Grovt rattfylleri, olovlig körning och våldsamt motstånd ledde till ändrad påföljd i hovrätten

Hovrätten har prövat ett överklagande av tingsrättens dom och kom fram till att den tilltalade även ska dömas för grovt rattfylleri, olovlig körning och våldsamt motstånd. Hovrätten ändrade dock tingsrättens påföljd. I stället för fängelse och undanröjande av tidigare utdömd påföljd bestämdes straffet till skyddstillsyn med samhällstjänst i 40 timmar. I övrigt lämnades tingsrättens dom fast.

Om händelsen och åtalet

Målet gällde ett överklagande från den tilltalade, som i hovrätten yrkade att han skulle frikännas från ansvar för grovt rattfylleri, olovlig körning och våldsamt motstånd enligt åtalspunkterna 1–3. Han begärde också en lindrigare påföljd än fängelse och att han skulle befrias från återbetalningsskyldighet till staten. Åklagaren motsatte sig ändring.

Av tingsrättens dom framgår att den tilltalade dömdes för grovt rattfylleri den 31 augusti 2025, olovlig körning, grovt brott, samma dag, samt två fall av våldsamt motstånd samma dag. Hovrätten anger att den tilltalade i den överklagade delen särskilt hade ifrågasatt om han hade kört bil, om alkoholhalten var tillräckligt utredd och om det var visat att han förstått att poliser ingripit mot honom i en bostad.

Hovrätten kom fram till att det inte fanns skäl att göra andra bedömningar än tingsrätten i fråga om skuld och rubricering. Den tilltalade dömdes därför även i hovrätten för grovt rattfylleri, olovlig körning och våldsamt motstånd. För våldsamt motstånd tillämpade hovrätten 17 kap. 4 § brottsbalken vid två tillfällen, i enlighet med sin bedömning och med upphävande av tingsrättens förordnande om undanröjande av tidigare påföljd.

Rättens bedömning och bevisning

Hovrätten tog del av samma bevisning som tingsrätten, och förhören spelades upp. Hovrätten konstaterade att tingsrätten utförligt redogjort för utredningen och dess värdering. Mot den bakgrunden gjorde hovrätten inga andra bedömningar än tingsrätten när det gällde om den tilltalade gjort sig skyldig till de åtalade gärningarna och hur dessa skulle rubriceras.

Hovrätten godtog alltså tingsrättens slutsats att den tilltalade skulle fällas för grovt rattfylleri, olovlig körning och våldsamt motstånd. I den del som gällde våldsamt motstånd uttalade hovrätten uttryckligen att den gjorde samma bedömning som tingsrätten i fråga om brottets rubricering.

Domslut och påföljd

Hovrätten fann att brottslighetens samlade straffvärde motsvarade fängelse i en månad. Det fanns enligt hovrätten en presumtion för fängelse med hänsyn till grovt rattfylleri. Trots detta ansåg domstolen att frivårdspåföljd kunde väljas, eftersom den tilltalade hade samtyckt till samhällstjänst, frivården bedömt honom lämplig för detta och hans personliga förhållanden gav stöd för att skyddstillsyn kunde bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. Hovrätten ansåg inte heller att brottsligheten hade ett sådant artvärde att en frivårdspåföljd var utesluten.

Hovrätten upphävde därför tingsrättens förordnande om undanröjande av tidigare utdömd påföljd och bestämde i stället påföljden till skyddstillsyn med samhällstjänst i 40 timmar. Hovrätten angav också att om fängelse hade valts skulle strafftiden ha bestämts till en månad.

Tingsrätten hade tidigare bestämt påföljden till fängelse tre månader och samtidigt undanröjt en tidigare utdömd påföljd, nämligen villkorlig dom med samhällstjänst. Hovrätten ändrade alltså påföljden men lät i övrigt tingsrättens domslut stå fast. Hovrätten beslutade också att staten skulle stå för kostnaden i hovrätten för försvararen. Den tilltalade hade enligt hovrätten dömts för brott och skulle därför, med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden, fortfarande svara för återbetalningsskyldighet enligt tingsrättens beslut. Någon uppgift om häktning eller häktningstid anges inte i materialet.