Ungdomstjänst efter misshandel i träningslokal

Den tilltalade döms för misshandel efter en händelse under en gymnastikträning den 3 november 2025. Tingsrätten ansåg att han hade sparkat och slagit målsäganden på det sätt som åklagaren gjort gällande och att hans våld inte var nödvärn. Påföljden bestämdes till 30 timmars ungdomstjänst. Målsägandens skadeståndsyrkande avslogs och den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden.

Händelsen och åtalet

Åtalet avsåg en enda åtalspunkt, misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken, med händelsedatum den 3 november 2025. Enligt gärningsbeskrivningen ska den tilltalade ha sparkat och slagit målsäganden på kroppen samt slagit och armbågat henne i ansiktet. Händelsen uppgavs ha inträffat på en idrottsplats i samband med gymnastikträning. Det angavs att målsäganden orsakades smärta, ömhet och blåmärke. Den tilltalade förnekade de flesta påstådda gärningsmomenten men medgav att han utdelat ett slag. Han invände att det skett i nödvärn.

I målet hördes den tilltalade, målsäganden och flera vittnen. Målsäganden berättade att den tilltalade kallade henne kränkande ord, sparkade henne och därefter slog henne på armen och i ansiktet. Ett vittne uppgav att hon såg målsäganden dunsa till den tilltalade i ryggen och att den tilltalade sedan vände sig om, slog och sparkade målsäganden. Ett annat vittne, som var tränare, berättade att hon såg att den tilltalade slog målsäganden i ansiktet och träffade henne med armbågen. Den tilltalade beskrev i sin tur att målsäganden slog honom i ryggen och att hans agerande skedde som reaktion på detta. Ett ytterligare vittne lämnade vaga uppgifter och uppfattade att båda var delaktiga i ett ömsesidigt bråk.

Rättens bedömning

Tingsrätten fann att målsägandens uppgifter framstod som självupplevda och trovärdiga. Hennes berättelse fick stöd av de uppgifter som lämnats av två vittnen, vilka enligt rätten i huvudsak överensstämde med målsägandens version. Rätten ansåg också att vittnesmålen var tillförlitliga, trots att ett av vittnena stod målsäganden nära och ett annat var hennes mamma, eftersom deras berättelser bedömdes som sammanhängande och utan överdrifter. Det vittne som åberopats av den tilltalade ansågs däremot ha lämnat vaga och svepande uppgifter som inte gav stöd åt den tilltalades version.

Mot den bakgrunden fann tingsrätten det utrett att den tilltalade hade sparkat och slagit målsäganden och att detta orsakat smärta. Frågan blev då om han ändå skulle gå fri på grund av nödvärn. Tingsrätten konstaterade att målsäganden först hade dunkat den tilltalade i ryggen och att han hade haft rätt att försvara sig. Samtidigt ansåg rätten att den tilltalade använt våld som stod i uppenbar disproportion till angreppet. Han hade dessutom haft möjlighet att tillkalla hjälp eller lämna platsen. Därför bedömdes hans agerande som uppenbart oförsvarligt och invändningen om nödvärn godtogs inte.

Domslut och påföljd

Den tilltalade dömdes för misshandel enligt 3 kap. 5 § brottsbalken avseende händelsen den 3 november 2025. Påföljden bestämdes till 30 timmars ungdomstjänst. Tingsrätten beaktade hans ungdom vid straffmätningen. Rätten bedömde att gärningens straffvärde motsvarade ett kortare fängelsestraff för en vuxen, men att provokation från målsäganden och den tilltalades ungdom talade i förmildrande riktning. Fängelse valdes inte.

Målsägandens begäran om skadestånd avslogs i sin helhet. Tingsrätten ansåg att brottet inte inneburit en sådan allvarlig kränkning att kränkningsersättning skulle utgå. Yrkandet om ersättning för sveda och värk avslogs också eftersom det inte ansågs vara tillräckligt utrett. Den tilltalade ska betala avgift till brottsofferfonden med 1 000 kr. Staten står för kostnaderna i målet, och den tilltalades begäran om ersättning för inställelse till bevisupptagning avslogs.