningen till försvararen och kostnaden för detta.