Villkorlig dom för djurplågeri

Tingsrätten har dömt den tilltalade för djurplågeri och bestämt påföljden till villkorlig dom med dagsböter. Målet gällde en hund som enligt domen utsatts för lidande under en längre period, efter att den tilltalade inte hade sett till att djuret fick nödvändig vård eller avlivning trots veterinärens rekommendationer.

Händelsen och samtliga åtalspunkter

Åtalet avsåg en enda gärningspunkt, nämligen djurplågeri enligt 16 kap. 13 § första stycket brottsbalken. Enligt gärningsbeskrivningen hade den tilltalade utsatt hunden för lidande utan godtagbara skäl under tiden den 1 december 2024 till den 28 februari 2025. Åklagaren gjorde gällande att den tilltalade inte hade tillsett att hunden fick nödvändig vård alternativt avlivning trots uppmaningar från veterinär, och att underlåtenheten inneburit ett utdraget lidande. Det alternativa ansvarsyrkandet gällde brott mot djurskyddslagen för samma underlåtenhet och under samma tidsperiod, men tingsrätten dömde endast för djurplågeri.

Av utredningen framgår att den tilltalade vid den aktuella tiden var ägare till hunden. Den 1 december 2024 besökte den tilltalade ett djursjukhus i Stockholm med hunden. Där undersöktes hunden av en veterinär, som tillsammans med en kollega bedömde att hunden var i mycket dåligt skick och antingen behövde tas in för utredning och behandling eller avlivas. Enligt journalanteckningarna avböjde den tilltalade båda alternativen och ville endast få antibiotika och smärtstillande läkemedel utskrivna. Därefter lämnade den tilltalade djursjukhuset med hunden.

Den tilltalade har under förundersökningen uppgett att besöket på djursjukhuset gällde en knöl som skulle opereras bort och att hon var rädd för att hunden skulle få sepsis. Hon har också sagt att hon blev upprörd och gick därifrån när hon inte fick hjälp, och att hon i stället köpte smärtstillande läkemedel och desinficerade hundens sår. Enligt hennes egna uppgifter levde hunden till mars 2025, då den dog i hennes hem.

Rättens bedömning

Tingsrätten fäste vikt vid uppgifterna från veterinären och journalanteckningarna och fann att det saknades anledning att ifrågasätta dem. Domstolen ansåg därför att det var bevisat att hunden vid besöket på djursjukhuset var allvarligt sjuk och i mycket dåligt skick, att den led och att den tilltalade avböjde vård eller avlivning trots rekommendation från veterinär.

Med stöd av den tilltalades egna uppgifter om att hunden levde fram till mars 2025 bedömde tingsrätten att hunden måste ha lidit under denna period. Domstolen ansåg också att den tilltalade, mot bakgrund av veterinärernas bedömningar, måste ha förstått detta. Även om den tilltalade enligt sina egna uppgifter hade gett smärtstillande medel, fann tingsrätten att hon uppsåtligen hade utsatt hunden för lidande genom att inte se till att hunden fick nödvändig vård eller avlivades. Åtalet ansågs därmed styrkt och gärningen bedömdes som djurplågeri.

Domslut och påföljd

Tingsrätten dömde den tilltalade för djurplågeri enligt 16 kap. 13 § 1 st brottsbalken för gärningen under perioden 1 december 2024 till 28 februari 2025. Påföljden bestämdes till villkorlig dom förenad med 60 dagsböter om 50 kronor, totalt 3 000 kronor. Den tilltalade ska också betala 1 000 kronor till brottsofferfonden. Tingsrätten noterade att den tilltalade inte förekommer i belastningsregistret.